Historien möter spel – Uncharted: Drake’s Deception

av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 11 februari 2012

Det finns gott om filmer och böcker som hämtar inspiration från verklighetens historieförlopp – och inte sällan blir de grundligt analyserade efter hur mycket de diktar ihop jämfört med vad som faktiskt hände.

Det finns även tv- och datorspel som hämtar inspiration från historien, men dessa bryr sig inte särskilt många om att analysera. I första delen gav jag mig på äventyrsspelet Uncharted: Drake’s Fortune till PS3 för att ta reda på hur väl verklighet och spel hänger ihop. I denna andra och avslutande del har turen kommit till Uncharted: Drake’s Deception.

 

Jag är ingen historiker men är intresserad av historia; främst från Mellanöstern och det medeltida Europa. Jag försöker inte belägga att det du läser här är absolut sanning, utan vill mest ge en bild av det vi faktiskt vet hände jämfört med det som utspelar sig i spelet ifråga.

Om du inte spelat Uncharted: Drake’s Deception och vill undvika spoilers gör du bäst i att sluta läsa redan här. Jag har dock försökt att hålla det hela så fritt från avslöjanden som möjligt.

Drake’s Deception är en komplicerad berättelse om en 400-årig hemlig hermetisk orden, med drottning Elizabeth I i spetsen, som gav Sir Francis Drake i uppdrag att hitta den legendariska staden Ubar eller ”öknens Atlantis”.

Arabia Felix betyder ‘Lyckliga Arabien’ och är en antik benämning på södra Arabiska halvön.

Arabia Felix betyder ‘Lyckliga Arabien’ och är en antik benämning på södra Arabiska halvön.

I spelet ska Drake ha fått i skenuppdrag att genomföra en världsomsegling, men när han väl korsat Stilla Havet i höjd med det som i dag är Kalifornien menar berättelsen att han fick order om att avvika från sin rutt och ta sig till nuvarande Arabiska halvön, eller Arabia Felix (”det lyckliga Arabien”), och söka rätt på den försvunna staden och skörda dess hemligheter.

Spontant kan jag känna att Naughty Dog och spelets chefsdesigner, Amy Hennig, tagit sig vatten över huvudet i denna avancerade berättelse. Många trådar blir det.

Det gör det inte till ett sämre spel, tvärtom, men långt mycket svårare att rättfärdiga – både historiskt och logiskt. Med så många olika spår att följa är det väl lika bra att börja direkt med de uppenbara.

Seglade Sir Francis Drake verkligen världen runt?

Jodå, det gjorde han – som andre person efter Ferdinand Magellan (som dog innan han kom hem) och som förste engelsman dessutom. I december 1577 satte Drake av med sitt flaggskepp Pelikanen och fyra andra systerfartyg; Elizabeth, Marigold, Swan och Christopher. Med sig hade han förmodligen kopierade kartor och anteckningar från Magellans första världsomsegling drygt 50 år tidigare, samt samtida avancerade navigationsinstrument som astrolabier, oktanter och diverse jord- och himlaglober.

Var denna världsomsegling då verkligen en skenmanöver?

Förmodligen inte, den var nog faktiskt hemlig. England var vid denna tid militärt underlägset Spanien, som var herrar över världshaven i alla riktningar – men ändå var seglatskunskaperna goda. Drottning Elizabeth var länge ovillig att skicka iväg Sir Francis Drake på denna resa, eftersom han redan var hatad av spanjorerna för de många plundringarna i Sydamerika, och mycket tyder på att inte ens besättningen insåg den verkliga vidden av resan när den startade.

Pelikanen - eller Den gyllene hinden som den senare bytte namn till. Poster från SM&S Naval Prints, Inc.

Pelikanen – eller Den gyllene hinden som den senare bytte namn till. Poster från SM&S Naval Prints, Inc.

