I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.
 

Skön retromusik: Ninja (1986)

2 januari, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson  

Ninjor var 80-talets stora fascinationsgrej; både därför att de endast förekom sparsamt i det vanliga film- och tv-utbudet men också för att de var väldigt mystiska och hade tuffa svarta kläder och balla vapen.

Givetvis återspeglades detta i spelutbudet och förutom spelserien The Last Ninja skulle jag vilja lyfta fram spelet som till C64 kort och gott hette Ninja.

Till de flesta andra format hette detta spel Ninja Mission och varför det andra ordet i titeln droppades i C64-versionen har jag inte lyckats få fram. Mastertronic släppte en del budgettitlar på sin tid och Ninja fick knappast så mycket uppmärksamhet att det sålde i några större summor men vi är många som minns det med välbehag ändå; kanske främst för musiken och den enkla satsningen på klassisk ninja-möter-och-dödar-alla-han-möter-mekaniken som återanvänts i många andra verk, typ Kill Bill.

Musiker är ingen mindre än Rob Hubbard och kanske kan man tycka det är konstigt att han hade en låt över till ett sådant budgetverk som Ninja; men kanske var det just så – att han hade ett stycke över? Eftersom musiken bryts inför varje strid står vår ninjahjälte helt still i videon nedan för att hela låten ska spela utan avbrott.

En ensam ninja ska av okänd anledning slå sig fram från hamnen till toppen av ett hus och möta Akuma – demonen. På vägen kommer diverse busar och karateelever att försöka hindra honom men ju närmare han kommer sitt mål desto oftare dyker de onda ninjorna upp; dessa kan ta upp och kasta tillbaka dina shurikens och knivar du så lätt plöjt ner klåparna med tidigare.

Ninja är något så ovanligt som ett lätt spel till C64, de flesta som lade ner lite tid på det har också klarat det. Akuma själv visade sig vara en helt vanlig ninja som klarades av likt de andra efter att du först fått möta hans fem livvakter. En intressant detalj med spelet var att du faktiskt kunde få möta mer än en fiende samtidigt, vilket var ganska tufft.

Åh…och så kan man hoppa tre meter upp i taket till nästa rum. Det är också fräckt.

Varsågod – Ninja till C64 från 1986

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.


I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.

Kommentarer

6 kommentarer till “Skön retromusik: Ninja (1986)”
  1. Jesper aka @hadirajan skriver:

    Trodde du skulle ta det underbara The last ninja när jag läste om det på Twitter. Musiken där är verkligen underbar.

  2. Spelpappan skriver:

    Ja, det är den – men själva spelet är så omskrivet av många att det kändes lite för uppenbart.

    Sen är jag en av hädarna som faktiskt inte tyckte The Last Ninja var det bästa som hänt mänskligheten – men vågar sällan säga det högt :)

  3. krax skriver:

    The last ninja sög rätt hårt spelmässigt. Men grafiken och musiken var ju väldigt avancerade för sin tid.

    I övrigt skulle jag väl inte säga att ninjor var sparsmakat använt i film och populärkultur under 80-talet, förutom zombies var det väl det största? Eftersom zombies fått en revival utan dess like väntar jag hängivet på att ninjorna skall komma tillbaka (på den vita duken, i spelvärlden har de väl alltid funnits).

  4. Spelpappan skriver:

    I det vanliga tv- och filmutbudet på 80-talet var ninjor väldigt ovanliga.

    Med detta menar jag TV1 och TV2 samt vanligt biotugg; det pågick ju en intensiv videovåldsdebatt med programledaren Siewert Öholm och Margareta Persson på Barnmiljörådet som såg till att svartklädda asiatiska lönnmördare inte var bra tv för svensken.

    För den med VHS gick det dock utmärkt att plocka hem diverse grovkorniga femtegenerationsrullar och se dåligt dubbade ninjor hugga skallen av varann tills de stötte på Chuck Norris. Kabel-tv fick vi 1985 och det var ganska tidigt – men ändå alltså först framemot mitten av decenniet.

    Angående zombier är jag ledsen; jag tycker de är sjukt tråkiga och urvattnade. Jag orkar verkligen inte mer. Ninjor hade däremot varit intressanta igen, fast jag vet inte…dags för lite nya grejer kanske?

    Zombieninjor?

  5. krax skriver:

    Ha, ja, jo jag tillhörde en famlij som inte hade vhs förrän 91 men man hade ju kompisar och där såg man videovåld. Det jag minns mest var ninjor.

    Köpte faktiskt Octagon härom månaden på dvd bara för att jag minns att jag tyckte det var Den Bästa Filmen Någonsin. Men det var fan i mej en prestation att se klart den igen.

    Men ninjorna är ju märkligt nog nästan helt frånvarande sen 1989. Får väl se Ninja Assasin från förra året kanske banar ny väg.

    Håller med om att zombies är urvattnat, men det är något speciellt med det ändå. Tycker att remaken på Dawn är bland det bättre jag sett i skräckväg, och nya tv-serien efter serien Walking Dead verkar väldigt spännande också, det är något visst med massor av hjärndöda antagonister…

  6. Rob Hubbard är sjukt awsm! :) Älska!

Kommentera