Som redaktör för Eurogamer.se har jag på nära håll sett hur kunniga och pålästa många läsare är om spel. Internet och ett bredare intresse för spelbranschen har fört med sig att det inte sällan är expertläsaren som läxar upp skribenten, snarare än tvärtom.
Extra tydligt blir det när vi bläddrar i en tidning med 20 år på nacken bland de frågor folk ställer. Detta blir också helgens guldkorn från Spelpappan.
För drygt ett år sedan kikade jag på en helt vanlig insändarsida i ett gammalt ex av Datormagazin. Det vi kunde konstatera då var att det klagades och gnälldes ungefär lika mycket då som nu, oavsett Internet eller inte.
Det som dock skiljer sig milsvitt från i dag upplever jag vara kunnandet i den breda läsekretsen. I dag är det inte ovanligt att jag som skribent får backning av läsare på detaljer eller fakta som helt eller delvis inte är korrekta.
Det går inte att vara expert på allt och det är nuförtiden lika svårt att ”veta mycket om spel” som det är att ”veta mycket om musik”. Den som är expert på metal kanske inte har några ingående kunskap om barockmusik – och den som är rollspelsintresserad kanske inte har en aning om vad som utmärker senaste FIFA-spelet från EA.
Sammantaget gör bredden, informationssamhället och intresset att specialiserade läsare vet mer än generella skribenter.
Annat var det förr. Dels visste läsaren inte lika mycket som skribenterna, på grund av att läsaren helt enkelt inte hade tillgång till annat än lösa rykten och den information tidningarna faktiskt skrev om. I stort sett alla nyheter släpptes för pressen under mässor, och inte förrän tidningarna gick i tryck delgavs läsaren/spelaren.
”Vanliga” medier sket i spel; en jättenyhet kring The Last Ninja nådde inte svenska spelare förrän tidningar som Datormagazin skrev om det.
Här är några underbara läsarfrågor från ett och samma tidning, nummer 14 från 1989:
Vad ska jag köpa?
Jag funderar på att köpa MiniGolf och Football Manager II till C64. Jag undrar ifall spelen är bra och vad man gör.
Hackern.
Svar: Det är ju två helt olika spel och de kan vara svårt att göra en riktigt objektiv jämförelse. Men jag skulle själv köpt Football Manager II eftersom det är ett roligare spel.
Miami Vice?
Vad ska jag göra i spelet? Jag åker till olika hus men jag träffar aldrig på några skurkar? Hur ska jag göra?
Stefan B.
Svar: Det du borde göra är att skaffa ett original av spelet eftersom det där finns tidslista över i vilket hus skurkarna kommer att finnas i vid vissa tidpunkter. Du ska utefter det åka runt och pumpa information om andra mötesplatser och tider av skurkarna.
The Last Ninja III
När kommer System 3 att släppa The Last Ninja III och kommer det att bli bättre än I och II:an?
Simpleton
Svar: System 3 har inte själva bestämt när de ska släppa spelet men det kommer förmodligen att släppas under nästa år. Om det blir bättre eller inte beror helt på hur det gör spelet. Eftersom de inte har börjat ännu kan vi inte svara på frågan.
Game Over?
Hej! Vad är till Game Over? (sic)
Ole M.H.
Svar: Koden till del två på Game Over är ZAPPA.
8 svar till “Spelpappan hittar guldkorn: Den breda okunnigheten om spel”
Gamla goda tider det.
Jag blir stressad i det här informationssamhället. Hur mycket man än kan är man ändå aldrig så kunnig som man skulle vilja. Alltid finns det någon som ska slå en på fingrarna, eller ägnar hela fritiden åt ett nischat ämne oavsett hur smalt det kan tyckas. Visst sprider sig informationen mycket snabbare idag och fler får dela på kunskapen men man känner sig nästan mer ofullkomlig i sina expertområden (vad de än månde vara). Eller är det bara jag ?
