Mitt starkaste minne av The Great Giana Sisters är hur fantastiskt allting var. Det var utmanande på en lagom nivå, det flöt på fint utan hackande sidscrollar och det erbjöd mängder av varierande nivåer.
Giana Sisters hade bara ett enda problem; det var en skamlös kopia av Super Mario Bros. Och det var också därför det aldrig riktigt nådde butikerna för försäljning, även om Nintendos stämning är ett seglivat rykte.
Jag höll på att göra i byxan när helt plötsligt en jättemyra uppenbarade sig på nivå tre eller fyra. Inte för att jag är överdrivet rädd för myror, utan för att jag faktiskt var så inne i Giana Sisters att varje ny fiende, särskilt en i det formatet, blev en överraskning av gigantiska mått.
De flesta av oss ser The Great Giana Sisters genom glasögon som är så igenimmade av nostalgisk ånga att vi egentligen inte längre klarar av att bedöma spelet utifrån dess faktiska kvaliteter.
[slideshow_deploy id=’10543′]
Nintendo gillade inte att The Great Giana Sisters kopierade i stort sett allting från Super Mario Bros. Däremot är ryktet om att bolaget stämde utvecklaren Time Warp Productions och utgivaren Rainbow Arts – och att titeln på grund av detta fick tas bort från butikshyllorna – inte helt korrekt. Nintendo hotade med juridiska åtgärder, men lät bolagen själva bestämma sig efter denna varning.
Resultatet blev att spelet aldrig riktigt släpptes kommersiellt, men också att det därigenom istället blev en gigantisk piratkopierad succé. Ingen med Commodore-dator klarade sig utan The Great Giana Sisters – spelet som visade att plattformslir faktiskt gick att göra till C64 och Amiga 500.
Giana Sisters programmerades av den i dag smått kultförklarade Armin Gessert. Han fick, ironiskt nog, äran att också utveckla Giana Sisters till Nintendo DS år 2009. I november samma år gick han tyvärr bort i en hjärtattack.
Musiken till The Great Giana Sisters är dock det jag främst vill fokusera på här på Spelpappan. Kompositör är ingen mindre än Chris Hülsbeck, som jag redan nämnt i spel som Turrican 2. Notera att namnet Giana i C64-versionen felaktigt stavas ”Gianna” i logotypen som rullar fram i introskärmen.
Varsågod – The Great Giana Sisters till C64 från 1987
6 svar till “Skön retromusik: The Great Giana Sisters (C64, 1987)”
Solklart en av de största titlarna på C64 genom tiderna.
Visst är det så. Och det är ju också ett roligt spel – men visst kan hyllningarna bli lite väl blinda ibland? Jag känner själv att jag har för många dunster i ögonen för att det ska bli riktigt objektivt.
Men ärligt….sitter vi här med retroblickar för att vara 100% superobjektiva ? I grund och botten finns ju den där nostalgiska förkärleken för sina lir som något positivt. Dock ska man så klart inte låta detta helt hindra objektiviteten. Jag vet, som skriver i min blog http://crpgrevisited.blogspot.se/ om gamla hederliga rollspel att det är inte alltid kärleken finns kvar när man återvänder. Ibland får man sig en oväntad kalldusch i relationen till sina gamla godingar. Men det är ändå hur det uppfattades där och då som jag tycker är avgörande. Alla spel åldras inte lika väl.
Musiken till Giana Sisters är fantastisk. Lyssnade på Chirs Huelsbeck personligen när han var i Stockholm och spelade upp en trudelutt av denna med hela orkestern. Mäktigt!
Nej, det ligger ju i hela nostalgin att det inte handlar om objektivitet alls. Och det är inte det jag är ute efter egentligen. Men en del diskussioner om sake frånr förr och nu stannar upp helt enkelt därför att vissa är helt oförmögna att se saker från ett annat ljus.
Jag tycker det är viktigt att kika i backspegeln för att förstå varifrån saker kommer – för att kunna ta med sig lärdomar och glädje in i framtidens trender och prylar. Eller nåt i den stilen.
Förslag på analys (är för trött för att göra det själv :-))
Varför försvann så många spelgenrer för 10 år sedan som t ex Flygsimulatorer (som var jättestort ända fram till år 2000), Strategispel (och då menar jag inte RTS spel) samt även partybaserade, singlespelar rollspel som Baldurs Gate, Icewind Dale, Planescape torment etc. Även de singlebaserade rollspelen (Morrowind, Oblivion, Skyrim) är väldigt få i förhållande till antalet titlar.
För att inte tala om alla strippokerspel :) En idé om en sådan artikelserie är i görningen, men det blir nog på Eurogamer isåfall, skulle jag tro. Såvida ingen snor idén innan.