Mina tillbakablickar i 20 år gamla exemplar av Commodore-tidningen Datormagazin går vidare, om än i ojämn takt. Jag tänkte faktiskt trampa vidare i samma spår som jag skrev om efter mitt möte med kodaren och musikern Mahoney, nämligen demoscenen.

I början av 1990-talet började allt fler ”vanliga” datoranvändare, sÃ¥ kallade lamers, intressera sig för demon - förmodligen mest för att de var coola.

Jag har som sagt skrivit en del om den svenska demoscenen pÃ¥ Eurogamer.se, första delen publicerades för drygt ett Ã¥r sedan och fick lite ljummen kritik. Andra delen, den som byggde pÃ¥ Mahoney-intervjun, blev dock uppskattad i de flesta läger – och i ärlighetens namn lades betydligt mer resurser pÃ¥ ren research än tidigare.

När jag öppnar och läser sista numret av Datormagazin år 1991 (jag ligger några veckor efter, sorry) slår det mig hur stort utrymme Pontus Berg och hans spalt, Demo World, faktiskt får; det är ett helt uppslag.

Inledningen förkunnar att årets festaste party nu fått både tid och plats; världens coders, swappers och crackers bör bege sig till Danmark för att fraternisera, skryta, kreera och bråka.

”Definitiva beskedet och full klarhet har äntligen uppstÃ¥tt om det stora partyt i Ã¥r. Platsen är Aars utanför Aalborg i Danmark och arrangörerna är Anarchy, Silents och Chrystal. Andra grupper har figurerat. Men sanningen är att dessa tre grupper stÃ¥r för partiet (sic). Eventuell oreda beror pÃ¥ att de alla har bytt grupp under hösten.

Diverse Rebels medlemmar gick med i Anarchy och Silents, varför Rebels inte stod som arrangörer. Och sedan gick Quartex demosektion, Alliance Design, över till Chrystal. Det betyder att inte heller Quartex har med saken att göra. Pust, hängde ni med där?”

Den stora skillnaden mellan demon på C64 och A500 var att allmänheten mycket lättare kunde tillgodogöra sig elitens alster på den senare plattformen. Dels var de flesta demon betydligt tuffare rent grafiskt och ljudmässigt, de var lättare att ta till sig och även den som inte begrep vad som var lätt och svårt att göra på en dator tyckte gärna att det mesta var ganska coolt. Så var det inte alltid med C64.

Men dels gjorde ocksÃ¥ den inbyggda diskdriven i en A500 att saker spreds lättare. I Sverige var en diskdrive till C64 ganska dyr och de flesta satt kvar med kassettstationen under hela användartiden. Kassettband var klumpiga för demodistribution och i stort sett allt, nyheter sÃ¥väl som demon, spreds via disketter – vilket alltsÃ¥ uteslöt stora delar av lamerpubliken.

Som jag skrev i förra veckan, begav jag mig faktiskt till Aars och The Party Ã¥r 1992 tillsammans med delar av Fairlight, Defcon One – och nÃ¥gra andra grupper jag glömt namnet pÃ¥. Jag och en vän deltog i musiktävlingen med en ganska dassig lÃ¥t som inte fick nÃ¥gra poäng, men huvudpoängen med hela resan var ju mest att träffa folk, byta spel och kolla pÃ¥ coola grejer. Jag satt och kodade nÃ¥n labytintgrej i AMOS ocksÃ¥, vill jag minnas – lamer som jag är.

…

Ytterligare ett bevis för att demon hade nÃ¥tt massorna är det faktum att det släpptes ett antal demoverktyg – med vilka du alltsÃ¥ kan göra dina egna demon utan att programmera(!). Poängen med det kan man ju diskutera, men eftersom det tydligen fanns en marknad för det, sÃ¥ gjordes det ocksÃ¥ mjukvaror.

Demoprogrammering handlar ju om att visa upp sina färdigheter och helst behandla sina objekt på ett sätt ingen annan gjort tidigare, eller optimera sina rutiner så att de utnyttjar den begränsade hårdvaran maximalt. Givetvis kunde du inte göra något av detta i en DemoMaker.

PÃ¥ tre hela sidor recenseras programmet DemoMaker, skapat av mestadels tyska gruppen Red Sector – och om du var flink i fingrarna och körde pÃ¥ nÃ¥gon av de mÃ¥nga standardinställningarna kunde du har en demo klar pÃ¥ tre minuter.

Praktiskt, eller hur? 370 pix kostade härligheten.

”Men om man nu vill göra ett demo, men inte ägna Ã¥ratal Ã¥t att lära sig programmera 68000 assembler och M68000-cyklers? Hur gör man dÃ¥? Red Sector löste problemet. De gjorde ett program döpt till DemoMaker. MÃ¥let var att vem som helst skulle kunna göra ett lika häftigt demo som deras eget, utan att behöva programmera en rad! Och det är precis vad man lyckats med. I DemoMaker klickar du dig bara gram och väljer olika kombinationer av bilder, texter och musik.”

Efter att drygt ett år tidigare ha släppt ett massivt megademo över två disketter, lämpligt nog kallat Red Sector Megademo (vars andra del av fyra presenteras nedan), insåg gruppen att intresset var så pass stort att de skulle kunna tjäna några kronor på det. Entreprenöriellt och smart.

Demoscenen lever vidare i en del kretsar, som jag nämnt tidigare. Amiga-scenen är mer splittrad eftersom det släpptes ganska många olika sorters Amiga-datorer med olika konfigurationer. C64-scenen är mer traditionell och arbetar fortfarande med att hitta skrymslena i hårdvaran som ännu inte utnyttjats.

Och förmodligen bråkas det mindre mellan grupperna; i dag är de så få att alla förmodligen känner alla - och dessutom har de flesta med råge passerat 30. Lusten att gnabbas över sådan förvinner liksom med åren.

När jag ändÃ¥ hÃ¥ller pÃ¥ och pratar demon för 20 Ã¥r sedan kan jag inte lÃ¥ta bli att slänga med megademon Odyssey frÃ¥n gruppen Alcatraz. Tuffare än sÃ¥ här blev det inte pÃ¥ Amiga 500 pÃ¥ den tiden – för nästan exakt 20 Ã¥r sedan.

Relaterade inlägg

• För 20 Ã¥r sedan - spel gÃ¥r in i andra andningen
• För 20 Ã¥r sedan - vilken tillverkare faller ifrÃ¥n denna gÃ¥ng?
• För 20 Ã¥r sedan – den hiskeliga annonsmarknaden
• För 20 Ã¥r sedan - hur sÃ¥g man pÃ¥ spelbranschens framtid?
• För 20 Ã¥r sedan - spelbranschen börjar bli vuxen