Det absolut tråkigaste med tillbakatittar är de gånger man stöter på sorgliga historier och figurer. Särskilt trist är det när berättelsen inte var sorgsen när den skedde, utan tvärtom full av tillförsikt och glädje – och istället är det tiden efteråt som så sakteliga ändrat på allt.

Men så är det med backspeglar, de ger ofta ett helt annat ljus än när du såg det hända. Det är därför man inte ska stirra för länge i dem.

I november 1991 skulle Commodores sjunkande flaggskepp CDTV räddas av Svullo – eller Micke Dubois, 90-talets svenska komikerhopp. I en reklamfilm som var tänkt att rulla på TV3 och Filmnet (sedermera såld till Canal+ och nedlagd) köper Svullo en CDTV på Lars Bengtssons Ljud/Video vid S:t Eriksplan och skulle få svenska folket att göra detsamma.

Exakt varför Datormagazin hängde med på inspelningen av denna film är lite oklart, men eftersom inledningssekvensen visar Svullo dängandes ett gammalt nummer i disken, skrikandes ”CDTV! CDTV! CDTV!”, antar jag att de var inbjudna som medverkande på något vis.

Huruvida filmen verkligen sändes på TV3 vet jag inte men på Filmnet rullade den, trots att kanalen faktiskt var reklamfri. Patrik Nilsson på Datormagazin förklarar hur det gick till.

…[C]ommodore har donerat ett antal CDTV till Filmnet som de har som priser i en tävling. Så det är reklam för tävlingen det handlar om. Vilket i praktiken naturligtvis även är reklam för CDTV. Listigt uträknat.

Historien om Svullo är om möjligt ännu tråkigare än den om CDTV. Micke Dubois karriär lär ha börjat i nån luftgitarrtävling nånstans och han tog sig därefter vidare med grisiga krogshower. Mot slutet av 80-talet började Dubois kalla sig Svullo, vilket anspelade på hans stora hydda, och någonstans i vevan träffade han Hans Crispin på SVT och de bildade Agne & Svullo – svenskt radarpar i komik som fascinerade ungdomar men förfärade deras föräldrar.

Mest ihågkommen är han förmodligen för För fet för ett fuck som släpptes på skiva 1990 och gick varm på både tv och radio. Med denna dänga låg Svullo som bäst tvåa på försäljningslistan under två veckor i januari 1990 – och fanns till och med på Svensktoppen i hela nio veckor.

Så…var Svullo rätt person att rädda Commodores CDTV-satsning?

Nej, naturligtvis inte. Det här var en ren desperat åtgärd som både var för sen och för liten. Filmen är säkert tänkt att verka lite skönt handycam-mässigt hemmagjord, långt innan det var modernt, men ser bara precis så hopslafsad och amatörmässig ut som den var. Reklamfilmen, alltså – inte videon ovan.

För inspelning och produktion av reklamfilmen står Grafiskt utbildningscenter i Uppsala. De sysslar vanligtvis med utbildning för alla former av grafiska yrken, men arbetar även professionellt med teve och video.

Ja, tjena…men en solstråle i soppan är iallafall att Grafiskt utbildningscenter finns kvar och frodas (och även Lars Bengtssons Ljud/Video). Reklamfilmen med Svullo kanske inte är med i deras showreel dock.

Tyvärr har jag inte hittat någon existerande kopia på själva filmen, så den kan jag inte visa. Synd, det hade varit trevlig kuriosa så här tjugo år senare. Jag lånar dock lite bilder direkt från tidningen i smått format.

För några dagar sedan var det sex år sedan Micke Dubois tog sitt eget liv efter att ha varit deprimerad under en tid. I dag har vi kanske svårt att förstå varför Svullo var viktig för svensk humors utveckling, men eftersom humor kan vara väldigt generationsknuten är det förmodligen så med de flesta komiker när tillräckligt lång tid förflutit efter glansdagarna.

Så medan vi kan minnas Svullo med ett leende, kan vi tyvärr inte göra detsamma med den oheliga allians som knöts mellan honom och Commodore.

Right on? Nä, sjukt wrong on…

Det var faktiskt allt jag kom mig för att skriva om denna gång; inte särskilt mycket teknik och inget alls om spel. Lustigt hur det kan bli när gamla, sorgliga historier hoppar upp i ansiktet på en sådär bara.