I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.




 

Spel med klassisk musik

7 juli, 2012 av: Jimmy Wilhelmsson  

Att spel nuförtiden mest innehåller nyskriven musik har jag nämnt som hastigast tidigare. Att retrospel ofta innehåller klassisk musik beror
förmodligen på att den är billig att använda, då ingen sitter på rättigheterna.

Å andra sidan är det många spel som dras med tuffa budgetkrav även i dag, så egentligen är det kanske ingen glasklar förklaring. Så – varför ingen klassisk musik nuförtiden?

2007 dök Eternal Sonata upp på Xbox 360 och PlayStation 3. Inte nog med att denna titel innehåller drösvis med klassiska stycken; du spelar dessutom som polske tonsättare Frédéric Chopin under dennes sista timmar i livet (han dog i tuberkulos som 39-åring) i en slags drömvärld han inbillar sig. All musik är inte skriven av Chopin, men en god bit av spelet avhandlar såklart den store kompositörens mest kända verk för piano.

Men istället för att inspirera andra utvecklare till att blanda in klassisk musik av både känd och okänd karaktär lever Eternal Sonata i ett vakuum bland spel; det är hyfsat sällsynt att Beethoven, Bach eller Mozart används för att ackompanjera ditt spelande – och skulle det hända är det oftast för att förtydliga något särskilt eller att punktmarkera en viss stämning.

Annat var det förr; gamla retrospel kunde kasta in klassisk musik lite hur som helst, och ibland rentav lite vårdslöst. Slasherfilmerna i Friday the 13th-serien är inte kända för att ligga högt upp på finsmakarlistorna i kulturkretsar, men till spelet Friday the 13th från Domark beslöt sig utvecklarna för att använda ingen mindre än Toccata och fuga i d-moll av Johann Sebastian Bach.

Nu är det förvisso inte det enda som spelas; så fort du träder in i kyrkan stämmer SID-chipet passande nog(?) in i Richard Wagners bröllopsmarch från Lohengrin. Och som om inte det skulle vara tokigt nog kan du irra dig iväg till en liten bondgård och får då njuta till Old MacDonald had a farm. Klassiskt så det förslår, men kanske inte vad man väntar sig.

En av mina personliga favoriter när det gäller klassisk musik i spel är temat till skjutarspelet Sanxion – ett känt stycke som heter Dance of the Knights från baletten Romeo och Julia, skriven av ryske 1900-talskompositören Sergej Prokofiev.

Samme Prokofiev ligger även bakom det kända stycket Peter och vargen – en barnsaga som han faktiskt även skrev själv och som har blivit animerad flera gånger sedan dess.

I ett tidigare inlägg har jag redan tagit upp temamusiken till Head over Heels, så där har jag egentligen inget mer att tillägga mer än att jag gärna spelar den igen i detta sammanhang. Stycket ovan är som sagt komponerat av ingen mindre än Wolfgang Amadeus Mozart och heter Piano Sonata #16 in C Major, K 545 – 1. Allegro.

Eller jo, lite har jag att tillägga faktiskt. Trots att det är ett av Mozarts kändare stycken i dag gavs det faktiskt inte ut medan han levde; först 1805 såg denna pianosonat dagens ljus i tryckt form – och han verkade själv inte ha några högre tankar om dess betydelse för mänskligheten då noterna i hans egen privata katalog var märkta ”för nybörjare”.

Asterix är fullt av klassiska stycken och som jag nämnde i ett tidigare inlägg är den populära lilla trudelutt som spelas när vår galliske favorit blivit tillfångatagen och förd till fängelsehålorna under gladiatorarenan hämtad ur ett längre stycke som heter Slaviska danser och är skrivet av tjeckiske kompositören Antonín Dvořák.

Stycket är ett bra exempel på musik som lätt fastnar på trumhinnan och som upplevs som välskriven och trevlig; inte sällan beror detta säkert på att en hel del av retromusiken faktiskt är hämtad från klassiska föregångare.

Tidigare har jag ju även haft Lucasfilm Games-äventyret Loom uppe på tapeten, med musik från Svansjön av Pjotr Tjajkovskij.

Kanske bildar just Loom essensen av det jag faktiskt vill ha ut av detta inlägg, nämligen det faktum att klassisk musik kan fungera alldeles utmärkt till spel för att genomgående addera ett visst värde och tema – i detta fall det faktum att hela berättelsen om Bobbin Threadbare i Loom grundar sig på att hans mor förvandlats till just en svan.

