Det är lite bakvänt att vi först lär oss riva saker för att därefter lära oss bygga; men att bygga är såklart svårare än att riva, så kanske är det logiskt ändå.

De senaste veckorna har Alvar visat klart mer intresse för att bygga upp saker, till exempel med klossar, än att bara notoriskt riva det andra gjort.

Strax efter ettårsdagen hände något. Istället för att bara glatt riva allt som liknar minsta tillstymmelse till torn, börjar Alvar nu bygga egna. Jag antar att de andra barnen gör det på dagis och som minstingen vill han såklart hänga med.

Den stora skillnaden är att det inte längre är lika kul att riva sönder torn längre – eller för den delen riva saker i bitar heller. Visst händer det att han fortfarande gör det, det är ju inte så att han får leka med bokföringen – men vanligar är att han undersöker det genom att vrida och vända på det, och därefter gå fram till någon av oss och ge oss saken.

Till låns. När vi minst anar det vill han ha den igen.

För mig är skiftet mellan förstörelse och skapande ett viktigt skede, det är också kul att låta det ske på egen hand och inte visa alltför mycket. När vi leker ihop visar jag en del, men när han leker själv omsätter han det i eget skapande. På mycket basal nivå, såklart.