Sexårige systersonen till Spelmamman kallades in på blixtvisit för att hjälpa mig recensera Disney Universe en kväll. Eftersom han är väl förtrogen med både LEGO-spelen och LittleBigPlanet var det med stor förtjusning vi startade upp detta oförskämda plagiat av de båda nämnda titlarna.

I barnspelens värld lönar det nämligen sig, mer än någon annanstans, att kopiera beprövade koncept.

Att Disney Universe handlar om att suga det bästa av LEGO och LittleBigPlanet står klart redan när man kikar på bilderna från spelet. I min recension på Eurogamer.se, vilken som sagt avhandlades tillsammans med en tvättäkta sexåring, sticker jag inte under stol med att det egentligen handlar om ett skamlöst plagiat. Men vad gör väl det? Sexåringen såg iallafall ingen nackdel.

I ett försök att rida på det som är bäst med de båda spelserierna hoppas  Disney Universe hitta det 4-10-åringar tycker är absolut roligast med tv-spel. Och lyckas dessutom riktigt bra.

I korthet går Disney Universe ut på att, likt LEGO-spelen, ta dig fram i  en plattformsmiljö och utföra vissa pusselmoment som att sätta rätt föremål på rätt plats eller vrida på spakar som öppnar broar, dörrar eller sänker plattformar. Spelkaraktärerna är små, smurfblå varelser iklädda dräkter med vilka de ser ut som välkända seriefigurer – men i sig själva är de mest Sackboy-kopior.

[slideshow_deploy id=’11741′]

Fördelen med att Disney Universe så starkt påminner om andra favoritspel är såklart att man kommer in i det väldigt snabbt. Det gällde iallafall sexåringen jag spelade med.

Hans omedelbara omdöme var att mixen mellan de båda var suverän. Glädjen över att känna igen både spelmekaniken och klädombytena, samt det faktum att han dessutom skrek högt när nya dräkter som exempelvis Mike från Monsters, Inc. öppnades upp, gick inte att ta miste på.

Spelet har inget onlineläge utan är tänkt att avnjutas tillsammans i soffan, gärna upp till maximala fyra spelare. Faktum är att mycket av känslan helt tappas om du eller ditt barn väljer att spela ensam.

Disney Universe är inte lika kul att spela ensam och egentligen är detta spelets stora svaghet. Pusselutmaningar som måste skötas av flera spelare blir enklare när du är ensam, och även om banorna ser hyfsat likadana ut så löses de något enklare i enspelarläget.

Läs gärna hela recensionen på Eurogamer.se.