I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.
 

Skön retromusik: Barbarian (1987)

27 februari, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson  

Det var när jag skrev om C64-spelet Barbarian i veckokrönikan Retrokanonen på Eurogamer.se som jag insåg att det förr eller senare dyker upp även här bland retromusiken.

Nu har det gått tillräckligt lång tid för att jag åter ska dra upp det långhårade muskelbergets kamp mot magikern Drax för att rädda prinsessan Mariana. Jag fokuserar dock här mest på musiken.

Mannen som skapade denna oförglömliga musik hette Richard Joseph. Han gick tyvärr bort i förtid år 2007 men lär ha sagt att Barbarian är det enda stycke han skrivit till ett spel som han skulle vilja höra en symfoniorkester spela – kraftigt inspirerat av Basil Poledouris musik till Arnold Schwarsneggers genombrottsfilm, Conan the Barbarian från 1982.

Då är det ändå inga skräpmelodier han hittat på; senast vi tog upp Joseph var till exempel i Sacred Armour of Antiriad från 1986.

Inte heller programmeraren Stanley Schembri är längre med oss; jag antar att det börjar bli så när spelen från hemdatorernas begynnelse börjar bli till åren – då åldras givetvis upphovsmännen också.

Jag känner att jag inte riktigt gav Richard Joseph den introduktion han förtjänar när jag skrev om Sacred Armour of Antiriad men det kan jag väl gottgöra här istället. Han gick alltså bort i lungcancer, bara 53 år gammal. I bagaget hade han då drygt 20 år av musikskapande och inte minst till dator- och tv-spel.

Han har fått viss ära av att vara den som först hämtat ”riktiga” röster och stoppat med i sin musik; Mega Lo Mania till Amiga 500 brukar vara det exempel folk oftast drar fram. Han hade även en förkärlek att använda etablerade popartister i sin musik, ungefär som Xenon 2 använde sig av Bomb the Bass. Brittiska popprinsessan Betty Boo är ett sådant exempel i spelet Magic Pockets och Brian May (från Queen) i Rise of the Robots ett annat.

Kopplingen till Xenon 2 är inte så konstig eftersom Richard Joseph ofta arbetade med just utvecklingsstudion Bitmap Brothers.

Richard Joseph har vunnit en BAFTA Award en gång för bästa ljud och varit nominerad ett antal fler gånger – musiken till GameBoy-versionen av Cannon Fodder lär dessutom vara det enda musikstycke på bärbart format som någonsin blivit nominerat. Att han blev så talangfull är kanske inte märkligt då hans bröder Pat och Eddy också är framgångsrika inom ljud- och filmvärlden och hans pappa Teddy ska ha varit med att producera flera filmer av John Schlesinger och Alfred Hitchcock.

Mot slutet av sitt liv bodde Joseph i Frankrike där han drev musik- och ljudstudion SoundTropez.

Varsågod – Barbarian till C64 från 1987

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.


I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.

Kommentarer

11 kommentarer till “Skön retromusik: Barbarian (1987)”
  1. Henrik H skriver:

    Ett fantastiskt spel! Som ung grabb var det en oerhörd skön känsla när man lyckades göra en rundsving med bredbandssvärdet och med ett tjopp hugga huvudet av motståndaren, hur makabert det än låter. det var väldigt effektfullt, musiken tystnade tvärt, motståndarens kropp segnar ner på knä för att sedan ramla ihop totalt. Nu ska det understrykas att jag numera inte glorifierar blodiga och våldsamma spel utan hellre spelar Harvest moon än Dead space :) Däremot gick vi alltid bet mot slutbossen, trollkarlen, vi skyller det på slappa joysticks :)

  2. Spelpappan skriver:

    Jag vet ingen som fixade honom. Enda gången jag sett spelet klaras är genom frysning, sparning och nötning. Den som kör igenom alla sju barbarerna och sen fixar gubbens boltar har övat en del.

