Skrivandet av den stora boken om ALGA har lett till mängder av aha-upplevelser och fantastiska berättelser och anekdoter, precis som vi visste att det skulle göra. En rolig sådan är berättelsen om Sveriges förmodligen mest tryckta Monopol-sedel.

Flera av ALGA:s sedlar brukade vara signerade, ofta av spelskaparna själva. Den mystiska sedeln från 1965 döljer dock något helt annat.

Spelskaparna Dan Glimne och Gerdt Lundeberg vittnar båda om att standardsedlarna från ALGA ofta signerades av speluppfinnarna själva. Både Glimne och Lundeberg har ”sina egna” sedlar, vilka exempelvis ingått i spel som Monopol och Finans. Men den klart vanligaste ALGA-sedeln verkar ha lanserats redan på 1960-talet – och skulle hålla sig kvar som ALGA:s standardsedel ända fram till 1980.

Den ser ut så här – och känns säkert igen av många:

Denna sedel fanns med som standardsedel under cirka 15 år. Under denna tid, framförallt på 1970-talet, sålde ALGA enormt mycket sällskapsspel i Sverige. Höga tryckkostnader gjorde att marginalerna inte alltid var de bästa, men det finns exempelvis rapporter som visar på 60 000 till 70 000 sålda Monopol per år. Denna standardsedel ingick i nästan samtliga av ALGA:s stora klassiker, bland annat Monopol, Nya Finans, Bondespelet och Tjuv och polis. Det var inte förrän 1979 som Gerdt Lundeberg tog fram en ny standardsedel, och signerade den med sitt namn.

Men under vintern och våren vållade standardsedeln från 1960-talet oss väldiga problem. Signaturen på sedeln är väldigt tydlig: ändå lyckades vi inte knyta den till någon av de kända ALGA-medarbetarna från denna tid. De hette allt från Hans Andréason och Harry Kleiman till Per Zachrison och Tord Hasselquist. Men ingen passade in, utan att vi kraftigt fick förvränga bokstäverna. Men om man vill, så kan man ju faktiskt nästan se vilket namn som helst i en hafsig signatur – se själv nedan.

Men vad står det då? Vid en första anblick tyckte jag att förnamnet absolut måste vara Hans. Även om första bokstaven klart ser ut att vara ett J, så måste det ju ställas i relation till vad folk brukade heta på 1960-talet. Jonas? Absolut, men lite fantasi kan det stå Jonas. Jerry? Ja, med ytterligare en smula fantasi kan det även stå Jerry.

James? Ja, det kan stå James. Men vem hette James i Sverige på ALGA på 1960-talet?

Så till efternamnet. Lund? Ja, kanske. Hans Lund? Vi sökte och sökte, men ingenstans hittade vi något tecken på att en Hans Lund arbetat för eller på ALGA. Vilken var egentligen sista bokstaven? Det ser definitivt ut som ett d med en släng efter sig, men slängen kan i signaturer också bilda bokstäver ibland. Möjligheterna är då enorma: kan det stå Honoff? Odnoff? Junor? Inte direkt saker folk förväntades heta – och definitivt inget som stämde in på någon av ALGA-medarbetarna.

Erik Starck är en gammal vän och hjälper oss ofta med fotografering. Han var tvärsäker:

– Det står James Hund, sade han.
– Jo, jag ser också att det ser ut som James Hund – men det kan det inte stå, svarade jag.
– Det står James Hund.
– Hm, men alltså – NEJ!

Det kunde bara inte stå James Hund. Det fanns ingen logik i det.

Så jag bytte taktik. Jag lät sedeln vara under några månader och ägnade mig åt annat: det fanns ju miljoner trådar att dra i vad gäller ALGA, de har släppt över 800 sällskapsspel genom åren. Vid ett besök hemma hos Dan Glimne satt jag och Orvar Säfström och scannade saker, samt gick igenom gamla spel som Glimne samlat på sig. Jag roade mig med att försöka se i vilket spel den märkliga sedeln först figurerat.

Det släpptes ett nytt Monopol i vit låda under 1963: men detta spel hade den tidigare standardsedeln.

Året efter, 1964, släpptes klassiska Tjuv och polis i nytt utförande med polishunden som biter efter tjuven. Men inte heller detta spel innehöll ”vår” sedel, utan enbart den gamla standardsedeln.

År 1965 släpptes Nya Finans, men även detta spel innehöll den gamla standardsedeln detta år – även om ALGA bytte till den nyare standardsedeln med okänd signatur senare. Samma år släppte ALGA även en märklig version av Den försvunna diamanten, kallad Afrikas stjärna – direktöversatt från det finska originalet. Detta spel kommer vi såklart att berätta mer om i boken. Men även Afrikas stjärna hade gamla standardsedlar när det lanserades.

