Det här är den senast påtänkta nyårskrönikan jag gett mig på; blott tre timmar innan gästerna anländer. Anledningen är inte prokrastinering, utan …jo, jag har faktiskt väntat in i det sista då både Elite Dangerous: Horizons och gamla brädspel upptagit en stor del av julhelgen.

Men nu, mina vänner – vill jag passa på att tacka dig som besökt mig här för att läsa, dela, jubla och kritisera. Gott nytt år på dig!

Redan i december fruktade jag att en tillbakablick på året 2015 skulle vara vekare än vanligt för Spelpappan. Dels hade jag under våren skrivit ganska mycket tidskrävande artiklar för IDG och dels hade jag under hösten arbetat nästan heltid med boken om Äventyrsspel som släpptes strax innan jul.

Men inget kunde vara mer fel – 2015 var fullt av roliga och spännande saker. Redan i början av januari kastade jag ut en lång artikel om Karl Hörnell, Sveriges kanske främste spelutvecklare på Commodore 64-plattformen genom tiderna.

Han var på riktig upprörd över att han inte fick vara med i boken Generation 64 som släpptes under 2014 – och jag är böjd att hålla med. Förhoppningsvis reparerade jag relationen något genom att han får vara med över två uppslag i översättningen av nämna bok, som du kan läsa mer om nedan.

I januari gick jag också ut med att jag och tidningen Datormagazins tidigare grundare och chefredaktör Christer Rindeblad gått igenom lite upphittade upplagesiffror från begynnelseåren och framåt. Det är kul att ha fått gamla redaktionsmedlemmars förtroende och ofta händer det att de hör av sig med lite gamla grejer i takt med att de upptäcks. Christer själv gick i pension under året och kommer nu att ha tid och ro att ägna sig åt ännu mer vindsletning. Jag vill önska Crister Rindeblad lycka till i denna nya epok av sitt liv och samtidigt säga tack för alla de fina åren med Datormagazin. Tack, Christer.

…

I januari fick jag också ett märkligt meddelande från Daniel i Eslöv. Han berättade att han vunnit Sony Game Truck-tävlingen, vilken gick ut på att namnge så många spelreferenser som möjligt i en video där Orvar Säfström sitter i ett rum belamrat med prylar. Då Eslöv inte är jättelångt från Malmö undrade han om jag också kunde tänka mig att vara med under kvällen då Orvar och Sony besökte Eslöv med allehanda Sony-prylar och en massa god mat. Då varken Sony eller Orvar Säfström hade något emot det hängde jag gärna på; jag blev upphämtad samtidigt som maten och skeppad till glada Eslöv.

Föga anade vi att Daniel samlat ett tjugotal vänner och att det hela skulle utveckla sig till en jättefest i retrospelens tecken. Orvar påstår att han utmanade och besegrade mig i Way of the Exploding Fist, något jag inte har något minne av alls i dag. Jag minns bara att jag alltid varit honom överlägsen i Amiga-spelet Speedball 2, men ok. Jaja … :p

…

Under ett föredrag på Mölndals stadsmuseum träffade jag äntligen Johan Karlgren, eller Pappas Pärlor om han officiellt kallar sig när han är ute på gig. Vi hade riktigt roligt ihop och efter detta har vi stött på varann flera gånger på olika retromässor och konvent.

Johan blev triggad av min föreläsning och av färgpaletten i en C64 – efteråt kokade vi ihop en preliminär samling pärlor just för att kunna lägga C64-grafik och jag fick den första lådan skickad till mig. Det hela slutade med att jag var helt pärlbegeistrad under hela våren och bland annat snodde ihop tre tavlor; Ghosts ’n Goblins, Giana Sisters och EHIS. Nu står de på mitt kontor.

…

En oväntad storläsare blev min lilla berättelse om den vilsna pixeln i Commodore-ballongen som de flesta C64-ägare har stött på i manualen från 80-talet. Det råder alltså delade meningar om hur den riktiga ballongen ska se ut, vilket uppdagades då en läsare berättade för mig att jag har ”fel” i boken Generation 64 där den återges.

Efter mycket om och men kom vi fram till vilken den rätta versionen bör vara och att boken turligt nog återger ”rätt” version. I flera europeiska länders C64-manualer återges dock den felaktiga. Resultatet efter inknappandet av kod blir alltså inte samma som bilden i manualen – och koden bör lämpligen ha tolkningsföreträde här, kan åtminstone jag tycka.

Detta är bara ett exempel på otroligt viktiga saker som avhandlas här på Spelpappan!

