Är det lönt att fira halvårsdagar? Ja, när det är första året tycker jag det.

I dag fyller nämligen Alvar exakt ett halvår och medan en del tycker att det gått fort, så måste jag nog hävda motsatsen. Hans födsel och de första bilderna på honom som hjälplös litet knyte känns enormt avlägsna.

En del av läsarna av Spelpappan är ju släktingar och vänner så för dem som inte träffar honom så ofta kan vi ju meddela att det mesta sker i naturlig ordning. Fortfarande inga tänder men ganska hårt bett trots det. Ja, vi har provat att bli bitna.

Kryper gör han inte heller än, men det är vi faktiskt bara tacksamma för. Den dagen, den sorgen. Själv har jag en liten teori också om varför.

Som ni ser i filmen nedan kan han både komma upp på armar och knän, men inte krypa framåt. Att krypa kräver ju en viss vilja att faktiskt ta sig framåt och sno åt sig grejer – och den verkar han ännu inte ha. Han är helt enkelt för lat, än så länge :)

Gammelmormor Ulla skickade ett gratulationskort och påminde om att det bara är 17,5 år till körkortet. Baksidan av kortet föreställde en röd Ferrari; jag antar att vi behöver investera hans framtida månadspengar i ganska lönsamma aktier om det ska bli en sådan då…

”Tack, tack för gratulationen – snart ska jag banne mig ut på den hala parketten”, hälsar Alvar.