Efter några månaders kryp har det börjat bli intressant för Alvar att slå en boll framför sig och jaga den. Som hyfsat sportintresserad farsa är det såklart kul, då jag gärna ser att han blir åtminstone halvintresserad av lekar och spel med boll.

Än så länge handlar det mest om att tjonga till den och knata efter – och intresset varar sällan längre än några minuter.

Spel med boll är både roligt och nyttigt och fotboll är dessutom en av de enklare idrotter man kan ägna sig åt, allt som behövs är två mål och en boll. I värsta fall går det även att spela mot ett enda mål, vilket vi ofta gjorde på de gårdar jag växte upp.

Det vi allmänt kallar bollkänsla tror jag är en kombination av nedärvd förmåga och ren övning. I vilket fall tror jag att bollspel förbättrar kroppens koordinations- och proprioceptionsförmåga (att kunna avgöra dina kroppsdelars position utan att du nödvändigtvis ser dem) och det är aldrig fel att kunna ha kul med en boll, även om man inte har för avsikt att bli idrottsman eller -kvinna.

Så jag ser med glädje på när Alvar storögt försöker få bollen att göra som han vill.