Alla gillar banjomusik. Eller åtminstone borde alla gilla banjomusik.

Steve Martin, skådespelare och skicklig banjospelare sade en gång att alla dåliga nyheter borde levereras med banjo – eftersom det är omöjligt att bli nedstämd med en breakdown plunkandes i öronen.

I amigaspelet North & South levereras krig med en sådan gnutta humor.

Eftersom jag redan förra veckan skrev om North & South som Veckans Retrokanon på Eurogamer.se vill jag inte dubbeltrötta ut er med att beskriva vilken sorts spel det är utan nöjer mig med att refrasera mig själv:

Amerikanska inbördeskriget rasade mellan 1861-1865 och krävde enligt en del källor 600.000 liv. Eftersom det mejslade vägen för det USA vi känt sedan dess är det såklart en väldokumenterad händelse i film, böcker och tv-serier – men inte så mycket i tv- eller datorspel. Det stora undantaget är dessutom ett humoristiskt sådant, nämligen North & South från Infogrames.

North & South bygger på en tecknad belgisk serie, lika skruvad den, som heter Les Tuniques Bleues (”Blårockarna”) och med riktigt stor precision har utvecklarna lyckats få med en skön känsla av tecknad film och strategispel.

Som strategispel är North & South ingen större hit – men som fartfylld tvåspelarglädje är det svårmatchat på Amiga 500. Grafiken och det utsökt härliga ljudet tillsammans med den allmänna stämningen av glädjefyllt(?) inbördeskrig gör att varje amigaägare från förr förmodligen minns det med glädje.

north_and_south_1

north_and_south_2

north_and_south_3

north_and_south_4

north_and_south_5

Musiken i spelet är gjord av en herre som heter Charles Callet och som åtminstone jag vet ganska lite om. Men efter att ha kollat upp killen ser jag att han bland annat gjort musik till en del Sierra-titlar men även klassiker som Gobliiins, Drakkhen och Flood. En förbisedd snubbe i mina ögon, alltså.

När det gäller introlåten och banjoanspelningarna så är det inte utan att jag är lite avundsjuk på den amerikanska kulturens förmåga att hålla sin folkmusik vid liv och dessutom få den att fortsätta blomstra trots det massiva trycket från andra modernare musik- och kulturstilar. I Sverige har vi ingen riktigt bra motsvarighet till varken countrymusik eller knäppbanjo (Nä, Åsa Jinder – nyckelharpan är inte riktigt där). Jag vet inte, det skulle kanske vara dansband, haha?

I vilket fall bjussar jag längre ner på Earl Scruggs – världens förmodligen bäste banjospelare.

Varsågod – North & South till A500 från 1989