Historien möter spel – Uncharted: Drake’s Fortune


av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 11 februari 2012

Det finns gott om filmer och böcker som hämtar inspiration från verklighetens historieförlopp – och inte sällan blir de grundligt analyserade efter hur mycket de diktar ihop jämfört med vad som faktiskt hände.

Det finns även tv- och dataspel som hämtar inspiration från historien, men dessa bryr sig inte särskilt många om att analysera. Jag tänkte denna gång ge mig på det populära äventyrsspelet Uncharted: Drake’s Fortune till PS3 för att utröna hur stor del av berättelsen kring piraten och upptäcktsresanden Sir Francis Drake vi får ta del av i spelet egentligen är sann. Häng med från början.

 

Jag är ingen historiker men är intresserad av historia; främst från Mellanöstern och det medeltida Europa. Jag försöker inte belägga att det du läser här är absolut sanning, utan vill mest ge en bild av det vi faktiskt vet hände jämfört med det som utspelar sig i spelet ifråga.

Om du inte spelat Uncharted: Drake’s Fortune och vill undvika spoilers gör du bäst i att sluta läsa redan här.

Bakgrundshistorien i Uncharted gör gällande att huvudpersonen Nathan Drake är ättling till sjöfararen Sir Francis Drake som adlades av drottning Elizabeth I år 1581 för hans djärva dåd i den engelska kronans tjänst.

Detalj från Sir Francis Drake Revived, London 1626.
Detalj från Sir Francis Drake Revived, London 1626.

Som pirat och härförare drog Drake in nästan femtio gånger mer åt drottningen än hon satsat på hans expeditioner och till skillnad från andra sjökaptener i hennes tjänst, som exempelvis Sir Walter Raleigh, var Drake alltid en favorit och hon tycks ha fått sin reguljära dos av äventyr i sitt trista hovliv genom att lyssna på hans berättelser.

Vad vi vet i dag är att Sir Francis Drake förmodligen inte hade några barn, trots att han var gift två gånger. Det påpekar journalisten Elena Fisher för Nathan redan i inledningsscenen av Uncharted, men han avfärdar det hela med att historieböckerna inte vet allt.

Den huvudsakliga vinkeln i Uncharteds manus är att Sir Francis Drake iscensatte sin egen död år 1596. Istället för att duka under i dysenteri utanför Portobello vid Panamas kust ska han ha seglat vidare för att upptäcka och bli rik på El Dorado. Detta är spanska för ”den gyllene” och är från början egentligen en legend om hur hövdingen i Muisca-stammen rituellt smorde in sig i guldstoft och dök i en helig sjö.

Först senare förvandlades legenden om El Dorado till en slags försvunnen stad av guld, vilket också är det Nathan Drake och Victor Sullivan inledningsvis letar efter – och kanske även verklighetens Sir Francis Drake.

Nathan och Elena på fisketur.
Nathan och Elena på fisketur.

Överlevande från besättningen på Drakes skepp berättar att han begravdes i full rustning till sjöss någonstans utanför Portobello i en solid kista av bly. Eftersom kistan aldrig hittats har legenden inte kunnat varken dementeras eller verifieras, men det är exakt denna kista Nathan Drake fiskar upp i inledningsscenerna – eftersom den ring han bär runt halsen bar koordinaterna för platsen där han skulle vara begravd.

Samma ring bär också en inskription som lyder Sic Parvis Magna, vilket betyder ungefär ”stordåd ur små begynnelser” och blev Sir Francis Drakes latinska motto på den vapensköld han tilldelades vid hans adlande ombord på skeppet Den gyllende hinden.

Både Drakes motto och hans skepp Den gyllene hinden är alltså hämtade ur verkligheten, men ringen Nathan Drake har runt halsen har aldrig funnits.

Amy Hennig på Naughty Dog.
Amy Hennig på Naughty Dog.

Ansvarig för Uncharted-serien är Amy Hennig på Naughty Dog – en synnerligen ambitiös kvinna som spenderat lång tid med historieböcker och experter för att hitta luckor i det vi vet och som kan fyllas med spelets eget innehåll.

En sådan lucka är att Sir Francis Drakes egen död kom både plötsligt och oväntat. Dysenteri var vanligt vid Panamas kust vid den tiden och eftersom kistan efter sjöbegravningen inte hittats (vilket i stort sett aldrig sker) är allt upplagt för spekulationer.

Uncharted menar nämligen att Drake under sina räder mot spanska skepp och städer kommit över loggböcker, journaler och brev som innehöll ledtrådar han noggrant antecknade i en bok. Det var denna bok han lade i sin kista istället för sin egen döda kropp och det är också denna bok som leder Nathan Drake in på sitt äventyr.

Sista sidan i boken är dock utriven och det enda Drake och Sullivan har att gå på är den karta i boken som säger var spanjorerna säger att El Dorado finns, på sydamerikanska fastlandet. Efter att ha dumpat Elena är det också dit de beger sig.

