”Därför funkar inte spel och film ihop”

av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se måndagen den 3 maj 2010

Guillaume de Fondaumière var innan Heavy Rain kanske mest känd för det lika unika spelet Fahrenheit. Oavsett vad man tycker om hans alster får man snällt respektera hans kunskaper om både det filmiska och det spelmässiga. På branschmässan Nordic Game berättade han under onsdagen för Nordens utvecklarelit varför spel som bygger på filmer är så kassa. Och varför tv-spel kan liknas vid porrfilm.

”Citera mig inte när jag säger detta, är ni snälla – det är faktiskt David Cages ord från början”, vädjade de Foundamière när han förklarade att konsumenter av porrfilm bryr sig lika lite om storyn som spelare gör. ”Tv-spel berättar, precis som porrfilmen, sin story i cut scenes som bara fungerar som transportsträckor till den ingående och utdragna action som följer.” Gärna med varierande tema. En bra story är trevligt – men det räddar inte ett dåligt spel.

Under tjugo minuter förklarade han därefter hur dåliga licensspel är med egenhändigt ihopsnickrade siffror; i väst blev ungefär 500 filmer till cirka 1800 speltitlar som stod för 8 procent av omsättningen under 2000-talet. Medelbetyget på Metacritic.com var 57 procent. Därefter lät han Gametrailers Top Ten Worst Movie Games tala för sig själv.

Men…det måste inte vara så. Det finns enligt de Fondaumière fyra enormt effektiva sätt att garantera ett riktigt dåligt filmspel:

  1. Sätt omöjliga deadlines – när filmen ska ut ska spelet också ut, vare sig det är klart eller inte.
  2. Skaffa inhyrd arbetskraft – det finns alltid studios som består av arbetskraft till hyra, men de bryr sig sällan om resultatet.
  3. Skapa ingen synergi – i många fall har spelstudion inte ens fått ta del av manus.
  4. Skit i filmens poäng – en del filmer har filosofiska budskap, andra satsar på humor. Spelen är uteslutande actionspel som sällan tar hänsyn till någon av filmens poänger.

Den sista punkten är enligt honom det vanligaste felet och det säkraste sättet att garantera en misslyckad titel, trots att filmen i sig kan vara omåttligt populär.

guillaume_de_fOch omvänt blir det inte bättre. Att göra film av spel är historiskt sett en dålig affär. Cirka 30 spel har blivit filmer i väst och 10 nya är i dagsläget utannonserade. Endast nio har varit framgångrika, alla övriga har varit rena förlustaffärer.

”Inte sällan släpps sådana filmer direkt på DVD och når aldrig ens biograferna”, berättar de Fondaumière med sin brutna domedagsstämma. Kommersiella framgångar är ovanliga när film och spel möts och ofta resulterar det tvärtom i skadade varumärken.

Men…det måste inte vara så heller. Guillaume de Fondaumières sista fem minuter ägnar han åt att ingjuta visst hopp. ”Det går förmodligen att skapa bra spel efter filmmanus men det kräver ett visst framgångsrecept.”

  1. Skynda inte – det gör inget att spelet kommer efter filmen.
  2. Glöm inte vad som utmärker ett bra spel – ”gameplay gameplay, gameplay”
  3. Fråga dig om filmen verkligen ska bli spel? Är det ens önskvärt? Ger det något?
  4. Dela intäkterna mellan de båda divisionerna – låt ena sidan känna den andres misstag, så fattar de att de hänger ihop.

Därefter blir det öppen diskussion. Frågor om Heavy Rain viftas bort eftersom han egentligen inte är här av den anledningen – han nämner heller inte sitt eget spel en enda gång. Jag känner att jag vill fråga om det ens är önskvärt att slå ihop film- och spelbranschen när så mycket verkar tala för det motsatta? Ett spel varar i genomsnitt tio gånger längre än en film och vilket manus håller egentligen för att sträckas ut över så lång tid?

Jag hinner dock inte formulera frågan på det sätt jag vill ha den innan sessionen är över. Det får bli till en annan gång när vi sitter öga mot öga och det finns tid för utsvävningar. Jag har personligen aldrig tyckt att film och spel passar ihop, det är två helt olika underhållningsformer. Jag fick i dag vatten på min kvarn. Lägg ner licensskiten.

Har du spelat ett bra licensspel?