En stor skillnad mellan kortspel och brädspel (ja, det finns såklart många skillnader) är att det förra kan spelas med främlingar medan brädspel oftast spelas mellan familjemedlemmar eller vänner.

Det gör att skapandet av alternativa regler, så kallade husregler, är mer frekvent förekommande och faktiskt kan både förlänga och förhöja nöjet av att spela.

Personligen tycker jag att husregler bör uppmuntras – men argumenteras för. En alternativ regel måste finnas av en anledning som antingen gör spelet roligare eller mer balanserat. Bästa sättet att testa en regel är ju att spela med den, ofta kommer man på att ändringarna är ganska kassa redan på tidigt stadium men då är det ju bara att gå tillbaka till den ursprungliga regelboken.

Ett spel som nästan omedelbart fick en hel bunt husregler hemma hos oss var klassiska översättningen av Talisman från Äventyrsspel år 1985. Kombinationen av att de svenska reglerna var undermåligt översatta och att vi ansåg magin vara alldeles för mäktig gjorde att vi fogade in ett tjugotal egna regler och endast tillät en besvärjelse per omgång per spelare. De spelare vars besvärjelser alltid fylls på satt annars bara och brände av magi på löpande band tills de fick den besvärjelse de verkligen behövde, vilket lätt blev löjligt.

Ett annat klassiskt Alga-spel är Travspelet, enligt mig världens bästa sällskapsspel (inte att förväxla med Jägersro). Jag har aldrig stött på någon vi spelat detta med som inte tyckt att det var årets stora sällskapsspelsupplevelse, oavsett hur tveksamma de var i början till travtrams. Jag gillar inte heller trav men kombinationen av tur, skicklighet, lurighet och strategiskt tänkande har aldrig varit roligare än i Travspelet – OM man ändrar reglerna något.

Först och främst måste hela bettingdelen ändras, skit i markernas värde och låt istället varje spelare få lika många marker som antalet spelare delat med två att spela för. Sätt ett maxbelopp för var och en av de tre travomgångarna, till exempel 5.000:-, 10.000:- och 25.000:- och låt var och en själv bestämma hur mycket de vill satsa per marker (dolt – skriv ner på papper och samla in). Därefter sker satsningarna som vanligt, en efter en och den som slår högst på tärningen börjar.

Du bör även ändra loppreglerna något för att det inte ska bli fusk med farten. Man får inte medvetet sinka sin egen häst eftersom det gör det meningslöst att satsa på andra spelares hästar i de fall de inte själva gör det. Det är alltid valfritt att använda kort till sina hästar (för att skynda på dem) men däremot måste man springa på rak bana om det är möjligt och får inte svänga ut i ytterspår helt omotiverat, bara för att sinka hästens framfart för att man inte själv satsat på den.

Dessa regler säger dig säkert ingenting om du inte lirat spelen; men min poäng är att husregler faktiskt kan göra ett hyfsat spel riktigt, riktigt bra. Ytterligare ett plus är att du genom att ändra på regler lär dig mer om hur spelteorier fungerar i praktiken.

Lärorikt och roligt; så ska spel vara.