I dessa dagar där allt handlar om antingen Starcraft eller World of Warcraft kan det vara intressant att återigen blicka tillbaka på spelet som på allvar gjorde Blizzard kända, nämligen Warcraft.

Men jag väljer att inte kika närmare på datorvarianten – utan det helyllegjorda brädspelet Warcraft.

Kan man göra ett brädspel av ett RTS som Warcraft? Ja, tydligen kunde man det – och det blev faktiskt riktigt bra också, även om spelet aldrig riktigt ville lyfta försäljningsmässigt.

För mig är dock den största behållningen av brädspelet Warcraft att man kan skapa egna banor eller scenarier, något vi inte är särskilt bortskämda med inom brädspelsgenren. Du kan välja hur stort du vill att det hela ska vara, vilket egentligen beror på hur många spelare ni är – allt från två till fyra personer fungerar och då får ni välja mellan vem som spelar alver, orcher, odöda eller människor.

Det fina i kråksången med brädspelet Warcraft är att det faktiskt går att konstruera olika vinstkriterier för de olika raserna, något jag tagit fasta på i det scenario jag tänkte beskriva här. Jag har lite nördigt döpt det hela till Kampen om Anarin och lånat namn från lite allt möjligt.

Det hela är för samtliga fyra spelare, varken mer eller mindre. Tyvärr har jag bara hunnit spela igenom det en enda gång, så egentligen vet jag inte om balansen är jämn eller inte – den som provar på kan ju lite kortfattat recensera i kommentarsfältet och berätta hur det gick för er.

Kampen om Anarin – 4 spelare

Anarin är en fredlig stad med ett heligt träd. Man kan tilldela detta träd lite vilka egenskaper man vill men det viktigaste är att trädet absolut inte får förstöras om man är människa, alv eller orch, då väntar domedag och mörker. Plus att de odöda vinner. Vinstkriterierna ser istället ut som följer:

Människor – måste bygga en fyrdelad mur runt staden Anarin med öppningen mot sig själv. Dessutom måste Anarin vara tom på allt annat än människor. Först då kan staden och trädet säkras. Minst en människa måste vara kvar som beskydd.

Alver – litar inte på människornas goda intentioner och tänker säkra staden själv. Så länge inte alla fyra murarna står har de en chans men de måste befolka de tre skogsrutorna med tre enheter i varje – och ha kvar dem efter de eventuella strider som följer av förflyttningen.

Orcher – ser inte trädet som något som varken människor eller alver bör ha kontroll över – och vill istället förstöra staden Anarin för att bygga upp sina egna förstärkningar – inte för att nära trädet, utan för att se till att ingen annan kan utnyttja det. De vinner därför när Anarin är helt förstört – men det finns minst en skog kvar att utvinna trä från (se nedan).

Odöda – vill se både trädet och staden Anarin helt förstört (oavsett vem som gör det) men det räcker inte. Utöver detta måste alla skogar på plan vara helt uttömda så att regionen inte längre kan försörja sig på det naturen ger. Med trädet förstört kan skogarna inte komma tillbaka och en lång period av mörker sveper över landet.

Så ligger det alltså till rent speltekniskt. Ni kan också avsluta när en sida samlat ihop 25 poäng, denne räknas då som så överlägsen att övriga ändå inte har en chans och kommer långsamt att splittras i smågrupper och försvinna.

Kom ihåg att angränsande markenheter inte kan hjälpa till i anfall om en mur är byggd i vägen. Däremot kan flygenheter anfalla över murar som vanligt. Artillerienheter får räknas i anfallet men kan inte nedgöra andra mark- eller artillerienheter bakom muren, flygenheter går dock bra. Det gör att striderna runt Anarin är taktiskt lite svårare än normalt eftersom det är mycket att hålla reda på – och förmodligen ganska många som vill vara med och slåss. Observera att en byggd del av en mur inte kan raseras, den står kvar genom hela spelet.

Till en början är det vist av människor och alver att samarbeta åtminstone lite grann – och samma gäller orcher och odöda. Alver kan till exempel inte inleda med att bara störa människornas murbyggande eftersom de då ger orcherna ett övertag i sin stormning av Anarin om människor ska slåss på två flanker samtidigt. Dessutom kan delar av muren vara nyttig även för dem.

Odöda å sin tur tjänar på att striderna drar ut på tiden, då töms nämligen skogarna snabbare. Bäst taktik till en början är att hålla sig utanför strid och helt enkelt skövla skog; det ger resurser till nya enheter samtidigt som det tömmer naturen på livgivande träd. Samtidigt är skogarna i mitten svåra att få tag på eftersom det är dessa alverna försvarar för kung och fosterland.

Tydligast mål har människor och orcher; de förra ska bygga och försvara snabbt som attan och de senare ska storma för allt vad de är värda. Ni kan justera balansen lite grann genom att bestämma vem som ska börja, men tanken är att orcherna startar problemen genom att helt sonika röra sig mot Anarin – som i det läget är helt oförsvarat.

För att ge lite mer liv åt berättelsen och för att slippa prata siffror har vi dessutom döpt varje spelplatta:

1. Alnaträsk
2. Viskande skogen (alvernas huvudstad)
3. Kor (orchernas huvudstad)
4. Elfhem
5. Trollhyttan
6. Svartedal
7. Anarin (mitten)
8. Hornby
9. Hammerdal
10. Stormgård (människornas huvudstad)
11. Mörkmyr
12. Hel (odödas huvudstad)
13. Holmgård

I scenariot har vi dessutom döpt varje krigsherre för att ge det lite mer touch:

• Galdor Viskvind (alv)
• Tyrbald Skarpskägg (människa)
• Grishnack av Kor (orch)
• K’Tah Mörkerherren (odöd)

Haha, det märks att det var ett par år sedan vi satte ihop det här. I dag har jag inte alls lika livlig fantasi :)

Ha så kul!