Men när de väl kommer dit och hittar det numera underjordiska templet finns inget där. Stället är barskrapat av spanska soldater och det enda som finns kvar är spåren som får Drake att förstå att El Dorado inte är en stad – utan en jättelik guldstaty på 250 kilo. Detta lär alltså Sir Francis Drake redan ha insett eftersom han enligt spelet aldrig satte sin fot där, men Drake och Sully kunde inte veta det då sista sidan som sagt var utriven.

Den efterlängtade kartan på den utrivna dagboksidan.
Den efterlängtade kartan på den utrivna dagboksidan.

Denna hittar de istället i bröstfickan på den nazistkapten som förde befälet över ubåten från andra världskriget och som påträffas i djungeln. Den saknade dagboksidan är en karta som leder till ön där El Dorado verkligen finns, en hemlig ö dit spanjorerna gömde dyrbarheter tills dess de kunde skeppa det över havet till Europa.

Nazisterna hade på något sätt kommit över denna karta och nådde alltså dit redan för femtio år sedan för att bärga rikedomarna – men stötte såklart på samma förbannelse som spanjorerna och Sir Francis Drake gjort århundraden tidigare.

Det är här vi måste stanna upp och fundera på hur det hela egentligen hänger ihop. Drake fejkade sin död i januari år 1596 – varför? Förmodligen för att han hittat alla ledtrådar han behövde för att leta upp den hemliga ön där El Dorado fanns, utan onödig inblandning av drottning Elizabeth I.

Nathan Drake berättar nämligen att drottningen var smått paranoid och konfiskerade alla Drakes anteckningar och loggar och hemligstämplade allt för att ingen utomstående skulle få veta; detta stämmer väl överens med den allmänna historiebeskrivningen. Med bland dessa konfiskerade handlingar fanns även den dagbok Nathan Drake hittade i kistan; och det är här Amy Hennigs berättelse tyvärr knakar lite i fogarna.

Om drottning Elizabeth I hade konfiskerat Drakes dagbok borde hon nämligen ha känt till El Dorado och beordrat en expedition att plocka hem statyn. Det gjorde hon inte. Om hon hade konfiskerat dagboken hade Drake heller inte behöver fejka sin död och han hade definitivt inte kunnat lägga dagboken i sin kista.

Alltså, den lilla bisats Nathan Drake skjuter in i en mellansekvens, att även dagboken konfiskerades, känns inte trolig. Troligare vore att Drake gömde undan boken och ville ha El Dorado för sig själv på ålderns höst; han fejkade sin död och visste att statyn redan var flyttad från templet till den hemliga ön.

Han rev dock bort den sida i boken som innehöll kartan till den hemliga ön. Varför? Han efterlämnade sin ring, vilken innehöll koordinaterna till kistan – alltså ville han ge efterlevande en chans att verkligen följa i hans spår. Men kanske vill han inte att det skulle vara för enkelt? Kanske var han rädd att mannar ur hans egen besättning skulle fiska upp dagboken direkt efteråt? Det vet vi inte.

En nazist poserar framför Sir Francis Drake och El Dorado.
En nazist poserar framför Sir Francis Drake och El Dorado.

När Sir Francis Drake väl når den hemliga ön i ”södra delen av Stilla havet” upptäcker han förbannelsen och att alla spanjorer där drabbats av den. Han förstör sina skepp och gör sitt yttersta för att ingen någonsin ska komma därifrån för att berätta om El Dorado.

Nathan Drake hittar sin anfader i salen där El Dorado en gång förvarats – men inte längre står; det vet vi eftersom ett fotografi visar att Sir Francis Drake faktiskt dog framför fötterna på själva guldstatyn, som om han vakade över den in i det sista.

Med andra ord lär Sir Francis Drake ha förbannat den dagen då han lade dagboken i kistan och lämnade kvar sin ring och den utrivna sidan. Eftersom han sänkte alla flyktskepp och dessutom valde att själv stanna kvar för gott ångrade han förmodligen att han lämnat kvar ledtrådar till hur andra kan ta sig till ön.

Hur nazisterna kom över sista sidan av Drakes dagbok får vi aldrig veta, men klart är att de hade lyxen att springa rakt på guldet och slapp den krångliga omväg Nathan och Sully fick ta. Ubåten som flydde kom aldrig längre än till Sydamerikas fastland och sköljdes djupt in i Amazonas av tidvattenfloden. Hur skurken Gabriel Romans högra hand, Atoq Navarro, redan tidigt verkar känna till El Dorados förbannelse vet vi inte heller.

Hur nära historien är då denna osannolika berättelse om girighet, förbannelser och spanskt guld? Finns det exempelvis någon som helst koppling mellan El Dorado och Sir Francis Drake?

