Dagens döttrar spelar som gårdagens söner

9 augusti, 2010 av: Jimmy Wilhelmsson  

Det rasar en könsdebatt i spelsverige. Eller ja, rasar och rasar – när tio personer diskuterar i lilla Svedala känns det ibland som att ”alla är med”.

Men grundproblemet är ganska stort, inte särskilt svenskt och inte särskilt relaterat till endast spelvärlden egentligen:

Varför finns det fortfarande så få tjejer som spelar tv-spel?

Är det för att de inte är fler? Är det för att de inte syns? Eller är det för att grabbarna inte släpper fram dem?

Jag har själv ingen aning, jag tror det finns rätt många tjejer som spelar. Men jag vet att jag tycker att kampen om tjejerna tagit en märklig vändning under 2000-talet. När jag var ung och köpte min första Commodore 64 nån gång på mitten av 80-talet var tv- och datorspel grymt nördigt. Med ordet nördigt menar jag på inget sätt coolt – utan fånigt, barnsligt, mobbningsmotiverat och icke-accepterat.

Det enda sättet för en ung man att både behålla sin heder och samtidigt ägna sig åt spel var att helt enkelt smyga med det utåt. I skolklassen, på idrottslektionerna och på gården. Men i mörkret, endast upplysta av tv-skärmens matta strålning, satt de unga nördarna där och lirade häcken av sig. Inte sällan fanns det en tyst överenskommelse nördar och halvnördar emellan att de aldrig fick adressera varandra i skolan – ingen fick veta om deras hemliga allians runt joysticken. Coolhetsbalansen fick inte rubbas och den ena fraktionen kunde inte synas fraternisera med den andra.

Så är det inte riktigt i dag och det skrev jag också om i en artikel på dåvarande PS3bloggen i mars i år – en text jag anser mig ha anledning att återpublicera här på Spelpappan. Jag tror jag släpper den under morgondagen.

På den tiden saknades tjejerna helt. Faktum är att nördarna saknade tjejer helt. En tv-spelande eller datorplinkande ung man på 13 år fick aldrig kyssa trevliga flickor såvida han inte helt hemlighöll sin last för henne. Och flickorna å sin sida blev uppfostrade att inte vara nördar; att hoppa hopprep, att gilla hästar, att lyssna på Modern Talking och att fajtas om fotbollskillarna – vad vet jag? Men inget nördigt.

80-talets manliga nördar hade klungats runt de tjejer som visat minsta intresse för tv-spel – om de funnits. De hade med stor omsorg gjort allt för att få tjejen att trivas i deras annars så oattraktiva sällskap och hade, givetvis med stor fumlighet, blivit både lättade och kära på samma gång. Lättade över att slippa dölja sin hobby och kära eftersom varje tonåring, även en nörd, blir kär i genomsnitt fyra gånger om dagen.

Det är därför märkligt att läsa att dagens tjejer och kvinnor tvingas dölja att de är just kvinnor; bakom manligt klingande nicks, bakom bilder som inte avslöjar kön eller genom att klicka på röstförvrängaren som finns i en del spelkonsoler med röstchat i dag. De menar att de är utsatta i spelvärlden och rentav trakasserade för att de inte är män. Och jag tror dem – men fattar ingenting.

Spelnörden finns knappt längre som fenomen. Alla spelar tv-spel i dag och ordet nörd är inte längre något att skämmas över; termen har bytt stämpel och innebär inte längre nesa, mobbning och utanförskap utan bärs med stolthet. Och det är ju bra, men samtidigt som det blev accepterat att spela verkar det vanliga könstugget ha letat sig in även i den världen.

På 80-talet var det (liksom nu?) delad idrott under hela högstadiet. Att glo på tjejerna på andra sidan gympasalen var enormt uppskattat – att ha dem med i laget var det dock inte. Nu när fotbollskillen också spelar tv-spel – tar han tjejföraktet med sig dit då? Eller varifrån kom det? Varför välkomnar inte spelande killar likasinnade tjejer med öppen famn?

