I september förra året började Alvar visa visst intresse för bollar, och även om han då inte kunde gå så hände det att han knuffade dem framför sig och dängde iväg dem.

Nu när han går och springer som vi andra börjar det bli allt roligare att kasta bollar. Vilket jag uppmuntrar; utomhuslekar hör väl inte till vanligheterna för kids nuförtiden.

En av farorna med att ha hur mycket spel som helst omkring sig är eventuellt att utomhuslekarna och bollsporterna blir lidande. Givetvis måste inte Alvar älska idrott, men det visar sig vara en klar fördel för särskilt pojkar att idrotta på något sätt varje dag. Eftersom jag själv gillar både fotboll och andra bollidrotter tycker jag dessutom att det vore kul att gå och se allsvensk fotboll med grabben när han blir äldre.

Inom kort är det kanske dags att skaffa en liten surfplatta till honom, eftersom han redan börjar dra i våra datorer och kan både sätta på och stänga av dem. Ännu så länge är knapptryckandet och dess konsekvenser roligare än själva filmerna och spelen, men det kommer förmodligen en dag då plattor, datorer, mobiler och spelkonsoler blir det roligaste han vet.

Då gäller det att ha bollen på gården där som vettigt alternativ. Antar jag.

Ännu så länge har han dock inte den riktiga bollkänslan inne, det visar han inte minst genom att stå på näsan framför kameran :)