Det finns ingen anledning att tro att spanjorerna skulle anse att en engelsk världsomsegling var helt i sin ordning; tvärtom skulle en sådan innebära ett allvarligt hot mot Spaniens hegemoni till havs och i kolonierna – det mest troliga är alltså att själva världsomseglingen som sådan var hemlig för att spanjorerna inte skulla känna till den, och inte en skenmanöver.

Om det verkligen var Sir Francis Drakes uppdrag att landstiga på Arabiska halvön kunde han i princip ha seglat rakt söderut och rundat Godahoppsudden och seglat norrut igen. Men istället tar han den längsta vägen runt hela jorden – bara för att vilseleda Spanien eller den inhemska opinionen?

Det antyds dessutom i spelet att inte ens Francis Drake till en början kände till att han skulle styra kosan mot Arabien, istället skulle han ha fått ett kungligt meddelande när han korsat Stilla Havet. Detta är väldigt osannolikt, då Francis Drake och hans mannar var bland de första engelska upptäckarna som någonsin satt sin fot i de här trakterna – och att en budbärare där skulle hitta fram till honom i okänd hamn känns långsökt.

Men om inte drottning Elizabeth var särskilt sugen på att skicka Drake jorden runt, vem var det då?

En viktig person i Drake’s Deception är den matematiker, astronom, astrolog, alkemist och navigatör som går under namnet John Dee – och som har en betydande roll i spelets bakgrundsberättelse.

Denne man var stundtals mycket riktigt Elizabeths rådgivare inom vissa områden. Tillsammans med några av hennes närmaste ministrar och förtrogna – däribland hennes högerhand Sir Francis Walsingham, barndomsvännen Robert Dudley och lordkanslern Christopher Hatton – sökte John Dee övertyga drottningen att det vore lärorikt, lönsamt och strategiskt riktigt att skicka Drake på denna resa i Englands namn.

John Dee var nämligen inte bara landets mest lärde man med Englands största bibliotek hemma på godset i Mortlake. Han var också den som under 30 år försåg brittiska sjöfarare med avancerade navigationsverktyg och lade fram nya teorier kring att ta ut riktning och bäring på matematisk väg, istället för att endast förlita sig på stjärnhimlen.

John Dee och Elizabeth I. Bilden är ett montage från två olika målningar.

John Dee och Elizabeth I. Bilden är ett montage från två olika målningar.

Men framförallt fungerade han som ideologisk stöttepelare och ren lobbyist av idén att England var väl lämpat att bli en kolonialmakt och ett världsimperium; faktum är att han lär ha myntat själva uttrycket ”The British Empire”.

Detta ska också ha varit den stora anledningen till att Francis Drake verkligen gav sig av med drottning Elizabeth som huvudfinansiär, och så blev också fallet. Drakes världsomsegling lade grunden till det som under de kommande århundradena skulle bli det brittiska imperiet, både geografiskt och idémässigt.

Det finns inga entydiga bevis för att John Dee och Sir Francis Drake någonsin möttes. De hade en del gemensamma bekanta och det är inte alls osannolikt, men en av få referenser bland Dees kvarlevande dokument nämner ett besök av den berömde sjökaptenen John Hawkins ”who had been with Sir Francis Drake”. Någon närmare relation mellan Drake och Dee verkar dock tyvärr inte kunna styrkas.

I Drake’s Deception formar dock dessa herrar, drottning Elizabeth och kanske några till en hemlig orden med målet att lägga vantarna på Ubars hemligheter. Exakt hur de ska ha kommit över uppgifterna som pekar ut ledtrådarna till var den försvunna staden i Arabien ligger är oklart – men med tanke på Dees intresse för mysticism kan han ju mycket väl ha snubblat över gamla myter från korstågen 500 år tidigare, eftersom det är just korsriddare som återfann Ubar efter dess fall.

Den springande punkten i Nathan Drakes resonemang, och anledningen till att han som barn vill åt ringen och kodmaskinen som ligger på ett museum i Colombia, är det faktum att han menar att det finns sex månader av Francis Drakes resa som det inte redogörs för. Nathan menar att det inte borde ta ett halvår för en skicklig kapten som Drake att ta sig genom den indonesiska övärlden från Stilla havet till Indiska oceanen – och att han under denna tid istället seglat mot Arabiska halvön och nuvarande Jemen.

