Fortsätter röja i min låda av gamla retrospel med fantastisk musik eller åtminstone fantastiska ljudprestationer. Inte alla spel är jättekända men det gör kanske bara att en och annan hittar en ny klassiker att lägga på minnet.

Sacred Armour of Antiriad är en titel inte särskilt många lyckades stava rätt till i sin C64-bok – undertecknad inget undantag. Det är på inga sätt ett fantastiskt spel men musiken är väldigt intressant.

Många spel, filmer och serier gick på 80-talet ut på att klä sig i rustning och förstärka sina vanliga mänskliga krafter med lite övernaturlighet som ändå går att logiskt förklara. Marveltidningarna fick sin absoluta topp i Sverige på den tiden och i dessa var karaktärer som Järnmannen och diverse andra mer eller mindre robotliknande figurer populära.

I Sacred Armour of Antiriad från Palace Software spelar du grottmannen Tal som måste befria världen från ett utomjordiskt hot (såklart). Jordens civilisation gick under i kärnvapenkrig år 2086 och därför lever vi nu i misär – men några artefakter från den gamla tiden finns faktiskt kvar. Eftersom ditt enda vapen är att kasta sten(!) behöver du nåt kraftfullare och som tur är finns då den heliga rustningen kallad Antiriad (förvanskat från ordet anti-radiation) till ditt förfogande om du kan hitta den i den gömda staden.

[slideshow_deploy id=’10663′]

Denna rustning är egentligen en slags stridsdräkt som tål höga doser av radioaktivitet och har överlevt tidens tand i en slags tempelliknande byggnad mitt i djungeln. Väl i rustningen behöver du hitta lite olika delar för att få den att fungera optimalt, mer exakt svävarstövlar, en partikelnegator (say what?), ett pulsstrålvapen och en implosionsmina som slutligen ska spränga utomjordingarnas högkvarter för att bli av med inkräktarna en gång för alla.

Men…Antiriad är ett av de spel som erbjuder ett fantastiskt soundtrack men ett i övrigt mediokert ljud. Musiken utnyttjas inte i själva spelet så det finns egentligen ingen anledning till varför spelet rent audiellt ska vara så dåligt. Grafiskt påminner det om Metroid som släpptes till NES under samma år (en månad tidigare i Japan men rätt långt senare här i väst) men man kan väl lugnt påstå att det inte riktigt når upp till samma status rent spelmässigt.

Musikmakaren heter Richard Joseph och han har även legat bakom musiken till mer kända titlar som Barbarian 1 & 2, Defender of the Crown och Cauldron II. Klassiskt för denne herre är de basljud som C64:an är så känd för och som låter så bra när de görs rätt. Varför musiken används så dåligt i just Antiriad är lite svårt att svara på.

Intressanta kuriosa är att en del kanske känner till spelet som Rad Warrior och anledningen till det är att Epyx släppte det i USA under denna titel några år senare.

Varsågod – Sacred Armour of Antiriad till C64 från 1986