Sagan om den bortplockade dioramamusiken

2 december, 2012 av: Jimmy Wilhelmsson  

Dioramat Kejsarens ankomst från Rymdimperiet slår tillbaka fick bara någon enstaka vecka på sig att finnas tillgängligt på YouTube innan någon rättighetsinnehavare klagade och plockade ner den.

Jag inser att jag inte äger verket Imperial March av John Williams. Det känns ändå lite märkligt att jag i framtida dioramapresentationer måste lägga tid på att överlista ägaren av det varumärke jag vill hylla.

När mitt diorama över Kejsarens ankomst väl var fotograferat lade jag till Imperial March som självklar bakgrundsmusik; även själva dioramat spelar denna pampiga låt när jag trycker på knappen. Detta ville dock inte Warner eller Sony BMG veta av, då videon bannades redan någon vecka efter dess publicering.

Först lades det till en referens till musiken i fråga och en länk till var du kan köpa den, men några dagar senare släcktes videon helt ner.

Lite uppgivet skrev jag några rader på Spelpappans Facebook-sida:

Suck…Sony/Warner släcker ner mina dioramavideor på YouTube för att jag använder musik de äger. Det är väl förståeligt, men ändå…ganska mesigt. Det är liksom ingen filmsekvens, utan ett eget bildspel med några minuter hyllande musik.

En hög läsare/följare/bekanta reagerade på ungefär samma vis som jag. En del undrade hur de kan veta vilken musik som spelas, och svaret på det är givetvis att YouTube scannar av alla videor som laddas upp och samkör med en eller flera musikdatabaser. Eftersom jag oftast använder ljud direkt från filmer har jag hittills kommit undan, men Imperial March ingår i både filmmusik- och samlingsskivor och därför hittades den tämligen lätt.

Så här ser klippet från filmen ut (observera att det inte kommer från YouTube):

Ytterligare ett misstag var förmodligen att kategorisera videon under Film och animering; där har förmodligen dessa bolag störst koll.

Thomas Engström, som bland annat skriver för tidningen Fokus, var en av dem som reagerade och skrev nyligen en liten krönika i ämnet:

Det är nu inte första eller ens tusende gången upphovsrättsinnehavare far ut i panik. Alla minns fallet med mamman som la upp en film där dottern dansade till en Michael Jackson-låt. Alla minns filmbolagets ursprungliga reaktion på de omtextade klippen med Hitlers vredes-utbrott från filmen »Undergången«. Impulsen hos film- och skivbolag är samma som hos många andra i riktigt hög ålder: om något konstigt händer är det förmodligen någon som försöker stjäla från en. Läge för att drämma till med handväskan/käppen.

Och givetvis har han rätt; min video är inte ensam om att släckas ner – det händer såklart tusentals andra. Flera av dessa videor kanske är ute efter att kopiera, förlöjliga eller kritisera – det är inte så lätt att avgöra vid första anblicken. Kontentan för den enskilde som vill hylla blir ändå att en slags snopenhet infinner sig, och som inte direkt kanaliseras i en vilja att konsumera varumärket ytterligare.

En kontakt på YouTube har särskilda knep för att ”undvika” de hökögon som egentligen borde uppmuntra:

Det finns sidor på nätet med royalty-fri musik som man kan ha i sina videos, vill man trots det ha känd musik i sina videos utan att torska på det, så kan man pitcha upp eller ned låten en liten smula, då ska tydligen inte Youtube upptäcka det, men har ej testat det själv, så vet ej om det funkar. Även korta musiksnuttar kan man ha utan att dom märker nåt, så vitt jag vet.

Jag tänkte först göra om videon med ljud direkt från filmsnutten ovan, men orkar helt enkelt inte. YouTube har ett gratisbibliotek med främst klassisk musik, sådan som ingen längre äger – och ur denna hög hämtade jag ett verk lite på måfå. Resultatet ser du nedan.

Det spelar kanske inte så stor roll i långa loppet, men någonstans får ändå lusten sig en törn varje gång. Ett varumärke skyddas inte enbart genom ryggmärgsjuridik; man kommer ganska långt med gammal, hederlig kommunikation också.

Detta tror ännu inte alla storföretag på. En del kommer förmodligen aldrig att göra det.
Med dessa ord är saken avklarad från mitt håll, nu har jag skrivit av mig. Trevlig söndag på er.

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.




Kommentera