Och visst har han en poäng; det tog Drake drygt tre månader att ta sig från Amerika till Asien över Stilla havet – och detta var förmodligen betydligt längre tid än vad Francis Drake räknat med enligt de kartor han seglade efter. Skulle det då ta dubbelt så långt tid att ta sig en mycket kortare sträcka? Ja, förutsättningarna som gällde för Drakes sällskap ger trovärdiga förklaringar till dröjsmålen.

För det första återstod bara Drakes eget skepp, Pelikanen, som vid denna tidpunkt bytt namn till mer kända Den gyllene hinden. Få engelsmän hade någonsin varit i Indonesien med omnejd och på resans väg hade de förmodligen stött på märkliga djur som flygfiskar, sjökor och andra saker som kanske både förbryllat och förskräckt.

Indonesien var vid den här tiden en värld i konflikt; konfucianska kineser, muslimska araber, indiska hinduer och buddhister, aggressiva urinvånare – och inte minst spanjorer och portugiser som definitivt inte lät ett engelskt fartyg passera fritt vid upptäckt – gjorde färden svår. Drake hade under resans gång utkämpat flera sjöslag, blivit av med alla sina systerfartyg och dessutom förmodligen lämnat efter sig en betydande del av sitt manskap som kolonisatörer på framförallt Amerikas västkust.

Den heldragna linjen med datum är Francis Drakes rutt, den streckade linjen är Magellans rutt 50 år tidigare.

Den heldragna linjen med datum är Francis Drakes rutt, den streckade linjen är Magellans rutt 50 år tidigare.

Lägg därtill att Den gyllene hinden redan var fullastad med byte vid det här laget, och Drake var knappast intresserad av mer. Ingen av hans kartor var heller särskilt tillförlitliga och detta var inte öppet vatten som de stora oceanerna, utan tusentals små och stora öar av okänt slag.

Sir Francis Drake tog det alltså med största sannolikhet väldigt lugnt när han seglade genom Indonesien – och ändå råkade han ut för incidenter som var mycket nära att ända resan där.

Det som förmodligen triggat Naughty Dog att ändå ifrågasätta Drakes sex månader till sjöss i Indonesien är det faktum att få originalkartor och anteckningsböcker finns kvar för eftervärlden. Stora delar av det hemligstämplade materialet förvarades efter hemkomsten i Whitehall Palace, traditionell hemvist för engelska monarker, fram till 1698 då en omfattande eldsvåda förstörde stora delar av byggnaden – och de flesta förstahandskällor från Francis Drakes världsomsegling.

Vad är då Ubar eller pelarstaden Iram? Finns legenden på riktigt?

T.E. Lawrence älskade motorcyklar och ansågs rent allmänt som en skicklig förare. Hans olycka sägs ha inspirerat läkare att propagera för motorcykelhjälmen.

T.E. Lawrence älskade motorcyklar och ansågs rent allmänt som en skicklig förare. Hans olycka sägs ha inspirerat läkare att propagera för motorcykelhjälmen.

Det gör den, och den person som gjorde den känd för den moderna västvärlden är just krigshjälten och äventyraren T.E. Lawrence, eller Lawrence av Arabien. Innan denne ikon från första världskriget blandade sig i arabvärldens revolter mot ottomanerna var han arekolog, precis som Nathan säger. Han tillbringade många år med att undersöka korsfararslott i Syrien och Palestina och skrev även böcker och avhandlingar i ämnet.

Det förefaller som att Naughty Dog och Amy Hennig haft behov av att slå samman Drakes resor med ytterligare en myt – förra gången handlade det ju om El Dorado. De förlorade månaderna i Indonesien gjorde det nödvändigt att hitta en myt som är någorlunda belägen i dessa trakter – och då antar jag att de tyckte att Ubar på Arabiska halvön passade in.

