Hur får dagis barn att äta?
26 november, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson
Det blir allt svårare att stoppa i Alvar vanlig mat. Han älskar burkmat, mackor, frukt (särskilt banan) och en del grönsaker – men inte mycket annat av det som serveras i hemmet.
På dagis säger de att han äter det mesta de dukar fram, men hur gör de då? Är det lunch under hot som gäller, eller vad?
Lunch och middag hemmavid innebär oftast samma gamla visa.
En ny företeelse är dock att Alvar smyger ner matbitar i byxorna så att det ska se ut som att han ätit upp det som ligger på tallriken. Givetvis kommer det ju alltid fram förr eller senare.
På dagis menar de att han duktigt äter soppor, lammfärs och allt annat trevligt deras kock lagar. Men här ser det oftast ut på följande vis:
Det är dags att fråga ut personalen vilka tricks och tips de faktiskt har att erbjuda. Till att börja med kanske vi ska sluta filma honom medan han käkar?
Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
Tja!
Jag vet att det kan kännas frustrerande men oftast är det enklast att bara ställa fram det som ni äter och låta det vara så att han inte äter. Han kommer inte dö av att vara hungrig tills nästa måltid. De lär sig snabbt att inte vara så kräsna om man inte ger dom en massa mat mellan målen då de inte ätit.
Hoppas det löser sig för jag var själv väldigt stressad över detta med mitt första barn.
// Jocke
Det är ju precis det man gör, ja – ger mat mellan målen för att han inte ska vara hungrig. Well, vi får försöka vara lite hårdare på den punkten kanske. Tack för tipset.
Min son vägrade äta det mesta och var allmänt väldigt krånglig med mat under större delen av sin bebistid. Jag tror att det dröjde tills han var typ 3,5 innan han började äta utan trugande, matande och krånglande.
Jag kan lungt säga att den del av det berodde på att det just trugades och trugades och matades och matades i någon slags, ”tänkt om mitt barn inte växer ordentligt” oro. Så länge de inte säger något på bvc om att han är i någon slags behov av något så låt honom hållas. Är han rejält hungrig så lär han äta. Annars kan det va.
Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, och det är ju samtidigt inte jätteroligt att umgås med en hungrig bebis om man säger så.
VI var på restaurang i går – bernaisesås hit the spot :)
En finsmakare!
”Åt på restaurang”!?. Då kan det inte vara några större problem. Jag kan säga att restaurangbesök de första tre levnadsåren var sparsmakade och kaotiska. o_O
Jajemän, jag säger inte att det var lätt – men det åstadkoms :)