En del inledningsfraser stannar i minnet. Frågar du vem som helst som är yngre än 35 vet de att inledningen ”A long time ago in a galaxy far far away” ursprungligen kommer från första Star Wars-filmen från 1977.
Samma minnesetsningar finns i spelbranschen och de som var med när det begav sig minns inledningen till arkadspelet Bubble Bobble tillsammans med den ljuva musiken:
NOW IT IS THE BEGINNING OF A
FANTASTIC STORY .. LET US MAKE A
JOURNEY TO THE CAVE OF MONSTERS.
GOOD LUCK !!
Den bästa versionen av Bubble Bobble, förutom arkadoriginalet, tycker jag faktiskt är den till Amiga 500. Jag sitter här med såväl NES- com C64-versionen och jämför och tycker framförallt inte riktigt att musiken kommer till sin rätt om det inte finns minst fyra kanaler att spela den i.
Arkadversionen släpptes redan 1986 och hur många plattformar det sedan dess gjorts till vet jag faktiskt inte. Grundstoryn är densamma överallt, dock; Bub och Bob (ursprungligen Bubblun och Bobblun) är två pojkar som blivit av med sina tjejer, Betty och Patty, och dessutom blivit förvandlade till drakar(?). Det är inte så att de blivit dumpade, såklart – utan tjejerna har blivit bortrövade av Grumple Grommit som tvingar drakpolarna att gå igenom 100 nivåer av jävelskap.
[slideshow_deploy id=’10686′]
Bubble Bobble i enspelarläget är ingen hit – men med en kompis bredvid blir det asball. Hela grejen är att Bub och Bob i drakform kan blåsa bubblor som fångar monster. Spräcker de bubblan med monster i dör det och förvandlas till nåt nyttigt föremål, till exempel frukter eller annan mat. Grejen är också att drakarna kan hoppa på sina bubblor om man gör det rätt och detta ger också spelet sin oefterhärmliga komplexitet i nivåbyggandet. Jag vill inte heller släppa spoilers men faktum är att Bubble Bobble har mer än ett slut…
Musikmakare till de portade versionerna är hyfsat kände David Whittaker som också bland annat gjort musiken till Shadow of the Beast. Han gjorde alltså inte själva musikslingan som blivit så känd, utan portade den till olika plattformar med olika tekniska begränsningar. Han lär däremot ha skapat den inledningslåt som körs bland annat i Amiga-versionen (se nedan). Den fantastiska slingan som varvas om och om igen och som du nynnar i sömnen efter att ha kört igenom spelet är istället skriven av ett japanskt ”musiklag” hos utvecklaren Taito som kallade sig Zuntata.
Om du spelar Bubble Bobble, håll utkik efter paraplyet. Detta tar dig nämligen automatiskt igenom 2-5 nivåer (slumpmässigt) och kan bespara dig en del huvudbry; en del av nivåerna är nämligen sjukt svåra. Bubble Bobble fick en uppföljare i spelet Rainbow Islands där drakarna dock är tillbaka mänsklig form istället och gestaltas av de två pojkarna.
Varsågod – Bubble Bobble till A500 från 1987
Ett svar till “Skön retromusik: Bubble Bobble (1987)”
Bubble Bobble. Minns att vi körde tvåspelars halvdagar i sträck men det var på C-64:an. Riktigt orginellt faktiskt.