  3. Henrik H skriver:

    Vi hade ju Barbarian 2, med skogsbakgrunden, iallafall trodde vi att det var barbarian 2, men när jag kollade på c64 spel på youtube visade det sig att det var ett äventyrsspel där man gick in och ut i grottor och slott. Helt olikt det första.

  4. Spelpappan skriver:

    Skogsbakgrunden är när du kör 2 spelare, då får du i vissa versioner antingen den eller en bakgrund med solnedgång. Båda finns bland bilderna ovan.

    Ja, Barbarian 2 var ett helt annat spel och introducerade bland annat hopp – döden för många roliga titlar. Barbarer hoppar bara för att undvika svärd – inte över syrapölar :)

  5. Krax skriver:

    Som jag minns det så klarade jag spelet. Har för mig det helt enkelt var varannan mot magikern. Tricket var ju att inte bara ducka för eldbollarna utan istället rulla med den coola rullen framåt.

    Har för mig att slutet var väldigt oinspirerande.

    Själv tyckte jag det absolut coolaste hugget var det snett uppåt, när han snurrar svärdet runt runt sin egen hand på ett synnerligen häftigt sätt. Enda anledningen att göra just det var för att förhindra att den andra barbaren ”rullade ner” en. Bra spel. Tvåan var inte så bra, men väldigt snyggt och hade faktiskt en läskig drake.

    Det här spelet startade väl en hel tradition av marknadsföring där storbystade bikinikvinnor skulle ta upp den största platsen i marknadsföringen? Minns att det var samma fotomodell som var med på reklamen för både 1:an och 2:an. Hon var liksom miss Barbarian, åratal före Tombraider….
    Marknadsföringen

  6. Spelpappan skriver:

    Hon hette Maria Whittaker och var redan då ganska känd Page 3 Girl i diverse brittiska herrmagasin som The Sun. Snubben var för mig mindre känd men är tydligen en av gladiatorerna i den brittiska versionen; Wolf kallades han och han heter Michael Van Wijk.

    Maria hade även ett eget spel i den aldrig återuppståndna strippoker-genren; Maria Whittaker’s X-Mas Strip Poker.

    Omslaget hittar ni här: http://images-mediawiki-sites.thefullwiki.org/00/1/2/3/08181123465487706.png

    Jag är faktiskt stolt ägare av både originalversionen och den poster som följde med :) Den sitter dock inte uppe. Längre.

  7. Krax skriver:

    ha ha. Ja men snart är det väl dags att sätta upp den igen. De där strippokerspelen hade ju sin storhetstid minst sagt. Känns väldigt rimligt idag att köpa ett spel för 150 spänn eller vad de kosade för att få se typ 10 st svartvita bilder. Var det inte billigare att bara köpa Okej? ;-)

    När jag tänker efter var det faktiskt Amiga-versionen som jag klarade, den kanske var enklare än c64.

    undrar vad Maria Withaker gör just nu?

  8. Henrik H skriver:

    Aha, ja det var ju kopierade c64spel på kassetband på den tiden och det var nog någon konstig hemmapulad version vi hade. synrtax error indeed! :)

  9. Pappa Patrik skriver:

    Underbar musik, ännu bättre spel! Fan vad jag har kört det, skulle dö för en remake – med exakt samma kontroller! Hade nog sålt bra på X-Box Live.

    Musiken som börjar 2:15, och sen ligger som bakgrundsbeat en bra stund framöver, är direkt rippat från Basil Pouledouris soundtrack till Conan Barbaren, bara i lite högre tempo. Misstänker att det hade blivit helkapat i dagens kopieringskänsliga klimat.

  10. Christofer skriver:

    Jag har förr hävdat och gör fortfarande att musiken till Barbarian bara måste vara inspirerad av av Dave Brubeck. Lyssna på den här svängiga biten Blue Rondo a la Turk, där jag anser att det hetsiga partiet en liten bit in är bra lika!

Kommentera