Xperia Play är Sony Ericssons stora speltelefon och tänkt att fungera som den första som är anpassad för att köra PlayStation-produkter.

Med sin utfällbara knapp- och kontrollsats borde den också vara utmärkt för emulatorer av olika slag, eftersom operativsystemet under huven är Android 2.3 – även kallat Gingerbread – som släpptes i december. Och det är den också.

UPPDATERING 110810: Sedan detta skrevs har Android Market tagit bort alla emulatorer skrivna av yongzh. De finns dock att få tag på från annat håll – jag har därför uppdaterat alla nedladdningslänkar så att de nu fungerar igen.

Jag har i några veckor använt Xperia Play som min huvudsakliga telefon eftersom jag recenserat den för Eurogamers räkning. Stor inverkan på mig har Xperia Play haft vad gäller möjligheterna att förbättra glädjen jag har av de många emulatorer som finns på Android-plattformen. Detta är bara en av anledningarna till att jag föredrar Android framför konkurrenterna.

Exempelvis C64, A500, NES och SNES har alla kompetenta och kraftfulla emulatorversioner som finns till för att på dagens telefoner köra gårdagens kod – och i de flesta fall fungerar de utmärkt. Många emulatorer finns i antingen gratis- eller prova på-version och installeras direkt från Android Market.

Grejen med emulatorapparna är att de allihop kan simulera sina respektive kontroller med antingen pekskärmen eller det styrkors som Xperia Play är utrustat med. Genom att ange vilka knappar på din telefon som ska associeras med motsvarande funktioner slipper du använda halva skärmytan till virtuella kontroller utan kan spela så nära originalupplevelsen det bara går.

Bäst funkar emulatorer som Nesoid och SNesoid då styrkorset på Xperia Play är i stort sett identiskt med motsvarigheten på Nintendos handkontroller. Kraften innanför huven gör att båda apparna kör spelen lika mjukt som originalet och reaktionstiden mellan kontrollerna och det som händer på skärmen är omedelbar. Eftersom samtliga knappar på Xperia Play går att knyta till originalets motsvarigheter har du därför naturlig tillgång till Select och Start, likaväl som sidoknapparna på SNES-kontrollen.

När det gäller C64 finns det flera emulatorer att väja på och normalt brukar jag tycka att VICE är den bästa, men på Xperia Play får jag aldrig riktigt ens skärmbilden att uppträda normalt så därför föll valet på Frodo (som inte klarar tape files, .t64). Det finns lite småbuggar här och var; bland annat går det inte att dölja den virtuella kontrollen ordentligt även om det ska gå men eftersom dessa program ständigt uppdateras är jag inte orolig.

Den i särklass bästa Amiga-emulatorn heter UAE4droid och är en portning av UAE till bland annat Windows. Det är med glädje jag kan konstatera att emulatorn inte bara fungerar i de flesta fall utan även kör väldigt mjukt utan att skippa en enda bildruta eller på annat sätt begränsa upplevelsen. Klassiker som Turrican 2, Nuclear War och Giana Sisters kan därmed upplevas igen.

Många Amigaspel som kopierades på den tiden inleds med ett intro och inte sällan krävdes ett musklick för att komma förbi detta. För en Android-emulator kan detta bli ett irriterande problem då musen inte finns till hands utan måste väljas i menyerna. Med Xperia Play kan du lätt knyta vänster och höger musknapp till exempelvis sidoknapparna och glider därför smidigt förbi detta moment. Eftersom en Amigajoystick endast har en knapp har du dessutom ett antal andra knappar att knyta till exempelvis funktionstangenterna eller något annat.

Tyvärr stöder emulator av detta slag fortfarande inte associering till samtliga Amigans tangenter. Det gör att spel som North & South inte riktigt funkar då truppslagen byts (dumt nog) med Shift. Samma märkliga tangentanvändande används i C64-spelet Druid. Just tangentbordet är ganska meckigt att ta fram till UAE4droid och därför spelar jag sällan spel som kräver mycket knapptryckningar.

Samtliga emulatorer stöder sparning och laddning av hela maskinminnet. Det betyder att du kan spara just det läge den befinner sig i och fortsätta exakt där vid ett senare tillfälle. För den som reser eller bara vill spela korta stunder är det guld värt och i en del av emulatorerna finns även möjlighet att ställa in så att snabbsparningen alltid startar med appen; spelet startar alltså exakt där du slutade förra gången och inte många sekunder slösas på laddtider eller annat krångel.

Sammanfattningsvis är Xperia Play en telefon kapabel att prestandamässigt konkurrera med det mesta på marknaden just nu. Givetvis kommer många modeller att under året gå om Sony Ericssons speltelefon och det unikum som då finns kvar är framförallt den knappsats du smidigt skjuter ut och kan använda till både nya och gamla spel.

Och emulatorer i all ära, men de frälser inte ensamma en hel köpmarknad.

Xperia Play är en fullgod telefon och en rolig spelmaskin. Jag är dock tveksam till att det räcker för att bli en försäljningssuccé under rådande konkurrensförutsättningar. Bra, alltså – men kanske inte tillräckligt.