Men … 1965 lanserades även att oansenligt sällskapsspel kallat Champion. Det handlar om att ta hand om en kennel och ställa ut sina djur och vinna priser. Vad viktigare var: det innehöll den nya standardsedeln med vår okända signatur. Jag kikade igenom alla andra nyheter från 1965 och det verkar faktiskt som att spelet Champion är det allra första spelet med just denna sedel. Kunde det betyda något?

Jag funderade. Kennel. Tävling. Hundar. Sällskapsspel. Hm, hundar …?

– Dra mig baklänges! JAMES HUND!, skrek jag i Dan Glimnes vardagsrum.
– Vad är det med James Hund? frågade Orvar som satt och scannade.
– Det är ett skämt kring James Bond! När blev James Bond populär?
– Well, den stora James Bond-febern kom väl med filmen Goldfinger.
– När kom den till Sverige?
– Februari 1965 …
– Herregud. DET STÅR JAMES HUND!

Erik hade rätt. Det står James Hund. Eller åtminstone är det vår arbetshypotes just nu, det finns inte särskilt många personer att fråga. Signaturen på ALGA:s nya standardsedel sågs för första gången i hundspelet Champion från 1965 – och i brist på annat skämtade man till det och skrev ”James Hund”. Som en parafras på James Bond, vilket verkligen alla pratade om på den tiden.

Berättelser som denna sätter skeenden i historien i ett annat perspektiv. James Bond står för en sak nu, och en helt annan för femtio år sedan. Under våren 1965, när sällskapsspelen uppfanns och tillverkades inför julhandeln, var James Bond en ny företeelse. Under det året genomsyrade varumärket stora delar av underhållningssamhället, som Stjärnornas krig gjorde drygt ett decennium senare. Och som Sagan om ringen skulle göra hela 35 år senare. När tiden gått bleknar de samtidiga referenserna bort – och ingen skulle i dag minnas varför det var höjden av samtida humor att signera en sedel med ”James Hund” i ett kennelspel.

Att det står James Hund är extra roligt i dag, då det är en av mina favoritserier i 1987 års nyutgivning av tidningen Svenska Serier. James Hund är en skämtsam tecknad serie om en privatdetektiv som rör sig i en värld av djur, och är skriven av Jonas Darnell och tecknad av Patrik Norrman. Som av en händelse har jag lärt känna Jonas Darnell på senare tid, inte minst genom mina böcker och det faktum att han i dag på egen hand ger ut serietidningen Herman Hedning.

Haha, det här är ju hur bra som helst! Jag skrev det första manuset till James Hund redan 1986 åt Patrik Norrman. Det var på order av  Ulf Granberg, som på den tiden inte bara var Fantomen-redaktör utan även hade hand som Svenska Serier. Jag fick en liten ”att göra-lista” av honom inför nyutgivningen av Svenska Serier – och en punkt var att just ett seriemanus åt Patrik, som av nån anledning inte tyckte att han kunde skriva manus själv just då, säger Jonas Darnell.

Och det var då ”Fallet med den prickiga gummiankan” som gick i Svenska Serier #1 1987?

Exakt. Men jag hade döpt vår hjälte till Philip Hanclove – med Patriks figur, Vargen, från Annas Serie i åtanke. Och givetvis allitererande på Philip Marlowe, såklart. Så namnet James Hund var faktiskt Patriks idé. Han ville lägga handling och miljö till något mer svenskklingande – och det blev därför James Hund (utifrån James Bond, såklart) och en helt ny figur, säger Jonas Darnell.

Och Darnell/Norrman var inte ensamma – eller ens först. Redan 1966, i samtid med när James Bond-febern var som störst, släpptes exempelvis den tecknade kortfilmen The Phantom Skyscraper med James Hound i huvudrollen. Den döptes i Sverige till James Hund flyger i luften. Förmodligen finns det fler exempel, men just nu är det Darnells och Norrmans James Hund som dominerar både sökmotorer och floran av någorlunda nutida popkulturella referenser.

Men … den STORA frågan är ju vad James signatur gör på den där sedeln … Och DET kommer naturligtvis inte att avslöjas förrän i NÄSTA James Hund-äventyr, lovar Jonas Darnell.

Vi inväntar upplösningen med spänning. James Hund ska äntligen få konfronteras med det faktum att han signerat en av landets mest tryckta sedlar? Var det en stor komplott från hans unga dar, som ännu inte avslöjats? Involverade det James Hunds tidiga ärkenemesis, den fårskalliga brottsorganisationen ULLGA? Jag lovar hålla utkik och berätta om något skulle hända på James Hund-fronten i serieformat vad gäller denna fråga.

Till dess – förboka gärna boken om ALGA. Den är väl värd väntan, det lovar vi.

Ha en fortsatt härlig söndag!