I juni 2017 släpptes GENERATION 500, min maffiga kaffebordsbok om de unga som växte upp med hemdatorn Amiga 500! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.



DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!



 

För 20 år sedan – Atari lägger ner

26 augusti, 2012 av: Jimmy Wilhelmsson  

Varje teknikgeneration har sina krig, och ofta står de hårdaste slagen mellan bara två stridande parter. I tv-spelsvärlden används ofta termen console wars, vilket Sony verkar ha tagit fasta på så till den grad att de reggat flera domäner med termen.

Under 1980-talet stod ett sådant krig i Sverige mellan Commodore och Atari. Tills nordiska Atari gick och dog, för ganska exakt 20 år sedan.

Ledaren i sensommarnumret 12 av Datormagazin år 1992 lägger stort fokus på att Atari Scandinavia lade ner sin verksamhet. I realiteten betydde det att bolaget inte längre skulle ha någon egen försäljningsverksamhet här, utan fick förlita sig på eventuella avtal med fristående generalagenter.

Detta är i sig inget konstigt, men onekligen var nedläggningen en viktig spik i Ataris nedåtgående spiralresa – och det går att läsa mellan raderna att Datormagazin, som ju var en utpräglad Commodore-tidning, kanske inte var jätteledsna över beslutet som sådant.

”Mitt under semester nås jag också av det trista beskedet att Atari Scandinavia lägger ner sin verksamhet. Trist därför att 13 mycket kompetenta människor, av vilka jag personligen känner en del, förlorar sina jobb. Ändå är jag inte överraskad av nedläggningsbeslutet. Det har legat i luften i flera år nu och har egentligen ingenting att göra med hur det gått för Atari i Sverige. Krisen för Atari ligger snarare på det internationella planet.”

De Amiga-ägare som fick höra nyheten på detta vis kanske också log en smula – fanboys funkar ju så – men Ataris problem visade sig ganska snart inte bara vara Ataris, utan gällde i högsta grad även Commodore. Jag har flera gånger tagit upp den inneboende rädsla som höll Amiga-användare i ett järngrepp. Från vänster anföll PC-datorer med Windows eller Mac OS och från högerkanten åt spelkonsoler från Nintendo och Sega allt större marknadsandelar.

Men svenska Commodore hade bara något år tidigare fått en ny vd i Lars Molander, och med honom vid rodret hölls modet uppe.

”Sedan Lars Molander tillträdde som VD för Commodore i Sverige förra året, har bolagets nedåtgående kurva vänt. Med Atari ur världen kan nu Lars Molander istället satsa sin energi på att konkurrera om kunderna med spelkonsoljättarna Nintendo och SEGA. Här finns det nämligen marknadsandelar att plocka. För sanningen är nämligen den att Nintendo i Sverige omsätter fem gånger mer pengar än svenska Commodore.”

Det är bara att smaka på orden – Nintendo omsatte i början av 1990-talet fem gånger mer, och då ska vi ändå komma ihåg att Super Nintendo, SNES, vid denna tidpunkt endast befunnit sig på marknaden i några månader och alltså inte räknas med i dessa siffror.

Tjabbet mellan fanboys var alltså tämligen meningslöst eftersom hotet ändå kom utifrån och i högsta grad gällde båda bolagen, men visst kan fanboykrig ändå vara ganska underhållande – ett sällsynt dåligt tajmat och stroppigt insändarbrev publicerades i samma nummer.

Kära Datormagazin!

Jag har köpt er tidning några gånger, mest för att se vad ni har att säga om sequencers och MIDI. Eftersom jag är Atari ST ägare, och alltså kan se på ämnet på ett annat sätt än tröga Amiga ägare, anser jag mig med rätta kunna säga att det sätt på vilket ni behandlar ämnet växlar mellan skrämmande och skrattretande. De enda riktigt BRA musikprogrammen på marknaden finns endast till Atari, Mac och i viss mån PC (Cubase finns nu även till Windows). Vad gäller övriga användningsområden (DTP, ordbehandling, mm) blir Amigan för det mesta utklassad av Atarin.

Lyd ett råd : Ta steget fullt ut och ägna er tidning åt spel. Det är ingen ide att försöka ge Amigan en seriös prägel, så inrikta er på vad era läsare vill ha, d.v.s. spel.

Högaktningsfullt
J K Boxholm

I samma nummer ägnas en helsida åt en intervju med Andreas Tadic i Team 17, som skryter lite om att han med Project-X är den ende svensk som legat ”överst på Gallups speltopplista”.

Vad kan jag säga, det här är innan Metacritic.

Tadic och hans Team 17 blev senare ännu mer kända för utmärkta Alien Breed, och han figurerar fortfarande i en hel del retrosammanhang – förmodligen för att han fortfarande arbetar i spelbranschen. Sist jag hörde av honom arbetade han på Avalanche Studios, och det tror jag att han gör ännu.

