I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.




 

Skön retromusik: Head Over Heels (1987)

7 november, 2010 av: Jimmy Wilhelmsson  

Då och då gör klassisk musik entré i tv- och dataspel och kanske var det vanligare förr då inte lika mycket pengar och resurser lades ner i ett enskilt spel. De flesta klassiska stycken behöver du nämligen inte betala för att få använda eftersom de är så gamla.

I den kategorin hittar vi både Friday the 13th (Bach) och Sanxion (Prokofiev) som båda tjänar på att låta mästarna stå för tonerna.

Även Head Over Heels är ett klassiskt gammalt C64-spel som många minns som ett av de allra bästa (och svåraste) och som använder sig av en gammal fin klassisk pianostump som titelmelodi. I detta fallet handlar det om Mozarts kända pianoklink som i bruklig ordning får ett sexigt namn såsom Piano Sonata #16 in C Major, K 545 – 1. Allegro.

Men ärligt; hur coolt genomfört är stycket till nämnda spel av Peter Clarke? I videon jag lagt in nedan får jag inte hela låten att spelas mer än i game over-sekvensen så därför är det denna jag fokuserat på.

Själva spelet Head Over Heels är fullständigt utspejsat äventyrsspel om ett huvud- och en fotvarelse som ska hitta varann och lösa en mängd problem i ett till synes oändligt antal rum. Tydligen ska spelets arbetstitel ha varit just Foot and Mouth. Spelet imponerade väldigt på dåtidens C64-publik som inte trodde det var möjligt att presentera så mjuk och förhållande vis vacker isometrisk 3d-grafik på datorn – även om antalet färger fick stryka på foten för spelbarhet.

Berättelsen bakom sägs skaparen Jon Ritman ha hittat på efter tio minuters fundering. Headus Mouthion (Head) och Footus Underium (Heels) är namnet på de två kroppsdelsfigurerna som tydligen ska vara spioner från planeten Freedom. Fem förslavade planeter ska befrias och en ond kejsare ska besegras men givetvis tillfångatas de två och separeras från varann. Bland de märkliga varelser de två karaktärerna stöter på kan nämnas en robot med ett huvud som starkt påminner om prins Charles samt trappsteg bestående av hundar(?) som dessutom försvann så snart Head klev in i rummet.

Ursprungligen var Head Over Heels gjort till ZX Spectrum och Amstrad men portades bland annat till Commodores två flaggskepp, Commodore 64 och Amiga 500. Fortfarande görs det remakes på detta spel till Windows och andra plattformar; dock sällan med samma geniala musik till.

Varsågod – Head Over Heels till C64 från 1987

 






Spelpappan drivs av Jimmy Wilhelmsson med erfarenhet av Commodore, datorspel och rollspel sedan mitten av 80-talet.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur, ofta med en nostalgisk vinkel. Läs mer om mina böcker här.


I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.





Kommentarer

3 kommentarer till “Skön retromusik: Head Over Heels (1987)”
  1. Krax skriver:

    Jag klarade head over heels till Spectrum 48 k. Det var en riktig mördare till sista level med 16 st försvinnande plattformar man var tvungen att träffa i perfekt ordning.

    Som sista scen har jag för mig att man transporterades genom 4 rum där det var fullt med head och heels som stod längs väggarna (och hurrade fick man fantisera sig till).

    Härliga minnen!

  2. Spelpappan skriver:

    Grymt! Jag var aldrig riktigt bra på varken detta eller andra spel från isometrisk vy som krävde millimeterprecision i hoppen. Men jag har full respekt för folk som verkligen klarade spel från denna tiden – och är sjukt stolt över de spel jag faktiskt själv lyckades ta mig igenom.

    Gott jobbat!

  3. Richard skriver:

    Hederliga Head over Heels. Jag tror jag fortfarande har kvar mina kartor i något gammalt block (har sparat alla mina kartor från alla RPG från Amiga & C-64 tiden). Spelet var svårt men när man hade kartorna framför sig så var det så otroligt mycket enklare att hitta. Klarade detta någon gång 1988 skulle jag tro.

    Fina små ljudtrudelutter också.

    Jag måste säga att jag charmades av den 3d-isometriska grafiken som också t ex Fairlight hade (som hade supermusik).

Kommentera