I gÃ¥r kände jag mig tvungen att Ã¥terigen spöa Bowser i Super Mario Galaxy 2, det blev lite sent och mitt i den värsta fajten drÃ¥sade taklampan i köket i backen – vilket jag sÃ¥klart tog som nÃ¥gon slags tecken. I vilket fall har jag recenserat spelet i Eurogamer.se och även testat det tvÃ¥spelarläge som ska ge mer skoj, gärna tillsammans med en familjemedlem.

Super Mario Galaxy2 är ju, precis som ettan, inte ett flerspelarspel i egentlig bemärkelse (som till exempel New Super Mario Bros Wii) utan i huvudsak ett plattformsspel för en spelare – men som fÃ¥tt lite extra tvÃ¥spelarfunktioner. Det ni först och främst ska ha klart för er är att det fortfarande handlar om en huvudspelare (som spelar Mario) som fÃ¥r lite extrahjälp av en liten Luma han annars gömmer i hatten. Det innebär att du som förälder antingen spelar Mario och fÃ¥r lite hjälp av en yngre familjmedlem – eller ocksÃ¥ spelar ditt barn Mario och du hjälper till där det behövs. Andraspelaren är alltsÃ¥ degraderad till stödspelare och pÃ¥hejare.

Rent speltekniskt fungerar det som så att Mario spelar som vanligt men andrespelaren kan när som helst kallas in som Luman och glider strax bakom Mario. Spelare 2 kan göra följande:

1. Styra en egen stjärnmarkör (i rött) och skjuta fiender och plocka stjärnbitar som vi ettan.
2. Men också plocka upp mynt (även de lila) och svampar genom att peka och klicka på A.
3. Besegra fiender genom att peka på Mario och aktivera snurrattacken.
4. Stoppa stjärnbollen medan Mario springer på den.
5. Aktivera checkpoints och strömbrytare genom att peka på dem och klicka.
6. Aktivera vissa ljud från handkontrollen, som exempelvis jubel eller burop (+ och styrkorsriktning).

Det är alltså en begränsad roll spelare 2 har, men kan å andra sidan göra spelet lite lättare för en kass förälder eller ett ovant barn. Att spela igenom Super Mario Galaxy2 helt själv kräver sin man eller kvinna. Jag har viss vana, även om jag inte är någon expert på plattformsspel, och svårighetsgraden ökar markant redan vid värld 2 eller kanske 3.

Men för de flesta är ett Super Mario-spel inget man behöver spela igenom för att ha glädje av. I och med de korta banorna sÃ¥ kan man lätt starta spelet, köra en halvtimme och sedan göra nÃ¥got annat. Som sÃ¥dant tycker jag det är ett helt ok tvÃ¥spelarläge – men för tvÃ¥ vuxna blir det snabbt trÃ¥kigt att lira andrafiolen.

Relaterade inlägg

• MÃ¥ste spel för barn vara dÃ¥liga?
• Ersättningsskyldig direkt
• Spelpappan recenserar NHL Slapshot till Wii
• Annorlunda tvÃ¥spelarläge i Donkey Kong Country
• Är det sÃ¥ här vi fÃ¥r ungar att spela instrument?