En undergroundrörelse blir till – PS3 efter Jailbreak

av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 13 november 2010

Eurogamer.se vill tydliggöra att vi tar starkt avstånd från piratkopiering i alla dess former, och att denna artikel fokuserar på kreativiteten hos hemmakodare som utforskar en ny plattform. Att modifiera sin konsol bryter mot användaravtalet med tillverkaren, och vi uppmuntrar inte någon att göra detta.

Augusti var en viktig månad i PS3:ans historia. Det var då ryktena om att maskinen slutligen var knäckt också besannades.

Metoden och hårdvaran som fick namnet PSJailbreak visade sig nämligen fungera på riktigt och kunde lura en maskin att tro att koden som körs verkligen är signerad – och därmed godkänd. En hel konsolvärld skrev om vilka möjligheter pirater nu hade att förstöra spelmarknaden för Sony men det få fokuserat på är vilka nya möjligheter som kan uppstå då hemmapularna fått tillgång till PS3:ans innersta.

Eurogamer.se begav sig till Skåne för att studera embryot av den undergroundrörelse kring PS3 – hädanefter kallat scenen – som uppstått i svallvågorna efter PSJailbreak. Vi ville helt enkelt undersöka hur en eventuell scen blir till kring den maskin som från lanseringen år 2006 och fram tills nu ansetts vara ”oknäckbar”.

Daniel Åkerud – eller apanloco som han kallar sig inom scenen – är programmerare till yrket och har länge varit intresserad av spel, emulatorer och hur saker och ting fungerar. När han fick höra talas om PSJailbreak såg han till att skaffa sig rätt utrustning direkt för att få en chans att köra program på en maskin som hittills varit omöjlig att bemästra.

Daniel Åkerud har programmerat och spelat i stort sett hela sitt liv och älskar att experimentera.

Daniel Åkerud har programmerat och spelat i stort sett hela sitt liv och älskar att experimentera.

”Jag har alltid spelat men gillar inte de långa spelen på skiva utan laddar hellre ner via PSN eller XBLA; jag är helt enkelt intresserad av småspel. Eftersom jag är hooked på retrospel gillar jag även tanken på att ha emulatorer till hands i en och samma maskin. Men det jag främst ville åstadkomma var ett litet eget spel till PS3:an, mest för att prova på. Jag tog därför en gammal idé jag ruvat på i några år och kodade ihop Spin Pong.”

Spin Pong är en klon av den gamla klassikern Pong, ett tennisliknande spel där två spelare styr varsin platta och studsar en boll mellan varandra.

Spin Pong adderar dock en extra dimension i det att du kan skruva bollen genom att möta studsen med olika fart och olika riktning, ungefär som när J-O Waldner på sin tid satte skruv på en pingisboll. I några veckors tid hade han noga följt ett par sajter för PS3-mjukvara och den 28 oktober lade han ut sitt spel för första gången för andra att testa. Och givetvis för att skryta lite. Så funkar nämligen scenerna i världen; de båda huvudsakliga drivkrafterna är dels nyfikenhet men också den egna exponeringen när man gör något som är först, bäst eller häftigast.

Men vad är då en scen? Hur bildas den och hur organiseras den i så här tidigt skede? På vilken sida lagen befinner den sig och vilken nytta skulle egentligen bolag som Sony kunna dra av den? Det är för att få ställa och kanske få svar på några av dessa frågor Eurogamer.se besökte Daniel Åkerud och fick se PSJailbreak koka homebrew så det stod härliga till.

Hur kodar man egentligen till PS3? Är det bara att sätta sig ner och börja?

”Nja, grejen är att det du sitter med när du kör PSJailbreak är en vanlig PS3 som luras att tro att den är en debugmaskin; that’s it. Eftersom Sony stoppade möjligheten att köra homebrew i och med patch 3.42 kan du inte uppdatera din maskin om du vill fortsätta köra egna grejer.”

”PSJailbreak gör ju att man kan installera osignerad binärkod men för den sakens skull betyder inte det att vi har tillgång till fullständig dokumentation. I början får man därför kika på varandras källkoder, det är väl främst därför man visar grejer för varann och scener bildas; vi listar helt enkelt ut hur man gör. De tidiga koderna som lades ut ritade mest ut streck på skärmen och spelade upp ljud och sånt där.”

Ungefär som när man lärde sig dissekera de gamla retrodatorerna som C64 på sin tid?

PSJailbreak visade sig vara sann. Och gjorde att Sony fick skicka ut en patch nästan omedelbart.

PSJailbreak visade sig vara sann. Och gjorde att Sony fick skicka ut en patch nästan omedelbart.

”Ja, typ. Därför börjar man med att koda små spel och tar en sak i taget samt lär sig nya grejer hela tiden. Själva koden skrivs på PC och sedan skickar man in det i maskinen via usb-sticka; vi har i dagsläget ingen möjlighet att flytta hela miljön till en dator, vilket hade varit praktiskt. Jag började med att kolla in ett enkelt program som ritade upp en labyrint, Maze tror jag det kallades – och sen körde jag igång därifrån.”