Ska du skapa en äventyrsberättelse om Ubar är det svårt att exkludera T.E. Lawrence, eftersom han myntade uttrycket ”Atlantis of the sands” och visade legenden visst intresse under åtminstone delar av sitt liv, förmodligen i rent arkeologiskt syfte. Han lär ha haft som intention att söka igenom Rub al-Khali-öknen från luften för att lättare se spår av ruiner, men med största sannolikhet blev det aldrig av.

T.E. Lawrence omkom 1935 i en singelolycka på sin motorcykel; en incident som gett upphov till en hel del spekulation, då påstådda vittnen ska ha sett en svart bil preja honom av vägen och säkerhetspoliser ska ha vaktat hans sjukhussäng och förbjudit folk att prata om det som hänt. Detta bygger Naughty Dog skickligt vidare på i scenen där Nathan hittar Lawrence dagbok i den hemliga ordens gömda bibliotek.

Vad visste T.E. Lawrence? Varför ville någon tysta honom?

Ubar är från början ett namn på ett folk eller en region, men precis som i fallet El Dorado har senare källor velat mena att det rör sig om en stad. I klassiska sagosamlingen Tusen och en natt omnämns Ubar för första gången som en stad i en utgåva från 1300- eller 1400-talet. Det handlar då om en stad helt bestående av mässing, ”The City of Brass”, som innehåller allehanda märkliga robotar och humanoider av metall, vilka ju faktiskt Ubar i Drake’s Deception klart hämtat inspiration från.

Ett annat namn för Ubar är Iram, pelarstaden, vilket används ofta i Drake’s Deception. Kopplingen till Ubar är förmodligen (här gissar jag vilt) den passage i Koranen som berättar om staden Iram eller Irem som blev straffad av Allah för sitt leverne. När den försvunna bibliska staden Ebla återfanns på 1970-talet hittades dokument som specifikt nämnde Iram och dess folk, vilket fick arkeologer att på allvar tro att staden faktiskt funnits.

Staden av mässing har inspirerat många spel, böcker och myter - här används myten i kortspelet Magic: The Gathering.

Staden av mässing har inspirerat många spel, böcker och myter – här används myten i kortspelet Magic: The Gathering.

Ubar, Iram och öknens Atlantis spelar inte bara huvudrollen i Drake’s Deception, utan har även stor betydelse i exempelvis H.P. Lovecrafts Cthulhu-myt i flera av dennes böcker. I början av 1990-talet påstod sig arkeologer till och med ha hittat staden under ett fort i Shisr i nutida Oman, och utgrävningar pågår fortfarande för att avgöra om detta kan vara forntidens Ubar.

Sanningen kan mycket väl vara att mer än en stad försvunnit i öknen av helt naturliga skäl, det är till exempel ganska vanligt att städer som omnämns i Bibeln dyker upp – ofta rakt under modernare bebyggelse och sällan i gott skick.

Staden, regionen eller folket Ubar ska ha åtnjutit enorma rikedomar eftersom den låg längs det som kallades rökelsevägen, den handelsrutt via vilken rökelse och andra dyrbarheter färdades från Indien och Arabien till Egypten och Medelhavet, och som är en av de äldsta i världen. Särskilt dyrbart var den ingrediens som kallas frankincense, eller även olibanum eller ”ren rökelse” på svenska.

Denna väldoftande produkts engelska och latinska namn härrör från det faktum att den först togs till Europa av franska korsfarare, ”frank-incense” – och här börjar vi ana med vilket komplicerat kitt Naughty Dog håller ihop delarna i den mystiska berättelsen som utgör Drake’s Deception. Två korsfarargravar utgör nämligen ledtrådarna till Ubars position.

Ska sanningen fram kan det inte ha varit helt lätt ens för Naughty Dog själva att hänga med i alla delar, och här och där uppstår logiska luckor som Drake’s Fortune faktiskt var nästan helt befriad från.