…

I april fick jag nyss om att boken Finna dolda ting var i antågande. Jag kontaktade nästan omgående Anna-Karin Linder Krauklis för en intervju och var förmodligen en av de första på banan att verkligen få höra tanken bakom boken. Efter intervjun insåg jag hur lite jag egentligen bryr mig om andra rollspel än Äventyrsspels egna. Khelataar, Western och en del utländska rollspel står här på hyllorna och blir lästa då och då men det är egentligen bara Äventyrsspel jag har någon slags nära relation till.

Vid den tidpunkten hade jag ingen aning om att jag själv skulle hoppa på ett rollspelsbokprojekt om enbart Äventyrsspel, mer om den händelsen nedan. Men vilket rackarns rollspelsår det blev ändå?

…

En av de absolut roligaste artiklarna att skriva var den om avslöjandet av Razor, den mystiske tecknare som flest läsare av tidningen Datormagazin hade en åsikt om. Långt efter Razor hade slutat skicka in alster till tidningen skrev folk och ville antingen ha mer eller slippa se den igen. Jag lyckades på ett snårigt sätt hitta Razor – och det visade sig inte vara vem som helst som låg bakom pseudonymen heller.

Jag vill inte spoila storyn om du ännu inte läst om Razor – men det visade sig vara en enormt fin och snäll själ som dolde sig bakom de makabra svartvita illustrationerna, som jag dessutom lyckades behålla kontakten med efteråt.

…

Det händer ju att jag då och då hittar och avslöjar lite spel som aldrig blev av och i april var det åter dags för Joachim ”The Sarge” Ljunggren att stå i rampljuset med de ofärdiga spelen Rubicon 2 och Baby Wonderland. Jag lyckades få tag på mängder av grafik och till och med ett körbart demo som visar hur bakgrunden var tänkt att se ut och skrolla.

Förutom att visa och presentera spelen ifråga blev det hela också en berättelse om hur Ljunggren och Kahl, som kallade sig Twisted Minds, till slut lade ner sina spelutvecklarkarriärer och ägnade sig åt annat. En liten pusselbit till den svenska spelhistorien, helt enkelt.

…

Ett av de roligare mötena i år var när jag lärde känna Simon Stålenhag som ligger bakom de fantastiska illustrationerna i Ur varselklotet från Fria Ligan i fjol. Simon växte inte alls upp med varken Commodore 64 eller särskilt mycket Äventyrsspelgrejer – men tack vare äldre syskon och ett intresse för senare datorer kom hans tecknarkarriär ändå att handla om alster som även vi äldre rävar kan uppskatta.

Simon är en väldigt vänlig person som bemöter allt och alla med en ödmjukhet jag uppskattar. Jag har fått tillfälle att träffa honom även senare, till exempel på Bokmässan (se videon nedan), och kan bara beklaga att han inte hade möjlighet att dyka upp på vår släppfest av boken om Äventyrsspel.

I början av våren hörde Orvar Säfström av sig till mig och förklarade hur gärna och länge han velat skriva den definitiva boken om Äventyrsspel – och undrade om jag ville vara med om att låta den bli verklighet. Jag nappade givetvis direkt och efter att ha pratat med några av de gamla rävarna från förr och kontrollerat att de också ville vara med på banan, så började vi planera den monsterkaffebordsbok det till slut blev.

I samband med detta ägnade jag hela sommaren åt att lusläsa Äventyrsspelprodukter samt tidningen Sinkadus. Jag blev triggad av hur coolt rollspelet Chock faktiskt är och hur lite jag fattade av det som tonåring – och satte därför igång att förbereda en ambitiös kampanj i 1890-talets London med några vänner. Jag hann aldrig komma så långt att vi faktiskt började spela, men däremot är jag i dag en hejare på fakta och myter om det viktorianska England. En vacker dag blir det av – och då fortsätter jag även artikelserien.

…

I juni var jag annars fullt upptagen med att sammanställa alla ledtrådar och informationsbitar jag samlat på mig under ett drygt halvårs tid kring omslaget till C64-spelet Pirates!. Ända sedan hösten 2014 var jag fast besluten att verkligen ta reda på vem som tecknat det fantastiska skeppet om det lila omslaget, eller åtminstone ta reda på varifrån det kommer.

Jag misstänkte någon form av tavla, kanske som fortfarande hänger på något marinmuseum eller hemma hos någon excentrisk samlare. Upplösningen på mysteriet blev mycket mer rafflande än så – och jag får fortfarande komplimanger för berättelsen om hur omslaget till Pirates! kom till. Folk kommer fram till mig för att förklara hur mycket de uppskatter gräv som dessa – och det är otroligt kul.

Gör gärna så – kom gärna fram och snacka. Det är jätteroligt och ger inspiration att fortsätta.

