Skön retromusik: Dragon’s Lair (C64, 1986)

26 januari, 2014 av: Jimmy Wilhelmsson  

När Dragon’s Lair gjorde entré i arkadhallarna år 1983 möttes det av blandad kritik. Arkadspelsindustrin stod på sin absoluta topp år 1983, men det få insåg då var att året skulle avslutas med den största ekonomiska krasch som spelindustrin någonsin stått inför.

Dragon’s Lair var ett så kallat laserdiskspel i arkadhallarna, men till Commodore 64 gjordes spelet om helt och hållet. Så även musiken.

Dragon's_Lair_Arcade_1983Laserdiskspelen skilde sig markant från de övriga spelen i både arkadhallarna och på hemdatorerna. Systemet byggde på färdiginspelade sekvenser av animerat material som spelaren styrde genom att klicka och dra i olika riktningar vid rätt tillfälle.

Traditionella spel utnyttjade tekniken med så kallade sprites – fristående grafiska objekt som utvecklaren kunde styra över en grafisk bakgrund. Sprites gjorde att utvecklaren hade stor frihet att låta spelaren och dess fiender styras hur som helst och sedan kontrollera läsa av eventuella kollisioner; men teknologin innebar också begränsningar för hur väldetaljerade dessa sprites kunde vara – samt hur stora och många du kunde visa på skärmen samtidigt.

Laserdiskspelen hade inga sådana begränsningar; istället låg begränsningarna i hur pass detaljerad och varierad spelmekaniken kunde vara. Oftast handlade det bara om att dra spaken i en viss riktning och på det viset utlösa en filmsekvens – i vilken du fick dra spaken i någon annan riktning och därmed utlösa en ny och så vidare. Kortfattat handlar det om en animerad filmscen som du inte kan påverka annat än att göra rätt, varpå den fortsätter till nästa scen.

Dragon’s Lair från Cinematronics blev en stor ekonomisk framgång. Spelarna förtrollades av den fantastiska grafiken och de detaljerade och snabba animeringarna som Don Bluth – tidigare anställd på The Walt Disney Company – låg bakom. Samme Bluth har efteråt varit ansvarig för animeringarna i filmer som Anastasia och The Land Before Time.

Till Commodore 64 och andra 8-bitarsmaskiner gick det inte att överföra laserdisktekniken med färdigskapade animationer. Eftersom distributörerna gärna ville slå mynt av mystiken kring Dragon’s Lair var det dock viktigt att de fick ut ett spel till varje plattform; därför lät de utveckla rena actionspel med spritegrafik och förpackade det i något som hette Dragon’s Lair – men som hade lite eller inget att göra med originalspelet.

Även till C64 är publiken delad vad gäller betyget till Dragon’s Lair; en del tycker att den mycket höga svårighetsgraden är frustrerande och gör titeln ospelbar – medan andra ser ett helt ok spel i en version som helt uppenbart inte kan vara likadan som originalet. Jag är nog böjd att hålla med den förra gruppen; Dragon’s Lair till C64 är inget bra spel.

interview-colin-porchMen musiken är en annan femma. Musikmakare till C64-versionen är Colin Porch, en utvecklare som normalt kanske inte sysslade med musik utan även utvecklade egna spel, både på Imagine Software och sedermera Software Project, som låg bakom Dragon’s Lair till C64 – och därefter Ocean.

Hans musik är hämtad från delar av originaltemat, men utsmyckat med egna tolkningar av musiken – vilket alltså gör den till ett helt eget Dragon’s Lair-tema. Även om det inte framgår av de flesta speldatabaser var Colin Porch även i högsta grad inblandad i utvecklingen av spelet och dess nivåer.

Mest känd är Porch förmodligen för sin portering av Head over Heels till C64, men han har även varit inblandad i C64-versionerna av Operation Wolf och Gryzor. Det kanske absoluta lågvattenmärket är förmodligen Hunchback at the Olympics, ett friidrottsspel med ren lyteskomik i vilket du spelar en puckelryggig idrottare.

Varsågod – Dragon’s Lair till C64 från 1986

Givetvis kan jag inte låta bli att presentera hela arkadspelet Dragon’s Lair, som det ser ut i det fall du spelar igenom det perfekt utan att göra ett enda misstag. Som synes blir det då en enda lång animerad film på en knapp kvart.

 






Spelpappan drivs av Jimmy Wilhelmsson med erfarenhet av Commodore, datorspel och rollspel sedan mitten av 80-talet. Kontakta mig gärna vid frågor.