Parimesjön fanns länge med på brittiska kartor över Guyana långt in på 1800-talet, då man äntligen kunde bekräfta att den var påhittad.
Parimesjön fanns länge med på brittiska kartor över Guyana långt in på 1800-talet, då man äntligen kunde bekräfta att den var påhittad.

Nja, inte riktigt. Klart är att legenden om El Dorado var känd och till och med populär bland upptäcksresande på 1500-talet och i cirka tvåhundra år framåt. Kända sjöfarare som Francisco Orellana och Gonzalo Pizarro gav sig exempelvis ut på jakt efter legenden redan under 1540-talet; ett äventyr som slutade i katastrof.

Huruvida Sir Francis Drake själv var intresserad av El Dorado-myten vet vi inte, men vi vet att hans samtida konkurrent Sir Walter Raleigh var det. Denne lär ha fortsatt sitt sökande under 1595, ett år innan Drake ska ha fejkat sin död, och påstod att staden ligger vid något som kallades Parimesjön, någonstans längs Orinocofloden i Guyana.

Länge var både sjön och El Dorado utsatt på vissa brittiska kartor – trots att ingen varit där och sett dem med egna ögon.

Däremot sägs Sir Francis Drake ha kommit över ansenliga mängder rikedomar efter att bland annat ha överfallit och rånat ett stort mulåsnetåg år 1573 med spanskt guld som var på väg mot kusten. Utmärglad och kanske skadad, och med bara några få män kvar, kunde han dock inte ta hand om dyrbarheterna som bestod av nära 20 ton guld och silver. De lär istället ha grävt ner bytet för att hämta det senare.

Denna berättelse sägs ha gett upphov till flera av myterna kring nedgrävt piratguld som florerat i hundratals år och en del lycksökare vill till och med knyta Sir Francis Drake till det ökända Money Pit-mysteriet på Oak Island – det så kallade skatthålet i Nova Scotia på Kanadas östkust som man aldrig lyckats gräva ut. Troligast är dock att Drake kom tillbaka efter sin skatt eller att andra hittat och grävt upp den sedan dess, om berättelsen ens är sann.

Michael Turner (t.v.) söker fortfarande efter Drakes kista. Bild hämtad från www.indrakeswake.co.uk
Michael Turner (t.v.) söker fortfarande efter Drakes kista. Bild hämtad från www.indrakeswake.co.uk

Kanske har Amy Hennig inspirerats av verkliga personer även när hon hittade på Nathan Drake. Michael Turner är en Drake-fantast som ägnat sitt liv åt att resa i den gamle sjöfararens fotspår och som även tillbringat stora delar av sitt liv åt att leta efter Drakes blykista.

Han har skrivit flera böcker om sina väldokumenterade resor och anser sig vara en av världens största Francis Drake-experter. Men även om han skulle hitta den (jakten pågår fortfarande) har han lovat att aldrig avslöja dess läge eller plocka upp den ur havet. Av respekt för Drakes person, menar han. Huruvida Turner lyckas med sin obsession lär tiden utvisa.

Sir Francis Drake är en historisk person som var mäkta populär i 1800-talets nationalistiska Storbritannien, men som i dag förmodligen inte lockar särskilt många beslutsfattare att satsa pengar på dyra gravsökarexpeditioner. Dels tjänade Drake grova pengar på slavhandel då han tillfångatog människor från Afrika och seglade till de nya kontinenterna för att sälja dem – och dels visar brev och andra kvarvarande vittnesmål att han aktivt avskydde katolicismen och spanjorer.

Det finns helt enkelt alltför mycket kontroversiellt bakom Sir Francis Drake för att en hyllning av honom som person och historisk ikon ska vara lämplig i dagens Storbritannien eller världssamfundet i stort. Drakes blykista lär därför få ligga där den eventuellt ligger, även inom en överskådlig framtid.

Här, utanför Portobello, ska Drakes kropp ha förberetts för en begravning till sjöss år 1596. Såvida inte Uncharted har rätt. Bild hämtad från www.indrakeswake.co.uk
Här, utanför Portobello, ska Drakes kropp ha förberetts för en begravning till sjöss år 1596. Såvida inte Uncharted har rätt. Bild hämtad från www.indrakeswake.co.uk

Jag måste ändå tillstå att jag är imponerad av Naughty Dogs arbete med Uncharted och Sir Francis Drake som legend och bakgrundsberättelse. Hellre än att sväva ut i det blå och förändra historien väljer Amy Hennig att försiktigt trampa fram i historieböckerna och bara spä på de fakta som redan de flesta historiker är överens om.

Inte heller Drake som person ges någon större vikt, förmodligen för att Hennig är medveten om hans kontroversiella bakgrund som både pirat och slavhandlare.

Sir Francis Drake har ingen roll i nästa del av Uncharted-serien, men i del tre, Uncharted: Drake’s Deception, dyker han upp igen.

Hur väl denna del står sig mot historien kommer vi att ta upp i nästa del av Historien möter spel: Uncharted. Men då är året 2012.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *