Läste du tidningen MAD? Om det var på 80-talet var du verkligen inte ensam. På nåt märkligt sätt bildade MAD normen för hur humor skulle vara, inte sällan med ren travesti på aktuella filmer som till exempel Star Wars eller Motorsågsmassakern. R2D2 blev Artur Dator (vill jag minnas) och Han Solo blev givetvis Hans-Olof (vilket i och för sig är humor).

Roligast (i dag något bortglömd) var ändå X & Y av Antonio Prohías.

X & Y heter Spy vs Spy på engelska och blev också ett datorspel till bland annat Commodore 64 i tre (tror inte det blev fler) delar. Alla spelen gick ut på att respektive spion på delad skärm ska hitta tre eller fler delar till en grej han sedan ska fly iväg med via flygplan, rymdraket eller ubåt (olika för respektive spel) – och lämna sin motståndare bakom sig.

Spelet var typiskt för sin tid med sina enkla kontroller men stora fokus på tvåspelarfunktionen på delad skärm. När båda spionerna befinner sig i samma rum försvinner undre skärmen så att båda kollar på samma bild – annars är spelytan uppdelad i en övre och undre skärm.

Men när det kommer till musiken har den simpla blippbloppmusiken i Spy vs Spy (temat varierade något över de tre delarna) en särskild plats i mitt hjärta. Slingan är vansinnigt enkelt, varar bara i en handfull takter men kan varvas om och om igen utan att riktigt bli enformig (nåja, det finns en gräns för allt). Jag har därför valt att inkludera samtliga tre spel i videosnuttarna nedan.

1984 var inte bara skådeåret för George Orwells gamla fina integritetsroman utan även ett år då många spelutvecklare jobbade ensamma. Mike Riedel skapade Spy vs Spy till C64 och all information jag har tyder på att han faktiskt även legat bakom både grafik och ljud/musik.

Imponerande – även i dag.

Varsågod – Spy vs Spy till C64 från 1984