Figurerna som aldrig blir hjältar

av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se måndagen den 12 juli 2010

Hur är det med spel och diskriminering? Förstärker spel förutfattade meningar och schablonfigurer eller är det precis tvärtom?

Det finns mängder av diskrimineringsfrågor att diskutera – men vi tänkte på Eurogamer ta upp den viktigaste – varför får vissa figurer aldrig spela hjälterollen? Vi vill å deras vägnar protestera, visserligen en smula oseriöst – men ändå.

Hajar

Jag hörde i någon podcast att Fatshark funderat lite lätt på att låta sin logotyphaj bilda stomme till ett lättsamt spel någon gång i framtiden. Min önskan är då att omedelbart göra tjockhajen till protagonisten. Varför? Därför att spel i årtionden har lärt oss att hajen är orsaken till att man inte ska dratta i plurret med sin spelfigur. Det är dags att någon ändrar på detta; jag kräver ett spel med hjältenamn som Fatty the Shark eller Hammarskallen. Så här får det inte se ut längre.

Ödlor och krokodiler

En groda är snäll. Att göra ett spel som handlar om att få en sådan hoppetossa över en trafikerad väg går bra. Men att utveckla ett lir med Krille Croc eller Larry Lizard går däremot tydligen inte för sig. Donkey Kong har haft för vana att misshandla krokodiler genom hela sin Country-spelserie och redan på Game & Watch-tiden visade Junior tydligt sitt aggressiva missnöje med reptiler och annat kallblodigt. Apan har gått från att vara tv-spelsbov till att bli ball och hipp hjälte; det finns ingen vettig anledning till att ödlan inte kan göra samma sak.

Tyskar

Welkin Gunther och de andra soldaterna med märkliga namn ingår i Europas milis.

När ska tysken få upprättelse i spelvärlden? Hur många Wolfenstein-slott och andra världskriget-slagfält ska de behöva utstå innan världen tar dem till sin famn och låter en tuff, men i övrigt trevlig, tysk spela huvudroll.

I Valkyria Chronicles heter hjälten Welkin Gunther (utan ü) – det är det närmaste de strävsamma bayrarna verkar komma att få spela på rätt sida av frontlinjen. Verdammt – es ist peinlich!

Varulvar

Nä, Link i Twilight Princess räknas inte. Och inte heller varulvsflirtandet i Elder Scrolls 2: Daggerfall, då det var tydligt att omvärlden gjorde allt för att ditt liv som varulv skulle bli så obekvämt som möjligt. Varulvar är skittuffa, inte särskilt snälla kanske, men förtjänar en AAA-titel – och det snart. Ok, ok – vän av ordning påpekar att både Wolfchild till Amiga och Wherewolf: The Last Warrior till NES handlar om varulvar, men det där är ju årtionden sen. Dags att en ny generation unga speltillverkare ger varulven sin stolthet åter.

Tjocka tanter

Tjocka prinsessorna i Fat Princess är väl knappast att räkna som hjältar? Snarare ska de räddas av de små soldaterna som vilken sagoprinsessa som helst.

Tjejerna i Fat Princess gav mig hopp – men ännu så länge vägrar någon skapa ett spel där hjältinnan är en tjock tant. Den tjocka tanten är däremot inte helt ovanligt som mellanboss i diverse olika spel. Eftersom jag inte vill slänga spoilers rakt i ansiktet på er så jag nöjer mig med att säga ”Dragon Age” – så vet några av er exakt vad jag menar. Givetvis kan samma sak gälla tjocka gubbar – men grejen med tanter är att saker inte tydligen är över förrän de sjunger. Det är ett karaktärsdrag som är alldeles för bra för att ignorera.

Nu har jag gnällt färdigt här i värmen – och det är dags för dig att ta vid (om du orkar). Vem får heller aldrig spela hjälte? Och vem får alldeles för ofta spela hjälte? Eller känner du rentav till några spel där ovanstående faktiskt fått spela hjälterollen men som vi missat?