Mysteriet med omslaget till Pirates! spinner över del ett och del två – läs dem gärna i rätt ordning.

…

Under våren blev det också klart att brittiska förlaget Bitmap Books kommer att översätta och ge ut Generation 64 på engelska.

Efter att vi löst alla praktiska saker som avtal och annat stod det klart att finansieringen skulle ske i en Kickstarter-kampanj som skulle löpa under en ganska kort period i juli 2015. Det hela gick i lås relativt problemfritt och några av de uppsatta målen nåddes också – alltså skulle boken bli av!

Klart är nu att Generation 64 på engelska kommer att släppas i januari 2016 – och jag är väldigt spänd på hur omvärlden kommer att ta berättelsen om det svenska C64-undret som ligger bakom så mycket av vår spel- och IT-kultur. Jag lände mig tvungen att genomföra vissa förändringar, bland annat tillkommer intervjuer med Fredrik Liljegren, Martin Walfisz, Karl Hörnell och Tomas Danko. Mer om detta i januari, alltså!

…

I september fick jag äntligen möjlighet att skriva loss om en annan sak jag gått och arbetat på ganska länge. Jag har sedan tidigare vetat att det planerades en svensk översättning av klassiska Lucasarts-spelet The Secret of Monkey Island. Göran Fröjdh, en gång nöjesredaktör på tidningen Datormagazin och grundare av sajten fz.se, har sedan tidigare berättat att det var han som skrev det svenska manuset – men det som var nytt för mig var att det eventuellt finns kvar.

Storyn om svenska Monkey Island är inte klar, det finns mycket kvar att upptäcka – men nu har jag i alla fall träffat Göran Fröjdh i egen hög person och hoppas kunna avsluta hela berättelsen under 2016. Vi håller tummarna.

…

Och IDG, ja. Det blev en intensiv vår med många krävande artiklar:

• Sveriges första spelfabriker
• En orgie i optimering
• Alla älskade inte Amiga
• Världens kraftfullaste Apple-system gömdes i Malmö
• ”Inget kopieringsskydd har någonsin stoppat kopiering” – Om konsten att knäcka spel
• Mannen bakom tv-grafiken redan kändis bland retrodatorer
• Amiga blev starten på hennes entreprenörsresa

…

Och slutligen …skälet till att det skrev så lite tidskrävande stories under hösten var givetvis att Orvar och jag under sommaren bestämt oss för att faktiskt skriva boken om Äventyrsspel – och dessutom hinna ut med den innan julafton. Redan tidigt kontaktade vi författarna till Finna dolda ting och berättade om vår vinkel och redan då förstod vi också att böckerna skulle komma att komplettera varann bra – det ligger alltså mängder av trevlig läsning i dessa två luntor för den som är intresserad av svensk rollspelshistoria.

När allt var klart med förlaget och cirka hälften av intervjuerna gjorts gick jag försiktigt ut med en teaser om att något var på gång. En kort tid senare gick vi inte bara ut med själva avslöjandet av boken, utan öppnade även upp förhandsbeställningen av densamma. Det ville sig faktiskt så väl att jag i dag kan avslöja att det förhandsbeställdes över 1.000 böcker innan bokningen stängde i början av december. Det är alltså drygt två ton av förhandsbeställningar!

Jag vill tacka alla som gav oss förtroendet och möjligheten att arbeta på och slutföra detta enormt roliga projekt. Hoppas att boken infriade alla era förväntningar!

I oktober kunde jag, Orvar och formgivare Dan Algstrand avtäcka de första exemplena från boken i fråga – och en stund senare kunde vi även skriva mer om vad läsaren kunde förvänta sig av den färdiga klumpen som skulle komma att väga över två kilo. I början av november var boken klar och senare samma månad gick vi även ut med nyheten om den stora släppfesten vi höll den 11 december i Reaktorhallen R1 vid KTH i Stockholm. Nästan allt planerades av Orvar då jag lämpligt nog var på semester i Thailand under nästan fyra veckor i november :D

Det hela blev en tillställning som i mångt och mycket både sammanfattade och avslutade mitt fantastiska 2015 här på Spelpappan. Vi hade bjudit nästan hela det gamla Äventyrsspel med redaktörer, konstruktörer, illustratörer och annat – och ett trettiotal av mina gamla hjältar dök upp och hade vad många beskrev som en av de bästa kvällarna i sitt liv.

Jag vill med dessa ord avsluta 2015 på samma vis. Det återstår nu bara knappt två timmar tills våra gäster kommer – och jag vill åter tacka dig som dyker upp här ibland och läser och kommenterar, antingen här eller på Facebook.

Ha ett fortsatt trevligt 2015! Vi ses igen 2016.