DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!



 

Spelpappan hittar guldkorn: ”Copy-partyn är stendöda – nu är det hackerkonferenser som gäller”

27 oktober, 2013 av: Jimmy Wilhelmsson  

Runt tio år innan folket på Sun och OpenBSD började prata om hackathons poppade fenomenet upp i lilla Lund. En skara drivna skåningar körde då igång en så kallad hackerkonferens – en samling individuella kodartävlingar med utmaningar dikterade av olika företag, och som pågick under flera dygn; dag som natt.

Var samlingen i Lund i augusti 1989 Sveriges första egentliga hackathon?

datormagazin_13_1989Hackathons är en vanlig form av konferens där programmerare möts för att tävla och inspireras av varann, ofta med verkliga utmaningar som etablerade företag plockat fram från sina vardagsbestyr. Jämför exempelvis Nokias hackathon i Lund tidigare i höst.

Enligt The Guardian myntades uttrycket hackathon först år 1999–och enligt Wikipedia är det antingen Sun eller snubbarna bakom OpenBSD som först använde ordet, som såklart är en sammansättning av orden hacka och marathon.

I Datormagazin nummer 13 1989 förekommer dock en härlig föregångare till dagens hackathons, nämligen hackerkonferensen.
Min fråga är–var samlingen i Furulund i augusti 1989 Sverige första hackerkonferens?

Varsågod–härmed sparat till eftervärlden som ett av Spelpappans guldkorn från förr:

Copy-partyn är stendöda — nu är det hackerkonferenser som gäller!

FURULUND (Datormagazin) Nu är det ute att gå på copyparty.

I stället bjuds det på Hackerkonferenser, där företagen kan gå runt och hitta nya möjliga krafter.

— Jag har fått tre erbjudanden om jobb efter den här konferensen, förklarar Kim Isaksen, arrangör till det första hackermötet där illegal kopiering totalförbjudits.

Cirka 200 människor kom till det första hackerpartyt där illegal kopiering var totalförbjudet. Den direkta anledningen var att många företag hade bjudits in och konferensen bevakades av ett i sammanhanget massivt mediauppbåd.

— Vi kastar ut alla som kopierar, hävdar Kim Isaksen. Även om det skulle ske klockan tre på natten.

Skillnaden mellan denna konferens och ett vanligt copyparty var förutom förbudet att kopiera även det faktum att det inte fanns någon demotävling.

Garanterat individuellt

hackathon_1989_lund_spelpappan_1— Vi vill ha individuella utmaningar. Demotävlingar är bara för grupper och oftast är de färdiga innan de kommer till partyt, berättar Kim Isaksen.

Trots att många medlemmar i hackergrupper klagade fann de flesta sig i omständigheterna bakom tävlingarna. Det skulle utses bästa musik, grafik och utility-program.

Däremot var likheterna mellan konferensen och copyparties slående: Ett stort antal människor som träffas i en stor lokal för att knappa på sina datorer dygnet runt under en helg.

Mötet inleddes vid lunch på fredagen den 25 augusti och höll på under 48 hektiska timmar framåt i lilla Furulund, knappt en mil nordväst om Lund. Platsen var Solbacken, i en lokal som påminner om ett korsning mellan en scoutgård och en skolaula.

När Datormagazins utsände anlände strax efter klockan 12 på fredagen rådde en spänd och nervös stämning bland arrangörerna. Ännu hade bara ett fåtal deltagare kommit, på grund av att det är skoldag och många inte slutar förrän sent på eftermiddagen. Men man brottades även med ett antal olösta problem. Bland annat saknades den storbild-TV som det var tänkt att man skulle visa videor och bidragen till grafiktävlingen. Dels ställdes man inför ett mer delikat fredagsproblem: Det saknades ett tillstånd.

Den lokala polismakten hade nämligen på fredagseftermiddagen avkrävt ett tillstånd för att man skulle hålla på under nattens lopp. Och ett sådant tillstånd hade man inte.

Enligt myndigheterna skulle alla deltagare, vare sig de kom från Kävlinge eller Norrland ut ur huset klockan 01.00. Från arrangörernas sida såg man katastrofen torna upp sig i fjärran när man skulle be 200 personer, många utan någonstans att bo, eller ens pengar till ett vandrarhem, lämna lokalen mitt i natten.

Men efter några telefonsamtal löste sig problemet. Polisen hade fel. Något tillstånd behövdes inte och alla långväga hackers kunde pusta ut. Däremot kunde man inte lösa problemet med storbilds-TV:n.

hackathon_1989_lund_spelpappan_2

Under fredagseftermiddagen och kvällen kom alla deltagarna fram och blev, som på de stora datormässorna, tilldelade namnskyltar med olika färger. Den ”normale” deltagaren fick betala 50 kronor för en oansenlig grå lapp. Representanter för företag hade en annan färg på lappen, VIP-gäster gick omkring i lysande rött, press i vitt (vilken ironi…) och arrangörerna i klädsamt gult.

Men till skillnad från gigantmässorna Comdex och Consumer Electronic Show i USA och CeBIT i Västtyskland var namnskylten inte av pressad plast utan sladdrigt fotostatkopierat papper med ett par tejpremsor på baksidan.

Pizzarabatt

Å andra sidan lyckades Kim och hans kompisar fixa rabatt i livsmedelsaffären samt på pizzerian och kineskrogen, vilket de stora mässarrangörerna mig veterligen aldrig klarat av.

