Eurogamers Topplista: Bäst och sämst med Xperia Play

av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 4 december 2011

I ”Eurogamers Topplista” rangordnar vi på Eurogamer.se något vi anser vara det bästa eller värsta inom spelvärlden utifrån ett givet ämne.

Denna gång handlar det om Sony Ericssons spelmobil, Xperia Play – den har funnits på marknaden sedan mars i år, men vad har den egentligen betytt för mobilspelandet?

Håller du med? Vet vi inte vad vi pratar om? Har vi helt fräckt glömt något? Skäll, gnäll eller ös beröm och hjälp oss skapa världens mest korrekta topplistor.

 

Normalt består Eurogamers Topplistor av åtta punkter i rangordning, men denna gång tänkte vi vara lite annorlunda och dela upp det hela i fyra positiva punkter och fyra negativa punkter. Ett slags tudelad Topplista, alltså.

Xperia Play presenterades med buller och bång under World Mobile Congress i Barcelona i februari i år, bara veckor innan den fanns på marknaden. Mobiltelefonen är speciell såtillvida att den har en fullfjädrad handkontroll som snabbt fälls ut och innehåll både styrkors, PS-knappar, touchpads och sidoknappar.

Att den haft det knackigt rent försäljningsmässigt anade vi nog på förhand, men som mobiltelefon räknat är den fortfarande ganska kapabel med Android 2.4 i senaste uppdateringen. Sedan Xperia Play släpptes har Sony hunnit förklara att de köper ut Ericsson ur det samägda bolaget Sony Ericsson, men vad det exakt innebär för framtiden vet vi inte.

 

De fyra bästa sakerna Xperia Play förde med sig

 

4. Större samspel mellan Sony och Sony Ericsson

Nokia N-Gage. Från... Nokia.

Nokia N-Gage. Från… Nokia.

Innan Xperia Play presenterades hade det under lång tid pratats om en PlayStation-telefon, alltså någon slags mobiltelefon som på allvar knyter samman Sonys PlayStation-plattform med Sony Ericssons portfölj av mobiltelefoner.

Sony Ericssons släpp av Xperia Play sågs av många som modigt eller rentav dumdristigt, spelmobiler som Nokias N-Gage har tidigare floppat hårt. I ljuset av vad vi nu vet, att Sony helt tar över Sony Ericsson, känns släppet av Xperia Play mer vältajmat – även om jag precis som många andra hade velat se telefonen för flera år sedan.

Vad Sony Ericsson kommer att ta för sig i framtiden vad gäller spel på Xperia-plattformen lär vi få se under 2012, kanske redan under World Mobile Congress i Barcelona i februari?

 

3. Ökat fokus på emulatorer

Commodore 64, när det begav sig.

Commodore 64, när det begav sig.

Sökmotorerna ljuger inte; väldigt många söktermer som handlar om Xperia Play är emulatorrelaterade på något vis. En emulator mjukvarusimulerar en annan hårdvara, ofta en retromaskin, och låter den fungera så likt originalet som möjligt. På detta vis går det exempelvis att spela Commodore 64- eller SNES-spel på en dator eller mobiltelefon.

Xperia Plays stora styrka vad gäller emulatorer är såklart kontrolluppsättningen; du kan alltså i de flesta emulatorer bestämma vilken knapp i spelet som ska motsvaras av knapparna på Plays utfällbara handkontroll. Resultatet blir en bärbar upplevelse av gamla spel med ordentliga knappar, till skillnad från andra mobiltelefoner på vilka du spelar direkt på pekskärmen. Timmar av skoj på tåget.

Kruxet med emulatorer är att de i sig inte är olagliga, men spelfilerna kan vara det.

 

2. Ordentliga kontroller

Stabila kontroller.

Stabila kontroller.

Även om Xperia-telefonerna rent allmänt är ganska plastiga med få stabila metalldelar är handkontrollstillsatsen på Xperia Play stadig och lätt att spela med. De allra flesta spel på Android-plattformen går att spela med antingen pekskärmen eller handkontrollen och för den som vill går det ofta även att kombinera styrsätten.

Vad gäller Xperia Play innebär denna tillsats såklart att telefonen blir tjockare och bulligare än sina konkurrenter, men jag har själv använt telefonen som huvudsaklig lur sedan den släpptes och tycker inte längre att storleken eller vikten är något problem. Spelar du spel på din telefon är ordentlig handkontroll helt enkelt en stor fördel; svårare än så tycker jag inte man behöver förklara det.

Det enda riktigt dåliga med handkontrollen är de analoga spakarna, men det kommer jag till.

 

1. Spelbranschen hoppade på tåget

Minecraft Pocket Edition släpptes först till Xperia Play som en tidsexklusiv titel.

Minecraft Pocket Edition släpptes först till Xperia Play som en tidsexklusiv titel.

Ett stort problem med Nokia N-Gage var att spelbranschen inte riktigt vågade hoppa på tåget och utan spel säljs heller ingen hårdvara, det har många tillverkare bittert fått erfara.

Xperia Play lyckades få speltillverkarna med sig, i det att telefonens spelportfölj innehåller tillräckligt många titlar för att anses ha åtminstone en godkänd uppsättning.

