Ett av mina tydligaste spelminnen är när jag och ett gäng polare genomförde bedriften att släpa hem en Amiga 500 plus tjock-tv hem till mig – enbart för att köra Lotus Turbo Challenge 2 över nollmodem.
Vad det betyder? Jo, att vi kunde spela var och en på sin maskin och skärm men mot varann i samma lopp. En liten grej som heter Internet har ersatt nollmodemet – men 1991 var det raketvetenskap.
Den som inte hade möjlighet att testa detta, oavsett om orsaken var brist på vänner eller utrustning, minns förmodligen Lotus Turbo Challenge 2 (hädanefter kallat Lotus 2) som den mer arkadinriktade uppföljaren till omåttligt populära Lotus Esprit Turbo Challenge.
Lotus 2 tänjde på alla gränser. Inte nog med att motståndsbilarna nu var i olika färger och inte bara vita – spelet utnyttjade dessutom hela skärmen och inte bara en liten del av den. Detta var det slutgiltiga bilspelet, tänkte man – det går inte att göra bättre.
[slideshow_deploy id=’10636′]
Den odödliga intromusiken är signerad Barry Leitch, som även legat bakom tonerna till Hero Quest, EHIS, Top Gear, Rush och Silk Worm. Det många kanske inte vet, eftersom det inte hörs om man inte har tillgång till musiken direkt i ett trackerprogram, är att han smög med en liten röst som säger ”You will not copy this game” cirka 12 sekunder in i låten. Det var ju givetvis exakt det vi gjorde – och förklaringen till varflr denna ganska lama uppmaning gavs ger kompositören själv i en intervju:
”The infamous one with the subliminal speech. The Speech says ’you will not copy this game’, we originally had a bit of speech that said ’You must kill mommy and daddy’ but we didn’t have the balls to leave that in the game…”
Leitch inledde sin karriär med att skapa musiken till C64-spelet I.C.U.P.S. från 1986 när han bara var 16 år gammal. Efter att ha arbetat på diverse mindre studior hamnade han till slut på ökända Ocean (som ofta tog hand om filmlicenstitlar och förvandlade dem till skräp). Innan dess hade han via spelstudion Imagitec Design arbetat med en hel del Gremlin Graphics-produkter, däribland Lotus 2.
För ovanlighetens skulle är Barry Leitch en gammal retromusiker som fortfarande är aktiv. Efter att ha gått vidare och arbetat på diverse PlayStation- och Nintendotitlar kan vi hitta hans namn i mer moderna spel som till exempel Peter Jackson’s King Kong: The Official Game of the Movie från 2005.
Det är dock tveksamt om han någonsin kommer att skapa något som blir lika klassiskt som detta eminenta stycke spelmusikhistoria.
Varsågod – Lotus Turbo Challenge 2 till A500 från 1991
7 svar till “Skön retromusik: Lotus Turbo Challenge 2 (1991)”
Den är faktiskt grym. Mindes inte hur den gick men så fort jag hörde de första beatsen med det där samplade ”tchaaaah” i början satt den. När själva låten kommer igång gillar jag den nog mindre dock. Huvudslingan känns lite…. menlös.
Musiken känns dock otroligt soundtracker på något sätt. Mycket Amiga-musik gjorde det. Vet inte om man använde samma samplade instrumnt eller vad det är. Höll på rätt mycket med soundtracker själv på den tiden, trots att jag helt saknar allt som kan beskrivas som musikalitet. Efter ett tag tyckte jag man hörde direkt på vissa spels musik om de var gjorda i Soundtracekr eller inte.
Lätt ett av de bättre introspåren. Detta och Supercars 2 kommer ständigt på tal när vi pratar gamla Amigaspel med schysst musik. Mindes även att vi körde nollmodem på Armageddon, men lyckades bränna porten då vi hade maskinerna igång när vi kopplade i sladdarna.
Jag får dock inflika till ovanstående postare att det var nog Protracker du menade om det var till Amigan? Det och DeLuxe Paint var givna verktyg i ständiga försök att skapa den ultimata tecknade filmen. ;)
Ja, det var enklare att sabba maskiner då eftersom i stort sett allt man gjorde var antingen 1) oprövat och utan egentligen referenser eftersom man inte kunde kolla på nätet utan fick lita till tidningsartiklar eller kompisar eller 2) bara dumt :)
Ni pratar om ungefär samma mjukvara. SoundTracker är ett av de första trackermprogrammen och släpptes ganska tidigt, typ 1987. ProTracker, NoiseTracker (signerat svenska kodarna Mahoney and Kaktus) och andra efterföljande trackers är alla varianter av samma ursprungsprogram.
Jo fick en liten flashback nu om ST-diskarna som ju då borde stå för Soundtracker antar jag. :)
Bra artikel och trevlig sida för övrigt!
Soundtracker var ju grymt. Man hade samplingarna på typ 38 disktetter så när man laddade in en låt var man tvungen att byta diskett lika många gånger som man hade samplingar eftersom den laddade in de i den ordning de användes i låten, vilket ofta inte var i den ordning de fanns på disketterna…
Att man orkade. Idag hade man ju slängt den programvaran direkt o_O
men håller ni med om att man märker att vissa låtar är gjorda i ett trackerprogram?
Om man jämför t.ex. denna med låten från Shadow of the beast så får jag inte alls samma trackervibbar där som här. Det kan vara den där samplade slappbasen kanske, eller bara hur låten är uppbyggd.
Ja, i och med Noisetracker sparades samplingarna direkt i låten. Klart mer praktiskt.
Jodå, visst hörs det att musik är gjord i trackers. Jag tror att anledningen till detta är att trackern fungerar som en speldosa i det att noterna ligger på en rulle som dras framåt i (oftast) jämn takt. Ett sådant system lämpar sig väl för musik med jämn rytm, som t.ex. har trummor. Det lämpar sig sämre för exempelvis orkestermusik eller annat som inte har en taktfast rytm.
Synkoper och andra frånfall från den fasta takten är också krångligare att göra – och även att öka och sänka takten är klumpigt i en tracker.
Jag vet faktiskt inte om Shadow of the Beast är gjort i en sådan trackermjukvara – men jag tror det knappt.