Musik från 40- och 50-talet har ju blivit populärt i tv-spel på senare år – kanske är det dags att ta upp dirigentpinnen och även återuppliva de gamla mästarnas bortglömda verk?

Jag hade iallafall gärna sett lite fler försöka.

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur, ofta med en nostalgisk vinkel. Läs mer om mina böcker här.


I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.





Kommentarer

8 kommentarer till “Spel med klassisk musik”
  1. Jag kommer tyvärr bara på tre exempel såhär på rak arm på ”nutida” spel som nyttjar sig av (primärt) klassisk musik.

    * Catherine (PS3) – Mycket Holst, Beethoven, Chopin, Dvořák och Bach tolkat av Shoji Meguro. Faktiskt riktigt intressanta tolkningar. ( Tracklisting http://en.wikipedia.org/wiki/Catherine_(video_game)#Track_listing och ett schysst Dvořák -exempel på youtube här: http://www.youtube.com/watch?v=Q06iJrlVY5k )

    * Little Kings Story (Wii) – här används (bland annat) Beethovens 9:e symfoni friskt men även kortare stycken från Tjajkovski och andra kompositörer. Antagligen av just budget-skäl. ( Charmigt värre, faktiskt: http://www.youtube.com/watch?v=XxvRURWRvT8 )

    * Pandora’s Tower (Wii) – Ledmotivet är kraftigt baserat på Verdi’s Dies Irae (http://www.youtube.com/watch?v=CgkVx84Vk6I). Och det fortsätter på de spåren. Lagom delar egen musik, lagom delar klassiskt. Den musiken man hör ‘oftast’ (var gång man går in i ett torn) är komponerad av Bedřich Smetana – movement 4 ur Z českých luhů a hájů ( http://www.youtube.com/watch?v=nr0tJCvwQS8 )

  2. Spelpappan skriver:

    Bra Fredrik – samtliga är väl spel du recenserat, eller? Jag har faktiskt inte kört något av dem, även om Catherine flera gånger lockat mig. Jag noterar att det är i mångt och mycket samma kompositörer som återkommer gång på gång, vilket kan upplevas som lite enögt.

    Varför vågar sig inte svenska utvecklare på de svenska alster som finns därute? Vi har ju exempelvis både Hugo Alfven och Wilhelm Peterson-Berger i nationalskattkammaren.

  3. Richard skriver:

    Intressant. Jag har också funderat över det här. Mitt omvända problem är att jag först hör stycket i ett spel. Typiskt är just musiken i Sanxion till C-64 som jag tyckte var helt underbar. Det tog säkert minst ett årtionde innan jag fattade att detta var ett klassiskt stycke och nu ingår det i min musikrepertoar. För övrigt är all musik till Romeo och Julia i mitt tycke underbar.

    Trudelutten till Asterix är densamma som i Bard´s Tale på C-64 som jag fortfarande kommer på mig själv att nynna på ibland fastän det var 25 år sedan jag spelade spelet. Har fortfarande inte hört orginalet och hittar den inte bland Slaviska Dancer än så länge….

  4. Spelpappan skriver:

    Du hör en version av originalkompositionen om du klickar på länken i texten ovan. Styckets fullständiga namn är Slaviska danser No. 7; Skočná. Eller hur menade du?

    Och nej, det var förmodligen inte särskilt många som genast insåg att detta från början är klassisk musik :) Men det är ju det som är tjusningen kanske, det går upp ett ljus och jag blir glad av att hitta källan.

    Mycket hellre detta än exempelvis de torftiga rocklåtar som Assassin’s Creed-trailer ofta dras med – sådan musikanvändning får mig direkt ointresserad av ett spel jag annars kanske kan längta lite till.

  5. Richard skriver:

    Tack! Missade att det var en klickbar länk.

    Du slår huvudet på spiken. Hatar verkligen rocklåtar till speltrailers! Känns otroligt malplacerat.

  6. Andy Lindfeldt skriver:

    Jag skulle hemskt gärna vilja ha reda på vilken låt och kompositör till låten som är 3:37 in i detta klipp. https://youtu.be/PJtWDZSZZGI?t=3m35s
    Det är den enda låt i soundtracket till Friday the 13th som jag inte kunnat klura ut efter alla år.
    Låter ju lite som Bach, men kanske likväl kan vara Chopin?
    Någon som har lite mer kött på benen?

  7. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Så gärna så. Det är Beethoven och stycket heter Marcia Funebre.

  8. Andy Lindfeldt skriver:

    Herrejäklar! Det var det minsann. :-)
    Tack för den! I spelet lät den inte alls typisk Beethoven så jag har inte spånat i dom banorna.

Kommentera