Deltagarna satte igång med att få ihop bidrag till tävlingarna så gott som omedelbart och när lokalpressen i form av Sydsvenska Dagbladet och Kvällsposten dök upp på lördagseftermiddagen var ruljansen i full gång.

De som jobbat hårt under natten hade vid det här laget somnat av utmattning vid sina datorer. Många som tagit en lur på natten jobbade febrilt vid sina datorer. En hel del andra ägnade sin tid åt att gå runt och iaktta sina kollegers aktiviteter.

— Jag sov fem minuter i natt, berättar en deltagare från gruppen Poor people och håller upp en halvfull burk koffeintabletter. Jag har hört att varje tablett motsvarar 20 koppar kaffe så därför äter vi dem här.

— Jag har en kompis som inte hade koffeintabletter. Han somnade vid datorn och vaknade med halva ansiktet format efter tangentbordet…

När man kommer in under andra dagen på en konferens som denna slås man av hur snabbt en sådan lokal ”bos in”. Överallt stod det kaffebryggare, mikrovågsugnar (!), öppnade chipspåsar, tomma pizzakartonger, koffeintablettburkar, tomma treliters Coca-Cola-flaskor, videoapparater med de nyaste filmerna som Batman och Indiana Jones and the Last Crusade, bärbara kassettspelare modell större, urdruckna youghurtpaket. Det enda som inte syntes var alkohol. Bland alla prylar syntes inte ens en tom folkölsburk.

300 Watt

Och samtidigt dunkar musik och ljud ur den 300 watt starka stereon och alla monitorer och banspelare folk tog med sig.

Gruppen Uggadunk v 1.37 hade dessutom tagit med sig en CD-videospelare med TV för att se på de senaste videorna. Dessutom hade de köpt en stereoanläggning på en loppmarknad för 25 kronor. Den skulle de rituellt massakrera, på samma sätt som gruppen tidigare ”avrättat”en ABC80 genom att plåga den på allehanda sätt för att slutgiltigen släppa den från tre meters höjd ner på en asfalterad plan.

Deras sampling ”Luxor Hits” väckte stor uppmärksamhet i den stora publiken. Anledningen var att man hade spelat in ljudet av ABC80:ns ”död” och därefter bearbetat ljuden med en Amiga:

— Det låter så när man borrar i en ABC80, förklarar Anna Holmberger och ler, hon är ansvarig för massakern och tillika den enda tjejen på konferensen.

På söndagsmorgonen var det återigen full aktivitet redan klockan sju på morgonen. Ett stort antal låg utslagna vid sina datorer eller i sina medtagna sovsäckar samtidigt som musikfantasterna höll på med slutklämmen i sina arbeten. Ett högljutt arbete som för den sakens skull inte lyckades störa de sovande.

Före det att tävlingarna skulle avgöras dyker morgontidningen Sydsvenskan upp. Men stor iver kastar arrangörerna sig över tidningen och konstaterar ironiskt att bästa bilden var på en snubbe som höll på med ett gris-demo.

— Allt han gör är att sitta och poka på 64:an för att få en gris att röra sig, småler Kim Isaksen som undrar varför de inte kunde valt något bättre. Trots det var de glada för uppmärksamheten.

De vann

Framåt niotiden är det då dags för finalen alla väntat på. Tolv musikbidrag, tre bilder och två utility-program finns i bidragshögen.

Efter att ha spelat igenom juryns tre favoriter beslutar sig de 200 personerna för att rösta fram gruppen the Voice låt. Som utility-program vann Johan Lindahl som lyckades göra ett program som tillåter Amiga-användaren att byta ut den konstnärligt undermåliga ”workbenchhanden” mot vilken bild som helst.

Som bästa bild utsågs Gunnar Ljungstrands ”Elfquest”. Bilden föreställer en tolkieniserad älva.

Gunnar Ljungstrand utarbetade bilden med DeLuxePaint III. Han tecknar hemma, men inte professionellt. Som utmärkande kvalitet lyckades Gunnar Ljungstrand skapa korrekta proportioner i bilden och speciellt lyckades han med älvans fingrar, en detalj som är svår att genomföra perfekt.

Hatat spel

Alla priser togs tacksamt emot av de tävlande, utom 64:aspelet ”4 action hits”.

När ingen (!) visade någon större entusiasm för den två år gamla samlingsutgåvan försökte prisutdelaren Kim Isaksen dela ut priset till den som ville ha det. Även det misslyckades.

— Ni kan ju i alla fall formatera om disketterna, vädjade Kim inför den stentuffa publiken.

Nästa år planerar Kim och hans kompisar att hyra väldiga Olympen i Lund för en hackerkonferens.

— Det kommer att bli en perfekt konferens, säger Kim Isaksen stolt.

Lennart Nilsson

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur, ofta med en nostalgisk vinkel. Läs mer om mina böcker här.


DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!




Kommentarer

2 kommentarer till “Spelpappan hittar guldkorn: ”Copy-partyn är stendöda – nu är det hackerkonferenser som gäller””
  1. Greger Cronquist skriver:

    Har du någon aning om vart Kim tog vägen? Han var ju drivande även bakom de två första Furulund-partysen 1987, men verkar ha gått under jorden.

  2. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Hm, nej. Men vi kan väl kolla? Kommer nog dock inte att skriva om det här isåfall utan messar dig privat om det hela. Såvida det inte finns en rolig berättelse bakom :)

Kommentera