Spel med jazzmusik

3 maj, 2013 av: Jimmy Wilhelmsson  

När jag skrev om retromusiken från Sam & Max: Hit the Road för två veckor sedan efterlyste jag bra jazzmusik i spel. Jag har tidigare tagit upp Leisure Suit Larry-temat, men inte särskilt mycket annat.

Så…precis på samma sätt som jag skrev om och presenterade lite från spel med klassisk musik, tänkte jag nu plocka fram några spel med snajdiga jazztema. Håll till godo, alla music lovers.

En grov generalisering gör gällande att västerländska spel i allmänhet innehåller rockmusik, medan japanska spel i högre grad använder sig av olika former av jazz, funk och fusion – utan att jag närmare tänker gå in på detaljer och skillnader.

Gran Turismo är exempelvis känt för att alltid ha jazzplink i nästan samtliga menyer, och likadant finns det en drös japanska rollspel – från Chrono Trigger till Final Fantasy – som till olika grad bjuder på svängigt gung, ofta till synes utan relevant koppling till spelet – åtminstone med västerländska ögon.

Jag vill dock fästa uppmärksamhet på en annan spelserie jag kört igenom till döddagar, nämligen ”advokatsimulatorserien” Ace Attorney. Detta är en serie skruvade spel som utgår från en huvudperson som spelar en viktig roll i det japanska domstolsväsendet och består grovt räknat av en undersökningsdel och en domstolsdel, vilken tenderar att vara höjdpunkten på varje äventyr.

I varje äventyr brukar en ny motståndare målas ut som det mest fruktansvärda juristmonster världen skådat, och just i denna episod handlar det om den maniske kaffeälskaren Godot. Därav namnet  Godot’s Theme: The Fragrance of Dark Coffee.

Donkey Kong har burit med sig diverse svängiga rytmer ända sedan han slutade vara elak boss och begav sig ut på egna äventyr till Super Nintendo och Donkey Kong Country-serien.

Donkey Kong Returns – den efterlängtade återkomsten till Wii (som för övrigt är det enda spel jag gett högsta betyg på Eurogamer) – förde med sig följande lilla trudelutt.  DK Volcano Jazz hittas på en hemlig bana i värld nummer 1 och är därmed inte tillgänglig för alla, såvida den inte också spelas någon annanstans (är lite osäker här).

Vad det handlar om är en uppjazzad version av DK-temat – med mycket xylofon, tvärflöjt och orgel, mina tre favoritinstrument.

Min personliga favorit är kanske det pianoplink som dyker upp i ett spel jag i övrigt hade lite svårt med. Bayonetta tilltalade många, men jag fastnade faktiskt mest för musiken – vilken växte ju längre jag spelade.

The Gates of Hell är en bar jag redan tagit upp i ett annat sammanhang – nämligen minnesvärda barskyltar i spel. Barägaren Rodin och Bayonetta själv har här små konversationer som ditt och datt, himmel och helvete – och detta till pianomusik som hade varit svår att plocka fram i tidigare spel.

Jag hängde gärna kvar i Gates of Hell enbart för att höra färdigt musiken, vilket inte hör till vanligheterna längre i moderna spel.

Fantastisk jazz kan lika gärna låta som hissmusik, som en av kommentatorerna till ovan YouTube-film konstaterar. Japanska rollspel pangar ofta på med pampiga blåsorkestrar och symfonier, men lika ofta blir det svängiga jazzrytmer – vilket inte alltid faller i god jord här i väst.

Crystal Locomotive från Final Fantasy Crystal Chronicles: The Crystal Bearers innehåller det mesta som gör en jazzlåt riktigt cool; ett långt bassolo, knäppvänlig elgitarr, mycket kantslag på kaggen och ett lekfullt piano.

Slutligen vill jag avsluta med ännu ett Nintendo-spel, nämligen Super Mario Galaxy 2 (som jag också hade nöjet att recensera åt Eurogamer). Mario-spelen har påfallande ofta både märklig och jazzig musik, vilket kanske också är en del av den odödliga charmen som hållit serien vid liv under 25 år.

Det här känns nästan som sortilåten för ett käckt svenskt teveprogram från 80- eller 90-talet medan ljuset slocknar ner och kameran zoomar ut.

Kortfattat tycker jag att det går att konstatera att västerländska spel oftare borde våga sig på jazzmusik till spel; inte bara när det ska byggas en cool atmosfär – utan rent generellt som en bra bakgrund till det som händer på skärmen. Påfallande ofta är det tänkt att rockmusik ska tuffa till en titel, men egentligen innehåller jazzmusiken betydligt mer variation.

Alltså; våga mer jazz. Tack för mig. Ha en fortsatt trevlig fredag!

 






Spelpappan drivs av Jimmy Wilhelmsson med erfarenhet av Commodore, datorspel och rollspel sedan mitten av 80-talet.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur, ofta med en nostalgisk vinkel. Läs mer om mina böcker här.




Kommentarer

7 kommentarer till “Spel med jazzmusik”
  1. MatsN skriver:

    I Timesplitters 2 har jag spelat om leveln ”Chicago 1932” ett otal gånger bara för den jazziga stämningsfulla musikens skull. Så jag håller med dig till hundra procent.

  2. Spelpappan skriver:

    Haha, visst är det så? Jag vet inte hur många gånger folk har skrivit bland kommentarerna här att de brukade spela in musiken på kassettband från när de spelar – när det begav sig.

    Men vi kan ju då konstatera – mer speljazz åt folket!

  3. aerobert skriver:

    Kolla in det osläppta nes-spelet Sunman (av Sunsoft). Spelet skulle först bli ett stålmannen-spel, men de förlorade rättigheterna.

    Hur som helst, det har en knasig jazz/swing/fusion-musik som växer på en efter några genomlyssningar och som är absolut ovanlig för att vara NES. Rom, och sedermera nsf, har läckt med prototypkassetten.

  4. Spelpappan skriver:

    Rättighetstokerierna förr i tiden kunde vara otroligt dråpliga och pajasartade historier.

    Men tack för länken, det är ett spel jag aldrig hört talas om. Synd bara att snubben pratar sönder nästan hela klippet :)

  5. aerobert skriver:

    Det finns nog ett par stycken utan kommentarer, tog första bästa. :)

  6. Jokami skriver:

    Förväntade mig bara av titeln att man skulle få se Grim Fandango nämnas först. Känns ju som ett standardexempel förstås. Då får väl jag stå för den biten.
    Älskar detta stycke från kontorsvåningen i början <3
    http://www.youtube.com/watch?v=8j50YlIBuj0

    När vi nu kom in på noir har jag ett till fint exempel: Deja Vu (NES)
    Rökigt värre:
    http://www.youtube.com/watch?v=xeRx124RfHY

    och så slutligen denna Badalamenti-doftande goding från indiespelet Lone Survivor:

  7. Spelpappan skriver:

    Ah, det är rätt – Grim Fandango är bortglömt. Och tack för alla dina exempel; det visar sig att det finns massor med jazz i spel – härligt!

Kommentera