Fast egentligen tror jag det kvittar. Dagens döttrar spelar tv-spel lika mycket som gårdagens söner. När Korven är född och stor nog så tror jag att han kommer att bjuda en trevlig tjej på dejt med förevändningen att hon kanske vill lira lite Mario ihop med honom. Så gjorde nämligen pappan hans. Minns hon, mamman? :)

Andra som skrivit om ämnet de senaste dagarna:

P.S. På Eurogamer.se ingår i dag två tjejer i redaktionen. Och så har vi elva män. Trist? Ja, kanske – men om du, tjej som kille, vill skriva om spel så hör av dig med en rad. Vi söker ingen just nu – men tackar aldrig nej till riktigt duktiga skribenter med huvudet på skaft.

 

Ina på New Game+
Elin på Svampriket
Ludde på Svampriket
Tommy på Svampriket
Pixelviking
Ariez





Spelpappan drivs av Jimmy Wilhelmsson med erfarenhet av Commodore, datorspel och rollspel sedan mitten av 80-talet. Kontakta mig gärna vid frågor.

Artiklar publicerade i andra medier hittar du här.


Nu kan du beställa Generation 500, den maffiga kaffebordsboken om de unga som växte upp med hemdatorn Amiga 500.

Klicka här för att säkerställa ditt ex. Levereras i början av juni 2017



Kommentarer

10 kommentarer till “Dagens döttrar spelar som gårdagens söner”
  1. Tommy Håkansson skriver:

    Underbar jämförelse med att inte villa ha med tjejerna i laget under gympan. :}
    Och jag är lite bitter över att tv-spel inte hade samma image när jag gick på mellanstadiet som det ha idag.

  2. Spelpappan skriver:

    Tack!

    Tv-spel är ju egentligen värsta romansfällan. De 30-plussare som fnyser åt att man inte kan ragga upp en tjej/kille medan dumt stirrar på en skärm i mörkret kan ju funderat lite kring vad de själva pysslade med när de styrde dejterna mot biosalongen…

    ”Tjena tjejen, ska du med hem på lite Singstar? Eller BC2?” :)

  3. Aloysius skriver:

    Fast anledningen till att killarna inte ville ha tjejer med i laget var ju att en genomsnittlig tjej är mycket sämre än en genomsnittlig kille på idrott. Det är väl inte riktigt fallet när det gäller att ha åsikter om spel?

  4. Spelpappan skriver:

    @Aloysius: Nja, det är väl inte nödvändigtvis så. Det finns ju killar med noll bollkänsla och tjejer med full koll på trasan. Snarare är det väl så att oavsett hur bra en tjej är på fotboll så är det illa för killen att hon gör mål på honom. Samma verkar gälla i spelvärlden, om jag tolkar tjejerna rätt.

  5. pixelviking skriver:

    Toppenbra inlägg spelpappan! :)

    Känner verkligen igen mig i hur nördigt det var att äga c64, då det begav sig, och njuter nu av hur härligt det är att ordet nörd har bytt betydelse.

    Känner däremot inte riktigt igen att tjejerna valdes sist på gympan. Jag blev t.ex. alltid vald först i brännboll eftersom jag, all falsk blygsamhet åsidosatt, sprang snabbare, slog längre och med bättre precition än alla i klassen. Vi var ju inte proffs några av oss direkt så tjejer och killar blandades hejvilt. :)

    Nåväl, det hör inte hit och jag vill inte ge mer mat åt trollen. ;) Det som jag ville kommentera är det där med att en tjej äger en kille.

    I Sverige har vi kommit så långt i jämlikhet att killar oftast tål att bli ägda av en tjej. Det finns hos många (både tjejer och killar) ett slags behov av att ha rätt. När det får sig en törn, i kombination med internets anonymitet så kan resultatet bli… ska vi säga mindre gentlemanna-aktigt?

    Det är därför som så många av oss tjejer väljer att använda könsneutrala namn på LIVE m.m. Utanför Sveriges gränser så kan det ses som en jättesnyting i ansiktet att bli besegrad av en tjej. Det händer att man får utstå en massa skit som kille också. Anonymiteten, som sagt, gör skitstövlar av vissa människor. Dock är oddsen för att du får skit eller oönskad uppmärksamhet mycket större om du är öppen med att vara tjej.