En fördel för speltillverkare är givetvis att de inte behöver utveckla en särskild Xperia Play-version från start, utan kan nöja sig med att modifiera ett existerande Android-spel till att smidigt stödja Plays handkontroll. Det gör att spelare som tycker att vissa spel är mariga att styra via pekskärmen kan komma tillbaka till spelet när de får tillgång till bättre handkontroll.

Fyra saker Xperia Play kunde gjort bättre

 

4. Fortfarande otydlig koppling mellan Xperia och PlayStation

PlayStation Vita släpps i februari - vad betyder det för Xperia?

PlayStation Vita släpps i februari – vad betyder det för Xperia?

Xperia Play fick samma kontrolluppsättning som PlayStations spelkonsoler har i de senaste versionerna; två analoga ”spakar”, ett styrkors, en uppsättning fyrkant-, triangel-, cirkel- och kryssknappar samt sidoknappar. Men här slutar i stort sett beröringspunkterna mellan Xperia Play och övriga PlayStation-plattformen.

I dag blir Xperia Play-spelare inte sammankopplade i något spelnätverk likt PSN. De samlar inga trophies, de får inte särskilt många samlade erbjudanden och det finns inget riktigt bra sätt att koppla sin mobiltelefon, en grej som används varje dag, till sitt PlayStation 3 för att på något sätt göra upplevelsen större.

En intressant utveckling att följa är hur Xperia-telefoner och PS Vita kommer att fungera sinsemellan på marknaden, om ens alls.

 

3. Emulatorspel för dyra och otillgängliga

För 50 kronor borde en retrosugen spelare få betydligt mer än bara ett spel, helst en hel samling.

För 50 kronor borde en retrosugen spelare få betydligt mer än bara ett spel, helst en hel samling.

Trots flera konsumenters fokus på emulatorer visar Sony Ericsson själva litet intresse. Emulatorer och spelen folk vill spela omgärdas ofta av snåriga upphovs- och ägarförhållanden, men kan världen enas om musiktjänster borde vi kunna enas om lagliga emulatorer.

Jag efterlyser en officiell samling emulatorer med bra support och en ordentlig butik där jag kan köpa gamla spel för en peng som inte är hutlös. På Wii Virtual Console kostar International Karate till exempel 50 kronor (500 Wii points); det är hutlöst.

Om Xperia Play hade skeppats med välutvecklade emulatorer av populära maskiner och infört ett slags belöningsprogram, med poäng att tjäna och små erbjudanden och gratisplock á la PSN Plus, hade det betytt en utsträckt hand till den skara spelare som vill spela gamla spel på sin mobiltelefon. Retrospel skadar inte nyspelsutvecklingen, de kompletterar den.

 

2. Hopplösa analoga spakar

Begriper du dig på de analoga spakarna på Xperia Play? Jimmy gör det inte.

Begriper du dig på de analoga spakarna på Xperia Play? Jimmy gör det inte.

Redan i mitt första test av Xperia Play kunde jag konstatera att de analoga styrplattorna eller ”spakarna” inte riktigt motsvarade mina förväntningar på en tajt kontroll. Jag tycker fortfarande att de utgör en helt värdelös motsvarighet till analoga spakar på en riktig handkontroll, och de tar nu mest upp plats.

Jag vet inte riktigt vad Xperias testpanel tyckte eller hur de gör för att inte bli vansinniga varje gång en fotbollsspelare eller Altaïr rör sig åt rakt motsatt håll jämfört med vad jag vill. Klart är att framtida telefoner bör få någon slags pekskärm istället, kanske som den som finns på baksidan av kommande PS Vita.

Ett annat alternativ är ju riktiga spakar; Nintendo 3DS har en tunn analog vänsterspak på vänstersidan och kanske går en sådan variant att förfina så att själva spakytan bara är en lövtunn historia – men fungerar som en riktig spak?

 

1. För dåligt fokus på snabba treminuterstitlar

Detta är en typisk plats där det spelas mobiltelefonspel. Det är också en typisk plats för ideliga avbrott.

Detta är en typisk plats där det spelas mobiltelefonspel. Det är också en typisk plats för ideliga avbrott.

Samtidigt som jag tycker att det släpps ganska mycket spel som fungerar fint till Xperia Play, måste jag ändå ifrågasätta hur utvecklare tänkt sig spelarens vardagliga situation. I min värld spelas mobilspel på bussen, i tåget, på flyget eller mellan rasterna – i flera av situationerna sker spelandet under bara några minuter sammanhängande tid innan jag blir avbruten.

Den typiska titeln till Xperia Play är en precis motsatt historia, ett fullmatat RPG eller actionspel med få eller omständliga möjligheter att pausa på obestämd tid.

Emulatorer har ofta en ”save state”-funktion som sparar ditt spel precis som det var och låter dig avbryta allt på bara någon sekund. En liknande sparfunktion i Xperia Play-spel borde vara ett tvång för stressade resespelare.

Detsamma gäller laddningstiderna; förutom ständiga uppdateringskrav på ganska många megabyte kan det ta tre minuter att bara få igång ditt spel, när det egentligen kanske var tre minuter du hade på dig och ville slå ihjäl.