Hyllandet av retrospel vet ibland inga gränser. Och den som menar att vi minns saker med rosenröd blick och övervärderar den underhållning gamla tidens spel gav, har såklart en poäng.
Men inte alltid; en del gamla titlar går faktiskt att köra timme ut och timme in även i dag. Det är bara svårt att på förhand avgöra vilka det är.
För några veckor sedan hade jag bror min över, han är väldigt road av den där retrohyllan med gamla maskiner. Vi hakade på gamla spelet Wizard of Wor från 1983 till kassett på C64 – och efter en del försök med de gamla banden lyckades vi faktiskt ladda in det.
Sanningen är att denna gamla Retrokanon är precis lika rolig fortfarande. Och jag ångrar inte en sekund över att jag tvingade in det på Eurogamers Topplista över de roligaste tvåspelarspelen i samarbetsläge.
Grejen med titlar som Wizard of Wor är nämligen att de är mer sociala spel än något annat så kallat socialt spel jag kan komma på under 2000-talet. Vi dricker öl, vi tjafsar lite om annat – och är ändå helt fokuserade på att ta oss förbi bana 15 helskinnade och slå varandras high score.
Det krävs ingen manual, det krävs ingen introduktion och två spelare kan köra ihop oavsett hur olika bra de är. Och trots alla tips- och hjälpsidor i världen är spelet så pass svårt på högre nivåer att ni aldrig kommer att spränga det. Faktum är att nivåräknaren tydligen flippar ur efter bana 98 och hoppar tillbaka till nivå 97 i en evig loop – men du lär inte komma dit utan fusk ändå.
Jag har skaffat en 1541 diskdrive till den gamla burken, vilken är på ingång – och dessutom hittat Wizard of Wor på originaldiskett, vilket också är på väg. Dock är spelet amerikanskt och jag är osäker på om annat än europeiska disketter fungerar, men det lär jag ju få se.
Helst skulle man haft en sån här pjäs – men det både kostar och tar plats :)
Vi körde det här i säkert fyra timmar, vilket gott och väl motsvarar den tid man lade ner under spelkvällar när vi var yngre. Det gäller inte alla retrotitlar – en del spel önskar du att du aldrig tagit upp igen och istället låtit dem vara kvar i nostalgilådan.
Men ibland, bara ibland, hittar du den riktiga kvaliteten bland retrotitlarna och du börjar undra om en del saker inte var bättre förr ändå. Och det var de – en del saker var bättre, men långt ifrån allt. Du måste dock göra den plågsamma resan bakåt för att ta reda på vilka – om du ens orkar.