Donkey Kong Country Returns får väl räknas till ett av de större spelsläppen i år, även om det sker så pass sent som det gör. Faktum är att innan E3 i somras visste jag inte ens om att det var på väg.

I vilket fall är det nu recenserat och min rekommendation kan bara bli – köp det.

Året var 1995; jag var klar med min evighetslånga militärtjänstgöring i flottan och hade precis fått hem en Super Nintendo. Spelet som gick varmast då var Donkey Kong Country i vilket Donkey och brorsonen Diddy måste ta tillbaka hela sitt bananförråd som blivit länsat att en elaking.

År 2010 är det exakt samma personer och scenario som gäller – men elakingen råkar vara en annan. I övrigt är precis allt draget så långt det går i den fjärde och kanske sista delen av Donky Kong Country-sagan, inte minst grafiskt:

”Animationerna är enormt detaljrika och segar inte efter en enda gång, även när det händer mycket på skärmen. Detaljerna är även omsorgsfullt omhändertagna i bakgrundsgrafiken och allt som är menat att försätta dig i olika miljöer – djungler, grottor, tempel och allt annat familjen Kong tar sig igenom – övertygar. Särskilt slående är det på den extranivå som består av en enda stor solnedgång inför vilken både du och fienderna består av varma motljusskuggor – men det finns massor av exempel på miljöer jag inte annat kan än mysa till. Det var länge sedan jag fick tillfälle att göra det i ett Wii-spel, så givetvis tar jag tillfället i akt.”

[slideshow_deploy id=’11636′]

Rent spelmekaniskt är också likheterna med föregångarna slående men både bandesign och kontrollkänslan är ytterligare vässade:

”Men det är ändå på grund av kontrollerna jag tycker Donkey Kong Country Returns förtjänar att berömmas. Förutom att allting är väldigt precist och följsamt med det där härliga plattformsflödet som uppstår när banor i ett spel bara rinner iväg – så gör den ganska uppskruvade svårighetsgraden att det i stort sett aldrig är kontrollens fel när något går snett.”

Funkar det till barn då? Mja, nja…själva spelet har en välkommen treårsgräns men svårighetsgraden på hoppandet gör att jag tror att även fem- till sjuåringar kan få problem redan på första världen då det ställs höga krav på både tajming och finmotorik ju längre in i spelet du tar dig. Det är sant att barn lär sig saker fortare – men till syvende och sist ska man komma ihåg att Donkey Kong Country Returns, precis som sina föregångare, är ett hyfsat svårt spel. Sjukt kul, men väldigt utmanande.

För den som älskar plattformsspel finns det dock ingen anledning att inte ta till sig apans äventyr än en gång. Faktum är att jag faktiskt gav det full pott.

”Donkey Kong Country Returns tar hem full pott för att det aldrig lämnat ursprungskonceptet och förstört helheten med saker som inte hör dit. Nyskapande i spelbranschen behövs – men det behövs också utvecklare som förstår hur man håller liv i ett koncept.”

Du kan läsa hela min recension på Eurogamer.se här.