    Ond cirkel det där. :( Vi behöver visa oss mer för att avdramatisera, men många orkar bara inte med skiten… vill bara spela och ha kul.. och det är lättare att göra med ett könsneutralt namn.

  6. Spelpappan skriver:

    Tack för det, pixelviking. Kanske är det anonymiteten som spökar, ja – den är det inte särskilt många som ens snuddat vid i debatten men den ligger bakom en hel del märkligt beteende.

    Återigen tror jag någonstans att problemet är större än bara fokuserat kring spelvärlden och kan återskapas i många olika sammanhang där män och kvinnor syns olika mycket – men det är viktigt att den dras upp i vart och ett av sammanhangen. Sådana här könsfrågor är viktigare för mig än om huruvida pojkar och flickor till exempel ska gå i rosa eller blått. I jämförelse känns det som ett typiskt icke-problem.

  7. Angelica skriver:

    Vilken intressant vinkel, jag känner ju att du har helt rätt i hur synen på tjejer som spelar påminner om synen på gamers i allmänhet för 15 år sedan. Jag vill tro att vi så sakteliga rör oss i rätt riktning där alla är accepterade och välkomna som gamers, och hoppas att jag åtminstone kan göra något litet för att påskynda processen.

  8. Spelpappan skriver:

    Tack Angelica – jag tror det också, att det med tiden löser sig självt men såklart kan påskyndas på olika sätt.

    Jag ser nu förresten att jag helt glömt att inkludera Xboxflickan i bloggrullen, vilket jag såklart måste åtgärda.

  9. Newbie Kenobi skriver:

    Intressant inlägg. Och kul jämförelse med gympan i skolan med kill- och tjej grupper.

    För att adressera det här med gympan först så tror jag att det kan vara en ganska geografiskt inriktad grej. Bor man i en storstad som Stockholm, Göteborg eller Malmö finns det kanske utrymme för att ha skilda grupper på gymnastiken och låta killarna spela boll och tjejerna får hoppa hopprep. På mindre orter kanske det inte är möjligt. Detta är en slags samhällsindoktrinering att killar och tjejer skall hållas åtskilda eftersom den ena eller den andra parten är bättre och sämre på ditt och datt. Detta är nog något som lever vidare. Storstadskidsen skjuter undan tjejer eftersom de lärt sig att de anses vara ”sämre” än dem och barn på mindre orter leker precis lika bra tillsammans oavsett om det är pojkar eller flickor inblandade. Kan stoltsera med att jag spelat TV-spel sedan 10 års ålder men fick ändå första pris i en aerobicstävling som hölls i hela skolan på gymnasiet. TV-spel lärde mig takt och koordination och jag vann överlägset! :D Och ja, jag är kille ;) Idrott och TV-spel måste inte åtskiljas som en del gamla fossiler tror.

    Sedan det här med TV-spel och tjejer är en tragisk fråga… Vet en spelare XBL som inte framställt sig som varken kille eller tjej i många spelsammanhang. Populär person att hänga med pga grymma skills och hon blev rätt bra polare med många. När hon efter ett par månader avslöjade i vänskapligt förtroende att hon var tjej (eftersom typ alla antog att det var en kille) vände de flesta henne ryggen, för tjejer kunde inte spela TV-spel. Snacka om idioter! Det dög att vara med henne så länge man trodde hon var kille minsann…

    En klasskompis till mig hade den tuffaste samlingen spel till Nintendo 8-bitars jag någonsin sett. Satt oftare hemma hos henne och spelade istället för att leka med mina killkompisar :P Och när det var dags för idrott i skolan var hon bäst på fotboll med :P

    När ska folk inse att det är ingen större skillnad på killar och tjejer? Män kanske har en genetiskt betingad större mängd muskelmassa bla bla bla [stoppa in vetenskapligt dravel här], men i TV-spel är vi ALLA jämlika! :D

  10. Spelpappan skriver:

    Hm, så är det kanske? Jämställdheten funkar bättre på landet? Det har jag aldrig tänkt på.

Kommentera