I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.
Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.Skön Retromusik: Frantic Freddie (C64, 1983)
6 augusti, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson
En del spel från förr minns många med välbehag, men så här i efterhand kan det vara svårt att minnas varför. Det finns inget speciellt med plattformsspelet Frantic Freddie att minnas, kan man tycka. Annat än att det var infernaliskt svårt.
Ja Рoch att det hade otroligt underh̴llande musik.
Det lilla oansenliga spelet Frantic Freddie gÃ¥r egentligen bara ut pÃ¥ att samla pÃ¥ ett antal saker pÃ¥ en enda skärm och klara sig undan diverse monster som följer ganska förutsägbara mönster. Kruxet är att Freddie inte kan ta sig förbi stegarna, utan mÃ¥ste klättra antingen upp- eller nerför dem för att komma förbi – vilket sÃ¥klart inte monstrena behöver.
Jag tror inte att nÃ¥gon hade kommit ihÃ¥g detta lilla mästerverk signerat Kris Hatlelid om det inte vore för den charmiga och genialiska användningen av gamla lÃ¥tar. Tillsammans med Gregor och Brian Larson konverterade denna kanada-amerikan delar av kända och okända stycken till halvminutstrudelutter som ackompanjerade varje nivÃ¥ – som ofta inte varade längre än sÃ¥. Oavsett om du var duktig eller kass.
Bäst kanske vi minns Queens Crazy Little Thing Called Love som titelmelodi – även om Hatlelid själv förnekar att Freddie Mercury hade nÃ¥got med Freddie i spelet att göra – och de olika tolkningarna pÃ¥ diverse Scott Joplin-lÃ¥tar.
Hela låtlistan i Frantic Freddie är som följer:
Boogie Fever (The Sylvers)
The Easy Winners (Scott Joplin)
Kodachrome (Paul Simon)
A Fifth of Beethoven (Walter Murphy)
Pine Apple Rag (Scott Joplin)
Elite Syncopations (Scott Joplin)
Maple Leaf Rag (Scott Joplin)
The Sycamore (Scott Joplin)
Crazy Little Thing Called Love (Queen)
Don’t Bring Me Down (Electric Light Orchestra)
Senare gjordes även en port till Amiga 500 av några hängivna fans. De berättar dock aldrig i denna version att originalet skapades av Kris Hatlelid, vilket kan tyckas vara lite underligt.
I dag arbetar Kris Hatlelid för Microsoft som utvecklare. Han gör enligt uppgift ingen spelmusik längre men skriver gärna låtar på fritiden, bland annat till det egna kristna bandet Flame Anew.
Varsågod – Frantic Freddie till C64 från 1983
Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.
Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.
Alltid trevligt att läsa om gamla retrospel och riktigt härligt att höra musiken! Gillar de här inläggen! :)
Passade på att länka hit från Onlajn.se också! :)
Tackar – länkat vidare jag ocksÃ¥.
Intressant artikel! Frantic Freddie är ett av mina favoritspel. Queen, Paul Simon, Bethoven och ELO har jag lyckats känna igen och även Scott Joplin från Blåsningen på bana två. Men de andra var intressant att få läsa om. Vet du även hur många nivåer det finns? Själv har jag endast kommit till nivå 15 som bäst. Men då går det fort.
Wow, nivÃ¥ 15 är ganska grymt ändÃ¥ – jag har inte alls kommit sÃ¥ lÃ¥ngt, om jag minns rätt. Det ska i vilket fall finnas 16 nivÃ¥er, har jag fÃ¥tt reda pÃ¥, och farten ökar varannan nivÃ¥.
Fler intressanta fakta om Frantic Freddie kan du hitta här.