Med en bunt Datormagazin och minnen från förr kommer jag att börja gå igenom vad som gällde teknik- och spelmässigt för exakt 20 år sedan.

Denna gång handlar det om datoranvändarens längtan till trådlöshet eller åtminstone mobilitet – och hur du tar med dig din Amiga 500 på semester. I samma nummer tjuvtittas det avundsjukt på PC-spelet Eye of the Beholder.

I våra dagar pratas det fortfarande mobilitet – men nu har vi kommit så pass långt att vi börjar prata om de faktiska riskerna och farorna med en massa enheter överallt istället för om själva faktumet. Senast i förrgår läste jag i Computer Sweden att förlorad kontroll över alla mobila enheter i systemen är deras tekniktrend nummer ett inför nästa år.

För 20 år sedan var diskussionen en helt annan. Då ägnades i sommarnumret ett helt uppslag åt att berätta hur du kunde få med dig din Amiga 500 på bilsemestern och njuta av spel och andra härligheter mitt på vischan. Eftersom ingen hade Internet eller andra uppkopplingar var nätåtkomsten inga problem. Vi pratar alltså enbart om att få elektricitet till burken.

Ett sätt är att använda sig av en så kallad ”omformare” och ett vanligt bilbatteri. Omformaren hackar upp spänningen från ett bilbatteri och transformerar upp den till 220 volt. Sedan kan man ansluta sitt vanliga nätaggregat i andra änden. Dessa brukar vara i storlek som ett bilbatteri, och väga 5-6 kg och kosta ungefär 1500 kr. Inget man stoppar ned i fickan, med andra ord.

1991 pratade ingen i mobiltelefon, förutom de som verkligen behövde det i sitt arbete eller som verkligen kunde lyxa till det på sina båtar eller tjusiga husbilar. Systemet hette NMT och mobil betydde i detta sammanhang mer släpbar än bärbar eftersom en enhet var stor som en lunchlåda och vägde några kilon. Själva luren var givetvis trådad i lådan.

I detta sammanhang ter det sig ganska naturligt att bara det faktum att en dator plus monitor och andra tillbehör faktiskt kunde flyttas och användas i stort sett varifrån som helst du hade ström – var stort.

Jag kan sakna tidningar i dag som är både allmänbildande och ytliga på samma gång; som lär ut en gnutta ellära samtidigt som de vet att du är en lamer som bara vill spela häcken av dig sommarlovsdagarna i ända. 2010-talet är medialt mycket mer svartvitt i den meningen att artiklar ofta är totalt ytliga eller expertinriktade, något annat lönar sig inte.

För att du skulle slippa betala tusenlappar för en omformare av 12-volts ström till 220-volt ägnade tidningen en hel sida åt att beskriva hur du bygger den själv – med tillhörande schema. Sen går de igenom vilka länder i Europa som har olika sorters kontakter och väggström. Bland annat får vi reda på att Spanien inte har några jordade uttag, haha. Värt att anmärka då är att det bara var 15 år sedan Spanien slutade vara en diktatur och att exempelvis Sovjetunionen fortfarande inte var upplöst.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta om någon verkligen försökte sig på detta – hemmapillarartiklarna av dagens snitt kan slänga sig i väggen.

Datormagazin var en utpräglad Commodore-tidning men redan vid det här laget hade redaktionsledningen förstått att PC och Nintendo var reella hot. Nintendo lämnade de därhän eftersom det stod för en spelkultur helt utan datorintresse, men flera av skribenterna använde själva PC på hemmaplan och det märktes allt mer i artiklarna.

Tjuvtitten blev då en spalt mot slutet av tidningen där de tog upp en speltitel som var särskilt intressant och som kanske, kanske skulle komma även till Amiga 500. Ofta handlade det om Sierras äventyrsspel men i detta fall var det ett rpg många av er säkert minns, Eye of the Beholder, som mycket riktigt också dök upp till Amiga 500 kort senare – och följdes även upp av del två något år senare.

Det som dock är intressant är rubriken, ”Köp en PC istället!” och recensionens avslutande ord:

Ett mycket köpvärt spel. Eller som betyget säger: vänta inte på Amiga-versionen, utan köp en ny dator istället!

Sagt och gjort – några år senare var både Datormagazin i sin dåvarande form och Commodore finito.