Att utveckla spel till PSJailbreak är inte olagligt i sig; själva maskinen har inte manipulerats eftersom allt sköts via en usb-dongle. Men man får däremot inte kompilera sin källkod till en körbar binärfil via Sonys utvecklingskit – därför publicerade Åkerud bara just källkoden.

Det var faktiskt någon annan som kompilerade Spin Pong och släppte det som körbar binärfil.

”Men jag såg alldeles nyligen, i går faktiskt [5 november 2010], att en grupp killar utvecklat ett eget developerkit och byggt ett API utifrån detta. Jag har inte testat det men om det fungerar så innebär det ju faktiskt att man kan skapa egna binärfiler utan problem.”

Det händer en hel del och det händer snabbt?

”Ja, verkligen. När ni publicerar detta är förmodligen det mesta vi pratar om gammal skåpmat. Men det finns ändå faktorer som än så länge hindrar scenen från att explodera som på en del andra plattformar. Jag skulle uppskatta att antalet maskiner med PSJailbreak kan räknas i hundratal hellre än tusental och att antalet aktiva i PS3-scenen ännu bara är drygt tjugo stycken – men visst växer det. Min förhoppning är bara att det hela inte dör ut utan att samtliga intresserade fortsätter att publicera sina alster och lär av varann. Och att Sony till slut inser att scenen är en tillgång och inte ett hot, det handlar trots allt om individer som är sugna på att skapa och undersöka, inte primärt om att bara piratkopiera.”

Hur kan Sony dra nytta av en växande PS3-scen? Kan man tänka sig att era alster publiceras i en alternativ PSN Store?

”Ja, till exempel. Man skulle kanske kunna starta en IndieStore där man anmäler sina filer likt Apples AppStore. I dag är det ju så att endast den som har PSJailbreak-baserade lösningar i sin maskin kan köra våra spel men genom att ha en öppen lösning och ett öppet utvecklingsverktyg till scenen så skulle floran av tillgängliga applikationer mångfaldigas; emulatorer, mediespelare och en mängd annan mjukvara.”

Vi sätter oss ner och går igenom några av spelen Åkerud tagit hem och även hans eget Spin Pong. Det märks att han utvecklat och funderat mycket kring spelmekanik förut och även att han är stort fan av gamla tiders retrospel med fokus på små detaljer i styrningen.

Plattan vi styr accelererar ju längre vi flyttar den, vilket gör det ganska marigt att beräkna skruveffekten och till en början missar jag ofta bollen ju större skruvar jag vill göra. Bollen är försedd med två hack som gör att det tydligt syns vilken riktning och hastighet skruven har och i takt med att duellerna blir längre byggs skruvarna ovanpå varandra till den grad att spelarna måste beräkna långa bananliknande banor; ingenting lämnas med andra ord åt turen.

Skulle man kunna tänka sig att spelet kan fungera till fyra spelare, med spelare även i topp och botten? Och kanske lätt vipp- eller ställbar så att man kan ändra riktning?

Spin Pong - ett Pong med skruv.

Spin Pong – ett Pong med skruv.

”Ja, definitivt. Det finns förmodligen många sätt att förbättra och bygga på spelet och det kan även vem som helst göra eftersom källkoden ligger öppen. Det finns även mer att göra av ljuden; alla ljud består faktiskt av samplingar helt gjorda med munnen, vilket jag tycker är lite kul.”

”Eftersom jag bara använder en kanal så måste ljuden vara korta så de inte bryter av varandra. Slår plattan i väggen samtidigt som bollen studsar blir det ljudkollision och ett av ljuden försvinner, det är också något man kan fixa till.”

I ett annat spel vi testar handlar det om att föra en boll nedåt i en labyrintliknande struktur som ständigt rör sig neråt; hinner du inte med och hamnar utanför skärmens ovankant är spelet över. Jag tänker på det som en slags blandning mellan Dead Space: Ignition och Bit.Trip Runner och det hela är simpelt och briljant i all sin enkelhet.

När vårt möte så är slut funderar jag på vägen hem kring var det egentligen ska sluta. Sonys spelmaskin PlayStation 3 är slutligen i det närmaste knäckt och alla är rädda för pirathotet. Samtidigt sitter ett gäng geniala killar (och tjejer?) och kastar sig över den svarta maskinen med glupsk glädje eftersom de äntligen kan lära sig allt om den. De pular, mekar och pillar för att lära sig så mycket de kan och skriver applikationer ingen annan än den invigde kan använda eftersom maskinens upphovsmän inte tillåter det.

Sonys väg till framgång med PS3 har varit krokig och nu står vi här med PSJailbreak vare sig vi vill eller inte. Jag hoppas innerligt att bolaget tar sig en rejäl funderare och åtminstone överväger alternativet att göra dessa drivna människor till bundsförvanter istället för fiender. Charmiga småspel och applikationer som Spin Pong är nämligen för bra för att missas på grund av den utbredda piraträdslan och då är detta ändå bara början.

Det ska bli intressant att se hur en eventuell PS3-scen utvecklas; om den blir större, kreativare och omfamnas av spelbranschen – eller får pariah-status och helt tynar bort och dör.

Fortsättning lär följa.