I Drake’s Deception får vi reda på hur en ung Nathan Drake hittar sin ring och att hans efternamn är taget. Redan som tonåring var Nathan alltså Drakes världsomsegling på spåren och därför känns det märkligt att han väljer att överge ringen vid Francis Drakes kropp i första delen. Det är genom Elenas försyn han får tillbaka den på slutet, och hade inte det hänt hade heller inte berättelsen i Drake’s Deception kunnat utspela sig.

Men hur hänger då alla komplicerade ledtrådar ihop – och hur kan vi relatera till dem med verklig historia? Sully och Nathan verkar på gamla dar bli nyfikna på varför Sullys gamla flamma Katherine Marlowe för 20 år sedan så hett ville åt både ringen och den märkliga maskin som påminner om ett astrolabium. Och där börjar spelet.

Det dolda bibliotek som uppenbarligen är beläget rakt under Londons tunnelbana är helt klart spektakulärt och det är inte illa pinkat att lyckas dölja det i 400 år. Biblioteket lär vara den hemliga ordens eftersom ringen plus kodmaskinen leder till kodordet LONGHIDDEN, vilket Naughty Dog briljant upptäckt är ett anagram av Golden Hind, Drakes flaggskepp. Det är riktigt tjusigt gjort, tycker jag.

Nathan hittar T.E. Lawrence anteckningsbok i det gömda biblioteket.

Nathan hajar att ledtråden lär anspela på något i biblioteket, trots att prylarna som gav upphov till den hittades på andra sidan jorden. Mycket riktigt ligger Drakes gamla karta över Arabiska halvön gömd i den galjonsfigur från Gyllene hinden som förmodligen suttit på hans båt. Den som lyssnar noga hör Cutter muttra något om att ledtråden lika gärna kan finnas i Buckland Abbey, vilket är den herrgård Francis Drake köpte efter sin hemkomst. Snygg detalj.

I samma bibliotek hittas även T.E. Lawrence anteckningsbok, vilket spelet menar är ett bevis för att den hemliga orden (som Katherine Marlowe nu är ledare för) verkligen mördade honom – förmodligen för att han kom för nära sanningen om Ubar. I boken hittas ett uppslag med en karta över en cykeltur i Frankrike och en promenadtur i Syrien – och av alla korsfararslott Lawrence skriver om är bara två markerade med sabeiska tecken, vilket är skriftspråket i antikens Saba som låg i nutida Jemen.

Detta får Nathan att ana att något viktigt döljer sig i de två korsfarargravar som är dolda på respektive plats. Det är alltså T.E. Lawrence som för Nathan vidare, och inte John Dees gömda karta. Denne verkar tvärtom inte vilja att någon annan än den absolut insatte ska förstå någonting av ledtrådarna.

Nathan inser hur John Dees karta och T.E. Lawrence anteckningar hänger ihop.

Tyvärr känns det här nästan som att Naughty Dog läst ur Wikipedia-artikeln om T.E. Lawrence rakt av och lagt ut berättelsen därefter:

”During the summers of 1907 and 1908, he toured France by bicycle, collecting photographs, drawings and measurements of castles dating from the mediaeval period. In the summer of 1909, he set out alone on a three-month walking tour of crusader castles in Ottoman Syria, during which he travelled 1,000 mi (1,600 km) on foot.”

Nathan menar att korsriddare också sökte efter Ubar, ett påstående som är svårt att verifiera. Men visst, varför inte? Det var ju trots allt de som förde in frankincense till Europa, och det var dyrbart – visst hade de kunnat nappat på en gömd stad full av saker mer dyrbara än guld?

Så vem konstruerade ringen och den kodmaskin den fungerar som nyckel till? Närmast till hands ligger John Dee, och när Nathan och Sully väl når Frankrike inser de också att självaste Dee faktiskt hade ett hemligt laboratorium ovanpå graven. Med lite fantasi är inte heller detta otroligt; i början av 1580-talet, några år efter Drakes hemkomst till Plymouth, gled verklighetens John Dee åt det ockulta hållet och ägnade mer tid åt rena svartkonster. Han flackade runt i Europa då hans stjärnstatus i England började dala och det är lätt att koppla ihop i stort sett vilket slott som helst med honom.