Artiklar publicerade i andra medier hittar du här.


Nu kan du beställa Generation 500, den maffiga kaffebordsboken om de unga som växte upp med hemdatorn Amiga 500.

Klicka här för att säkerställa ditt ex. Levereras i början av juni 2017



Kommentarer

7 kommentarer till “Skön retromusik: Dragon’s Lair (C64, 1986)”
  1. Johan Örtman skriver:

    Glömmer aldrig första gången jag råkade på maskinen. Det var på Backen, nöjesfältet i Danmark, och jag var 11 år. Jag blev som förstenad och blev kvar där en bra stund.. Senare i livet spelades spelet självfallet på Amigan ett tag, men spelades aldrig klart.. Som många andra spel i diskettboxen.

    År senare hittade jag ett liknande FMV spel på Liseberg. det var denna gång ett sci-fi-action-anime lir där man ”styrde” ett skepp över ett antal banor. FMV shoot ‘em up? Galen tid när det kommer till spelutveckling.. Men ack så underbar!

    Kanske inte någonsin gillade SPELET Dragon’s lair, men oj vilken impact det hade trots allt, både på industrin och en liten knatte som en själv.

  2. Henrik Andersson skriver:

    Det enda laserdisc-spel jag sett i verkligheten är Firefox som fanns på bowlinghallen här i Örebro. Jag spelade det nån gång och minns att jag inte riktigt vet om jag styrde nåt eller inte.. Firefox är alltså baserat på Clint Eastwood-filmen och finns förstås att se på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=ncl4lGl2CZ4

  3. Mindrax skriver:

    Älskade Dragons Lair-spelen trots att jag aldrig klarade av dem helt.
    De betyder mycket för mig än idag :)

  4. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Jag måste erkänna att jag lagt en del tid på Android-versionen av Dragon’s Lair den senaste månaden – och det är ju avgjort kul :)

    Men som coin-up var jag rätt tveksam redan då; jag menar – ja, det är ju fantastiskt snyggt…men visst var det roligare att titta på än att spela.

  5. Anders Carlsson skriver:

    Utan att ha forskat i ämnet, förmodar jag att tanken var att spelen skulle få ännu större kapacitet och bli snabbare, så man kunde ha fler, kortare filmsekvenser att länka ihop.

    Så festligt förresten att de bägge filmklippen är lika långa så när som på en sekund, trots att det är ganska olika spel. Då kan man i alla fall säga att hemversionen hade gemensamt med arkadspelet att om man lyckades få en perfekt omgång tog det slut lika snabbt.

    Förresten lär den första hemversionen av Dragon’s Lair ha gjorts till Coleco ADAM, alltså lite elakt sagt en förvuxen ColecoVision, som portades (?) till C64 av Software Projects. Samma ADAM var den som Coleco visade ColecoVision-versionen av Donkey Kong på, vilket lär ha retat Nintendo & Atari då det var de sistnämnda som hade rättigheter till datorversioner av spelet. Tänk att en så stor, dyr och i alla fall europeiska ögon sett obskyr dator haft så mycket på sitt samvete. :)

  6. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Ah, jag trodde att C64-versionen var gjord direkt till C64; folket bakom beskriver arbetet som att det var de som utvecklade idéerna…kanske de adderade vissa grejer bara? Jag vill minnas att NES-versionen till exempel var ytterligare en ny version.

  7. Anders Carlsson skriver:

    Tydligen är versionerna för C64 och Spectrum baserade eller inspirerade av versionen för ADAM, men inte en exakt portning. Jag hittade en bra sida här:

    http://www.pixelpower.on.ca/dl/versions.asp

    Spännande att Coleco satsade 2 miljoner dollar på rättigheterna till en hemversion, och hade planer att koppla en laserdisc-spelare till ColecoVision. Det är ju inte fullt lika mycket sci-fi som det kan låta, t.ex. fanns det sådana spelare till Pioneers MSX-datorer men jag har inte kollat upp vad de kostade, förmodligen en bra bit mer än de $150 som de budgeterat för. Sedan råkar ju 1983/84 sammanfalla rätt bra med den ökända TV-spelskraschen, antingen hade det varit ett genidrag att uppdatera sin konsol med laserdisc-spelare, eller rent vansinne då försvinnande få spelare hade haft råd och intresse av en sådan just då, om förstås inte spelen hade hållit arkadkänsla.

Kommentera