Golfspelet Links recenseras, och får även den obligatoriska bikinitjejen på omslaget som du ser ovan – betyget blir 90% och jag ställer mig frågan om det egentligen hänt något med golfspelen sedan dess. Är dagens spel så jäkla mycket bättre rent spelmekaniskt än de var då, eller är jag bara ointresserad av genren?

Höjdpunkten är ändå det heluppslag som används till Göran Fröjdhs recension av The Secret of Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge. Spelet får 98% och är, som vi alla vet, precis så bra. Att det sedan låg på 11 disketter valde vi alla att tyst förbise.

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll!

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.


I juni 2017 släpptes GENERATION 500, min maffiga kaffebordsbok om de unga som växte upp med hemdatorn Amiga 500! Du skaffar den här.

Finns även på Akademibokhandeln, Bokus, Adlibris, CDON och SF-bokhandeln.



DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!




Kommentarer

10 kommentarer till “För 20 år sedan – Atari lägger ner”
  1. Richard skriver:

    11 disketter! Ja där någonstans går rekordet (Rise of the Robots hade ?). Tur att man på den tiden hade en extra diskettstation i varje fall :-)

  2. Spelpappan skriver:

    Jag fick för mig att Indiana Jones and the Fate of Atlantis hade ännu fler, men efter en liten koll ser jag att det också låg på elva disketter. Har för mig att något spel var uppe på ännu fler, men minns inte riktigt nu på rak arm.

    Här fick jag dock på allvar se problemet för Amiga 500 och dess konkurrensförmåga (året var då 1993) då allting långsamt hackade fram i mellansekvenserna. Det är egentligen en skam att det ens portades när performance blev så undermålig, men det sket man ju i – det finns många exempel på portningar som skulle bli av hellre än bra.

  3. Richard skriver:

    Japp. Och portningar utnyttjade ju nästa aldrig Amigan till fullo. Jämför t ex spel som SuperStardust som hade arkadkvalitet och hög FPS och utvecklat på Amiga från grunden med portningar av spel. Men så fungerar ju branschen.

    Så länge man hade en extradrive så led jag inte så mycket av många disketter. Dock envisades ju vissa spel med att man måste sätta in tre eller fler disketter för att ladda en och samma grej och då blev man ju irriterad. När jag först fick en Amiga 1200 med HD 1995 var det som en dröm men då var det ju tyvärr försent.

    Det stora problemet var väl snarare att risken för att en diskett krånglar ökar om man har en en massa och inte kan ta backuper på dem eller installera på hårddisk och sedan förvara dem säkert.

  4. Spelpappan skriver:

    Ytterligare en del spel använde sig inte av extradriven alls…

    Problemet med krånglande disketter är dock än större om du vill starta igång dina gamla grejer nu. De gamla 3,5-tummarna håller faktiskt sämre än 5¼-varianten och förvånansvärt många vägrar helt starta.

  5. Richard skriver:

    Hehe…ja, jag lade precis ut en auktion på Tradera på Liberation (Captive 2) på Amiga från 1994 som är välbevarad. Har ingen aning om disketterna fungerar idag.

  6. Christofer skriver:

    Aah, good times. Själv så ägde jag ingen Amiga men hade ett flertal kompisar som satt på varsin 500. Detta hindrade mig dock inte från att köpa Datormagazin varje månad och läsa med andakt.
    98% till LeChuck’s Revenge, såå värt det. Vilket fantastiskt spel, precis som det mesta som kom från Lucasarts på den tiden.

  7. Spelpappan skriver:

    Så är det ju – högst av dem alla håller jag dock Indiana Jones and the Fate of Atlantis. Som för övrigt tog mig flera år att spela igenom :)

  8. Christofer skriver:

    Indy är också min favorit. Ett av dom första spelen jag köpte för egna ihopsparade pengar och ett spel som samlade ett stort kompisgäng framför min plastfarsas gamla 286:a som knappt orkade köra spelet. Good times.

  9. Spelpappan skriver:

    Jag fick för mig att det varade för evigt, men om jag spelat om det i dag är jag osäker på hur lång tid det hade tagit. Men kändes det inte som ett väldigt långt äventyr och mycket för pengarna?

    Indy har för övrigt också varit en retrokanon på Eurogamer.

  10. Christofer skriver:

    Jo man satt ju där och tragglade vecka ut och vecka in, så mycket spel för stålarna blev det. Men aldrig tråkigt. Eller jo kanske, Kretas ruiner tog väääldigt lång tid för mig att klara. Så lång att ett brev till Besvärjaren Besvarar krävdes.

    Trevlig retroartikel på Eurogamer. Hade faktiskt glömt bort att det kom ett actionspel också, vilket kanske var lika bra. Synd att jag blev påmind. ;)

Kommentera