Ovanpå graven lade John Dee i spelet ett tungt altare på vilket han skrev att det ”vaktade ingången till underjorden” på enokiska. Detta förmodat påhittade språk använde han på riktigt och det är John Dees eget som han och hans följeslagare talade och skrev. Enligt Dee själv är det änglarnas språk som senast talades av patriarken Enok, därav namnet.

Nathan behöver givetvis kodmaskinen för att översätta det hela – men uppenbarligen var T.E. Lawrence också här, men gick bet på pusslet som öppnar graven. Dock kan man fråga sig varför han inte rapporterade om John Dees hemliga laboratorium, eller var det kanske därför han blev mördad?

Francis Fletcher, präst och läkare ombord på Pelikanen, ritade av märkliga djur och inkluderade i sin egen rapport från resan.

Francis Fletcher, präst och läkare ombord på Pelikanen, ritade av märkliga djur och inkluderade i sin egen rapport från resan.

Båda gravarna i Frankrike och Syrien innehåller som bekant en amuletthalva, vilka John Dee alltså låtit ligga kvar – kanske för att inte störa de döda, men mest troligt är att de ligger kvar för att det ska bli något spel av det hela för dig och mig.

T.E. Lawrence var förmodligen ingen mysterielösare av rang, för han ska ha gått bet på båda två och lyckades alltså inte hitta in till någon av korsfarargravarna. Hans sökande slutade alltså i två återvändsgränder, men ändå fick han sätta livet till på grund av sina upptäckter. Rackarns osis.

Och kanske var det lika bra, för det som väntar Drake och Sully i både Frankrike och Syrien är massiva horder av spindlar stora som knytnävar och som bara backar för eld och solljus.

Varifrån kommer dessa? Det vet vi inte, men i biblioteket i London ligger en av dessa spindlar i en glasburk och det är väl inte alltför långsökt att tro att Naughty Dog menar att spindlarna är John Dees svartkonstskapelser som är planterade i Frankrike, Syrien och Jemen för att köra iväg ovälkomna besökare – och bara släppa ut den som vet hur man oskadliggör dem.

En annan förvirrande detalj för den grävarlystne är ledtrådarna i korsfararslottet i Syrien som appellerar till det hermetiska mantrat ”As above, so below”. Korsriddarna var knappast hermetiker som John Dee, men däremot översattes väldigt mycket arabisk litteratur och en hel del av detta var vetenskapliga skrifter om alkemi och annat som hermetismen gärna sysslade med.

Återigen är kopplingen till verkligheten vag, men precis så hållbar att den inte helt kan avfärdas – vilket såklart kännetecknar en klassisk konspirationsteori.

Har slotten i Frankrike och Syrien någon verklig förlaga? Nja, den öde herrgården i östra Frankrike byggd ovanpå en gammal borg i en tät skog känns slumpmässig. Många riddare hette Godrey eller Godfroi i Frankrike vid denna tid och både platsen och personen känns helt uppdiktad.

T.E. Lawrence egen teckning av slottet i Sahyun, som skulle kunna vara en av förebilderna till slottet i Syrien i Drake's Deception.

T.E. Lawrence egen teckning av slottet i Sahyun, som skulle kunna vara en av förebilderna till slottet i Syrien i Drake’s Deception.

I Syrien påminner det icke-namngivna slottet om tempelriddarslottet Krak des Chevaliers, som står än i dag, men också om slottet Sahyun – som förvisso är mer av en ruin, men som verklighetens T.E. Lawrence faktiskt ritat av i sin Oxford-avhandling Crusader Castles från 1910.

Sådana detaljer är såklart spännande, men för att slippa svara inför alltför ingående historiska detaljer har Naughty Dog förmodligen valt att låta båda platserna vara anonyma – och så även den slutliga ledtråden i Jemen där de möter upp med Elena Fisher.

