En del saker jag skrev på PS3bloggen tycker jag var såpass roliga att jag kör dem även här på Spelpappan.se när jag inte haft tid att skriva annat. PS3bloggen är numera Eurogamer.se och därför återpublicerar jag det här:

Varje skrå har sina egenheter. Bland spelutvecklare finns en del märkliga antaganden och förutfattningar vi andra kanske inte riktigt håller med om. Jag räknar upp fem solklara fall att smaka på:

1) Facklor brinner i evighet
Om jag smyger ner i en sedan länge bortglömd grotta så hade jag tolkat brinnande facklor som att någon annan är här. Det ska du inte göra i tv-spel. De brinnande facklorna finns till för att 1) ge dig trovärdig(?) belysning utan att utvecklaren behöver komma på avancerade algoritmer för hur en ficklampa uppträder eller 2) för att visa hur snyggt de lyckats återskapa eld.

2) Raketgevär spränger allt utom låsta dörrar
Med ett raketgevär kan du spränga det mesta och inte sällan plockar du med dig en eller flera fiender i smällen.

De flesta onlinerävar ogillar dock raketgevär och exkluderar dem ibland från spelet helt och hållet när de skapar en ny session. Det märkliga med raketgevär är dock att även om de kan lösgöra aldrig så mycket sprängkraft står en låst dörr alltid pall. Utan nyckel kommer du inte in. Så är det bara – lev med det.

3) Röda tunnor exploderar

En sann gamer skulle aldrig gömma sig bakom en röd tunna eftersom den kommer att explodera så fort den träffas av något. Blå tunnor är däremot oftast säkra och gröna kan dessutom innehålla något trevligt. Det lustiga är att de elaka personerna som jagar dig aldrig tycks begripa att de röda tunnorna är livsfarliga utan fortsätter glatt att ta skydd bakom dem.

4) Det är ok för hjältar att sno
Få karaktärer i en spelvärld kommer att bry sig särskilt mycket om du rotar igenom deras hem, väskor, kistor, vaser (vem gömmer grejer i en vas?), skåp, lådor eller andra behållare. Eftersom du är en firad hjälte har du lika självklar tillgång till deras gömda ägodelar som antika babylonska furstar hade till rikets ogifta döttrar. Undrar om det fungerar likadant när man besöker spelutvecklare i dennes hem irl? Med ägodelarna då, menar jag.

5) Stark är dum – svag är smart
Spelvärldar är ofta föredömligt rättvisa. Den som är född lite svag i armarna är istället utrustad med ett skarpt intellekt och en hel drös färdigheter. Den som är lite för dum för att klara av avancerade uträkningar och slutledningar kan å andra sidan glädjas åt ett överflöd av muskler – samt rejält tryck i smockan. Bara i den riktiga världen kan man födas svag och dum. Eller stark och smart, för den delen.

Varför är det så här egentligen? Vet spelutvecklare något vi andra inte vet? Till alla er kränkta speltillverkare kan jag ju tillägga att ni inte alla hör hit – så var den brasklappen skriven.

Kan du komma på fler konstiga saker en spelutvecklare ser som självklart?