Den smått övercoola titeln Firelord lovade betydligt mer än den kunde hålla, åtminstone för mig på den tiden. Jag kom aldrig in i den rpg-stämning Firelord ändå lyckades ge en del spelare och såg aldrig riktigt charmen i själva spelet – men dock i musiken.
Firelord handlar om Galaheart; han söker igenom skogar och byar efter…ja, vadå – jag vet inte riktigt? I vilket fall försöker en massa spöken hindra dig på vägen och du behöver plocka upp kristaller för att kunna bekämpa dem och sedan pågår det så, skärm efter skärm – och utan karta (vilken man hittade i välskrivna datortidningar, no web existed) var man ganska lost.
Tydligen ska man kunna klara spelet hyfsat snabbt och får då poäng efter hur väl man utforskat och så vidare – samt blir tilldelad en titel direkthämtad från det gamla engelska feodalsamhället; träl, tjänare och så vidare, efter hur mycket poäng du skrapat ihop.
Men de medeltida engelska influenserna är tydligast i Ben Daglish temalåt; han lyckas liksom skriva och arrangera ett C64-stycke som låter som Greensleeves utan att vara det. I början en ensam flöjt som spelar den repetitiva melodislingan och därefter en tidsenlig futtig bas som lirar en lika melodiös slinga som slingrar sig med förstastämman, som så ofta görs i medeltida musik.
Flera nutida nyversioner har gjorts på denna låt – och många fler lär komma. Härligt.
Varsågod – Firelord till C64 från 1986
7 svar till “Skön retromusik: Firelord (1986)”
Minns Firelord på C64:an. Även om jag inte spelade det speciellt mycket så minns jag att man kunde stjäla hos handlare, men det är nog också mitt starkaste minne av liret. Musiken minns jag vagt, i mitt tycke når den kanske inte riktigt upp till ”Monty on the Run” eller ”Last Ninja” -nivå. :o)
Hehe, ja det skulle man kanske? Stjäla, alltså – det minns faktiskt inte jag; men så gillade jag det aldrig sådär mycket att jag orkade köra igenom det.
Last Ninja-musiken är det många som älskar och ofta refererar till, konstigt nog tycker jag själv inte att den är särskilt speciell. Dock är den ju också skriven av samme Ben Daglish, så förmodligen är det ni som har rätt och jag som har fel :)
Hehe, nja, själv tjuv-grejjen i Firelord var bara en liten bisak i spelet, men minns det som igår :)
http://www.crashonline.org.uk/34/images/frlord3.gif
Hos handlaren kunde man välja att betala eller prova att ta springnota. (Hittade ingen bättre bild tyvärr.)
Inget spel jag fastnade i heller men av nån anledning minns jag det.
Ah, ja det stämmer. Och det fanns en massa trinkets man inte hade en aning om vad de var till. Det kan ju tilläggas att jag inte hade originalspelet…som var fallet med 90 procent av spelen i de flesta svenska hem på den tiden. Piratkopiering var inte riktigt en spridd vetskap, varken hos konsumenterna eller polisen.
Eller ens säljarna för den delen; i datorbutiken jag köpte maskinen förklarade han ivrigt hur man med hjälp av Turbo 250 kopierar och laddar in spel…hm.
Originalspelet…mja, inte jag heller :o) Jag hade nog ett tio-tal original till C64:an och sen var det bara ”turbo-versioner”…Turbo 250 ja, var det den som var skapad av den mystiske Mr.Z? (I mina kretsar kallades programmet Z-turbo). Hehe, vilka minnen.
Lyckades aldrig spara ihop till en floppy uten det var kassett-band till förbannelse, med tillhörande justering av azimut-vinkeln, som ju olika på varenda sabla spel… :oP
PS. Skön blog förresten, kommer titta in regelbundet.
Suverän musik. Hemdatornytt hade Firelord på förstasidan och recensenten var lyrisk över flöjten som lät som ett riktigt instrument. Själv fastnade jag heller inte för Firelord. Det var väl för svårt. Men musiken laddade jag ofta in och lyssnade på och gör så än idag både i SidPlay men framförallt genom de riktigt bra remixes som finns på remix64.com
Ett av de första spelen jag körde på min C64C (1988) (hade det aldrig till ”brödburken”) :-)
Fantastiskt ljud, stämning och atmosfär och rejält kul när man väl kom in i det, men fy sata* vad det var svårt! Blev så frälst att jag tog mitt handle från spelet; i år firar vi 27-årsjubileum! Var tar tiden vägen? :) Synd att det aldrig blev någon (optimerad) Amigaversion…
(Och jo, jag hade det ”på original” – ”manualen” var bland det hemskaste jag sett, en övermaffig bakgrundshistoria och sedan fick man mer eller mindre klara sig själv bäst man kunde. Ingick f.ö i boxen ”10 great games” som mina generösa päron gav mig i julklapp 1988. Från den boxen är i övrigt ”Eagles” klart värd att nämnas, vilken musik (Johannes Bjerregaard i sitt esse)! Fruktansvärt kort men GUD så härlig!)
”Live long and… [yadda-yadda-yadda]”