Jemen är som bekant ett land och inte en stad och de enda ledtrådar vi får är att staden ska vara tusentals år gammal och verkar ligga vid kusten, åtminstone enligt de översiktsbilder som ges. Stadsmiljöerna är väldigt lika verklighetens Sanaa, Jemens huvudstad och en av världens äldsta städer, men Sanaa ligger dock inte vid kusten. Återigen tror jag att det varit viktigare för Naughty Dog att hitta inspiration från verkligheten, hellre än att exakt ange var spelaren befinner sig.

Då återstår frågan; vem gjorde och visste vad i Drake’s Deception? Spelets T.E. Lawrence var, som vi klargjort, i både Frankrike och Syrien men hittade alltså inte in till någon av korsriddargravarna och deras amuletter.

Vi vet att Francis Drake var i Jemen eftersom han klottrade väggarna fulla med varningar till efterföljande ordensmedlemmar. Vi vet dock inte hur han fick reda på att Ubar innehöll en fruktansvärd förbannelse, eftersom inget av den syntes till när Nathan och Sully kommer dit.

Det vi heller inte vet är vem som faktiskt skapat dessa pussel och ledtrådar, för det lär inte vara korsfarare – utan betydligt tidigare än så. De antika sabéerna kanske, vad vet jag?

Stadsmiljöerna i de gamla delarna av staden i Jemen påminner en hel del om verklighetens Sanaa, Jemens nuvarande huvudstad.

Stadsmiljöerna i de gamla delarna av staden i Jemen påminner en hel del om verklighetens Sanaa, Jemens nuvarande huvudstad.

Vi vet däremot att Francis Drake vände tillbaka efter att ha sett något i Jemen som fick honom att inse faran med Ubar. Väl hemma lär han ha varit tvungen att berätta sanningen för John Dee, eftersom denne förmodligen konstruerat den kodmaskin som hans ring är en nyckel till och lämnat ledtrådar åt framtida ordensmedlemmar och dödliga väktare åt den oinbjudne.

Samme John Dee hade sitt laboratorium i Frankrike, men lär också ha besökt korsfararborgen i Syrien med den okände riddaren begravd och sista ledtråden i Syrien; åtminstone om vi antar att det är han som ligger bakom spindlarna. Pusslen är åter nollställda när Nathan och Sully dyker upp, så troligtvis har John Dee tagit sig till Jemen efter det att Francis Drake var där och klottrade. Förutsatt att spelets författare gjort ansträngningar att låta allt hänga ihop, såklart.

Nathan upptäcker Francis Drakes nedklottrade varningar i Jemen.

Det har inte varit en lätt resa att få allt att hålla ihop, men sånär som på några detaljer har vi någorlunda långsökta verklighetsförankringar i det mesta – med hjälp av lite fantasi.

När verklighetens Francis Drake kom hem till Plymouth igen efter efter tre år till sjöss var besättningen decimerad till ett 60-tal man, men lastutrymmena var fyllda med dyrbara kryddor, rökelse och spanska skatter. Drottningens del lär ha varit hälften och det ska ha motsvarat det kronan tjänat på skatter för hela det året.

Med andra ord verkade hon inte särskilt besviken över att han inte hittat Ubar – istället blev han adlad ombord på sitt skepp i april följande år och tilldelades mottot Sic Parvis Magna på sin vapensköld. Enligt spelet ska han där också ha fått ringen som fungerar som nyckel i kodläsaren.

Det är, som du förstår vid det här laget, alltså en rörig historia vi nystar upp – inte alls lika rättfram och greppbar som Drake’s Fortune, men inte mindre kul att spela för det. Vid det här laget bör Naughty Dog lägga Sir Francis Drake på hyllan och låta honom vila; efter två förbannelser, varav en tog hans liv, känns det krystat att återigen kasta Nathan in i en resa efter förfaderns legender.

Det här var som sagt andra delen av två om Sir Francis Drake och Uncharted – vad det blir för historisk tillbakablick nästa gång får vi se. Nu ska jag ägna mig åt samtida händelser – som omväxling.