Det finns en teknisk värld jag har mycket liten erfarenhet av – och det är stordatorvärlden. Ni vet, de där jättedatorerna som kan ta upp ett helt rum och står och hummar med stora rullar av databand.

Inte blev det bättre av att Datormagazin år 1988 skrev en artikel om hur du kan roa dig med dessa bestar. Jag blev snarare rädd för stordatorer än tog dem till mig. I dag kan vi alla le åt alltihop.

Jag har alltid tyckt att de gamla termerna för olika slags datorer är märkliga. Först kallades det bara dator, sen blev datorerna allt mindre och de större maskinerna kallades för stordator. För att visa att de mindre maskinerna var just …mindre – uppfann man termen minidator. Trots att en sådan dator givetvis är gigantisk i dag. Därefter dyker mikrodatorn upp – innan allt blev hemdatorer för hela slanten.

Det roliga är att stordatorsystem fortfarande finns och är i bruk. Vissa är svårersättliga då de är riktigt fininställda på vad de ska göra och man byter inte gärna ut det som inte är trasigt. Några sådana miljöer skrev jag om tidigare i år för sista numret av tidningen Techworld – en artikel som tyvärr aldrig hamnade på webben.

En artikel i tidningen Datormagazin är särskilt mysig att läsa om livet med minidatorer. Den tar upp saker som är självklara för oss i dag – men magi år 1988. Bara en sån sak som att man kan logga ut från ett digitalt samtal när det börjar bli jobbigt. Eller att alla som är inloggade har ett ”konto” med några hundra kilobytes filutrymme att göra precis vad man vill med.

Varsågod – Lars Rasmussons artikel om att hacka på minidator, nu sparad online för eftervärlden:

Köra stor dator hemma

När man hållit på med hemdatorer ett tag vill man kanske prova på lite större och kraftfullare datorer, exempelvis minidatorer. Det är datorer där man kan arbeta flera stycken samtidigt. Men eftersom inte alla har råd att ha en minidator hemma får man lösa nyfikenheten på annat sätt.

DatorMagazin besökte Södertäljes Dataförening som har en minidator stående i sin föreningslokal. Datorn är döpt till STINA och är en Hewlett Packard III från slutet av 70-talet. Till STINA finns det sju terminaler i lokalen och tre modemlinjer som vem som helst med modem kan ringa till. Allt som behövs för att kunna använda en dator av den här storleken är en terminal att skriva på och en koppling till datorn.

64:an funkar bra

Som terminal kan man i princip använda vilken dator som helst. Exempelvis en vanlig 64:a med modem och terminalprogram, eller en ’dum terminal’ av något slag.

Skillnaden mellan en vanlig ’databas’ och STINA märker man ganska snart. När man loggar in och kopplar ihop sig med värddatorn skriver man till exempel : HELLO PELLE.PERSSON som talar om vem man är och sedan till personliga lösenord.

Nu kommer man in datorns i operativsystem, MPE IV, där man kan köra olika program som finns lagrade hos STINA. En del av programmen har skrivits av föreningens medlemmar och vissa har man fått ifrån olika företag eller från andra HP3000-användare.

Det är alltså inte riktigt samma sak som att ringa upp en vanlig BBS eller databas med meddelandesystem. Varje person har en eget ’konto’ och några hundra kilobytes filutrymme för eget bruk på någon av STINA:s hårddiskar. Där kan man lagra de program man skriver i något av de programspråk som finns på STINA.

Kan nio språk

För närvarande finns det följande språk tillgängliga: Fortran, Teletran, Forth, Lisp, Cobol, Basic och SPL som är ett programspråk skräddarsytt för HP-maskiner. Man väntar också en C-kompilator inom kort. Ett av programmen som man har skrivit på Hilda är KOM-systemet DIXI, där användarna kan diskutera alla möjliga olika saker.

Det är skrivet i Basic och är lite enklare, men man håller också på att skriva på ett nytt KOM-system som kallas ESCAMITALO. Den här gången försöker man i SPL för att få det snabbare och med flera funktioner.

Andra medlemmar håller på att skriva äventyrsspel i Pascal för att förbättra det från början ganska användarovänliga operativsystemet. Att skriva program på en minidator kan skilja sig rätt mycket från att skriva på en dator som 64:an.

Man måste vara noga med att programmet inte kraschar datorn och att det går att köra för flera användare (om man vill att det ska göra det). Ett krav är noggrannhet och att programmeren dokumenterar sina program ordentligt för att andra ska kunna förstå dem.

Förutsätter disciplin

Detta förutsätter en viss programmeringsdisciplin och det är kan ju vara bra att ha om man till exempel funderar på att bli programmerare till yrket. Man kan låta datorn utföra så kallade Batch-jobb eller bakgrundsjobb medan man själv håller på med något annat.

Om man har en stor mängd beräkningar som ska utföras så är det bara att starta ett nytt jobb för datorn och så utför den det medan man själv kanske spelar spelet DROID eller läser sin post, eller ligger hemma och sover.

Man kan säga till STINA att ”klockan fyra i natt vill jag att du sätter igång med det här jobbet till mig”. Batch-jobb kan vara speciellt praktiska om det är många som kör samtidigt och systemet belastas mycket vid en viss tid. Då väljer man bara en tid då det inte är så mycket folk som använder datorn och kör då istället. Varje natt till exempel startar STINA ett program som räknar ut statistik på hur många användare som använt systemet. Och varje vecka låter man ett annat program starta och så vidare. En del jobb ligger inne jämt och kan sägas vara en slags vaktmästare åt datorn.

Prata samtidigt

När det är flera användare inne samtidigt så kan man ’prata’ med varann och skicka meddelanden ifrån terminalerna. Man skriver bara : TELL PELLE.PERSSON , TJENA! DU GLÖMMER VÄL INTE BORT ATT DU ÄR SKYLDIG MIG EN COLA? Förhoppningsvis svarar då Pelle men han kan också logga av för att slippa en obehaglig konversation. Det är ju en fördel mot att prata ’öga mot öga’.

När man nu inte behöver ha datorn som man programmerar på hemma, så betyder det ju att man inte behöver gå till jobbet för att underhålla datorsystemet där, utan man kan sköta det hemifrån. Detta har prövats av en del företag och åsikterna har varit delade. Vissa menar att man måste i alla fall träffa de andra man jobbar med några dagar i veckan. Andra tycker bara att det är positivt att slippa pendla till jobbet eller bo borta under veckorna.

Det flesta stora företag har datorer som man hemmifrån kan ringa upp med ett modem och använda. Dessutom är det för det mesta inte till för allmänheten utan till för avståndsövervakning och programmering, men själva idén är densamma.

Lars Rasmusson

Ha en fortsatt härlig torsdagkväll!