Det är en intressant iakttagelse. Det finns två ytterligheter som reagerar på dagens informationssamhälle, som jag ser det. Det ena är just det du beskriver; när all information ligger på ytan kan stressen av att någon eller till och med flera alltid vet mer – eller helt enkelt gör bättre saker med informationen – upplevas som negativ.
Å andra sidan finns det också en stor mängd människor som lutar sig tillbaka och förlitar sig på all webbinfo och känner att de varken behöver eller bör lära sig något alls – eftersom allting alltid finns överallt.
En mellanväg är kanske att hitta sin nivå och låta sig inspireras. Det går aldrig att slå på fingrarna de människor som lägger ner hela liv på något, det är ju bara så.
…
Jag tycker att svaret på Last Ninja-frågan är så himla bra. Istället för att bara skriva ”Vi vet inte, System 3 har inte gått ut med något datum än” – så krånglar skribenten in sig i ett märkligt resonemang – och dessutom blir helt otydlig kring huruvida spelet verkligen är påbörjat eller ens ska bli av. ”Förmodligen nästa år” men också ”har ännu inte börjat än”…wtf? :)
Klassiskt svar: ”Det du borde göra är att skaffa ett original av spelet eftersom det där finns tidslista över i vilket hus skurkarna kommer att finnas i vid vissa tidpunkter.”
Och appropå det här med att bli stressad över att inte ha full koll, försök att slappna av, det handlar ju till största delen om att ha kul! Jag är väldigt mycket ute och letar spelnyheter själv men det är ju som Jimmy säger, att ta mellanvägen, att låta sig inspireras, är det bästa man kan göra! :)
Hehe…jo man får ta mellanvägen men mitt resonemang handlar även om arbetslivet när man jobbar som t ex IT-konsult. Totalt sätt är det ändå positivt.
Och ja, det finns några riktigt bra insändare och svar i DMZ genom åren.
@Johan: Eller hur, det kom en sådan fråga och ett sådant svar i nästan varje nummer :)
Jag vet! Helt otroligt kul för oss som ägnade oss åt denna mörka aktivitet som heter kopiering. :)
Jag kan väl nu erkänna min moraliska uppfattning om piratkopieringen på C-64 och Amigan.
Jag tyckte det var helt ok att kopiera spel, sådana som man inte tyckte var värda att äga på orginal eller inte tillräckligt bra. Däremot hade jag uppfattningen att ett bra spel (i mitt fall var det strategi, rollspel och simulatorer) ville jag ha som orginal. Särskilt eftersom de spel jag spelade krävde tjocka manualer som jag älskade men jag tyckte också det var värt att betala för. Enkla plattformsspel och shootemup däremot som är kul för stunden kopierade jag utan att blinka.
Men är det egentligen så kontroversiellt att erkänna att det piratkopierades kors och tvärs på Commodores plattformar? Spel var relativt sett dyrare då än nu och spridningsmetoderna var stenåldersmässiga jämfört med den torrentteknik som erbjuds i dag.
För mig är det alltså en skillnad mellan att erkänna att jag piratkopierade, och att rättfärdiga det. Nej, det var såklart inte ok att jag tog emot och spred kopior av spel utan att betala för dem. Å andra sidan hade jag aldrig skaffat dator vid den tidpunkten om det inte var så att det faktiskt gick att kopiera, det erkänner jag också.
Om jag gör en grov uppskattning så köpte jag kanske var tionde titel jag ägde. De spel jag verkligen ville ha gav jag pengar för – ganska mycket pengar. I dag köper jag allt jag vill ha, eftersom jag har mer pengar i dag än då.
Jag misstänker att det var precis så det fungerade; en ung och icke-köpkraftig person kopierade gärna. Som vuxen (och eventuellt köpstarkare) har du råd att köpa och orkade helt enkelt inte med det meck en piratkopia trots allt innebar på den tiden.