Yep, jag har redan skrivit om Travspelet en gång. Men så har jag fått lite frågor kring varför jag så ofta höjer just Travspelet till skyarna som ett av de kanske bästa svenska brädspel som någonsin gjorts – så därför vill jag gå in på lite fler detaljer kring regeländringarna vi har här.

För utan husregler är faktiskt Travspelet mest mediokert.

Travspelet är alltså ett spel från Alga – men det är inte att förväxla med Jägersro.

I Travspelet är förhållningsreglerna förhållandevis enkla till en början; allt som allt handlar det om att köpa och träna hästar som ska tävla i sex lopp (en så kallad V65, som det hette på den tiden) och den som har mest pengar på slutet vinner.

Pengar fås genom att antingen vinna prispengar för loppen eller genom att satsa på dina egna eller andras hästar. Kruxet är att originalreglerna är något obalanserade, då de favoriserar loppvinsterna och håller nere bettingvinsterna, vilket enbart gör spelet till en fråga om vilka hästar du har.

Den enkla förändringen vi gjort är att helt byta ut bettingsystemet.

Normalt sett får varje spelare sex marker att satsa med; de är uppdelade på 3 x 100, 1 x 200, 1 x 500 och 1 x 1.000. När du satsa vänder du ner värdet så att andra inte ser hur mycket du satsar på varje häst – det är en smart regel vi låter vara kvar.

Den stora förändringen är dock att vi 1) minskar antalet bettingmarker så att satsningen inte tar så lång tid och 2) kraftigt höjer värdet på satsningarna så att det blir mer vinstpengar, vilket gör loppvinsterna relativt mindre värda – och spelet mer strategiskt.

Travspelet är indelat i tre omgångar med två lopp i varje. Våra nya regler ger varje spelare endast så många marker som det finns totalt antal spelare, delat med två. Om ni alltså är tre spelare får varje man 3/2 marker, vilket blir 1,5 – upphöjt blir det 2 marker var. Är ni fler än fem spelare börjar det bli rörigt och tar lång tid; dela då hellre upp i lag – detta är ett spel som bara blir roligare om man är fler i varje lag, tro mig.

Satsningarna sker i tur och ordning; slumpen avgör vem som börjar. På en liten papperslapp skriver första spelaren ner hur mycket han eller hon satsar på marker 1 och lämnar in till banken. Därefter gör alla likadant i ett varv. Om det finns fler marker kvar går varvet runt igen tills alla satsningar är gjorda. Det blir alltså en papperslapp per spelare och marker som banken ska hålla reda på, detta för att du inte ska kunna ändra din satsning när du ser hur andra satsar.

Inga pengar betalas nu; allt görs upp efter det att loppet är kört.

Grejen med oddsen är nämligen att om du är ensam med att tippa rätt häst är utdelningen mycket större än om ni är fler om det. Genom att ha få marker med många hästar sätts strategin på prov, eftersom det är dyrköpt att satsa på fel häst. Första omgången är maxsatsningen 5.000:-, andra höjs det till 10.000:- och i sista omgången är maxsatsningen per marker hela 25.000:-. Det går alldeles utmärkt att lägga flera marker på samma häst – det flerdubblar eventuella vinstpengar.

När ni kommit så pass långt finns det säkert de spelare som har ont om pengar, därför finns det lån att ta – men lån får endast tas om spelaren verkligen behöver pengar, antingen för att satsa eller för att köpa hästar – det går inte att ta lån utan att investera pengarna.

Vad innebär då denna regeländring? Jo, det innebär att varje spelare måste lägga mycket större vikt vid att analysera sina egna och andras hästar. Det framgår klart och tydligt vilken form och kapacitet varje häst har – det framgår också hur många träningskort som är knutna till varje enskild häst (ett träningskort är en slags perk, som kan spelas ut under loppets gång för olika fördelar – flera kort = många överraskningar).

Grejen är dock att dessa kort är frivilliga att spela ut, och om ägaren av hästen inte satsat på sin egen häst så lär han eller hon heller inte kämpa särskilt mycket för att vinna – därför måste varje spelare också ha koll på om de övriga verkligen satsar på egna hästen eller på andra. I förlängningen kan satsningar av det här slaget föra med sig (vilket ofta händer) att andra satsat på din häst – men inte du.

Det här gör då att ytterligare en regel måste införas; nämligen den att du inte medvetet får sinka din häst. Om du inte vill vinna är det enklaste att bara styra ut i ytterkurvan och sakta ner hela ekipaget, med det förstör ju all spänning – istället finns det en ny regel som säger att du aldrig får gå ut i ytterkurvan i annat syfte än att ta dig förbi en framförvarande häst. Närhelst du kan måste du sedan gå in i samma bana igen; du behöver inte gå in i innerkurvor som är längre in än din startbana – men du måste ta dig tillbaka till din egen startbana så snart du kan.

Förvirrande? Inte när du ser det; kortfattat betyder det att om din häst startar på bana 4 och måste gå ut i bana 5 eller till och med bana 6 för att komma förbi – så måste du tillbaka till bana 4 när möjlighet ges och kan inte lunka fram i bana 6 bara för att du inte vill vinna.

De här enkla regeländringarna gör Travspelet till ett fantastiskt spel med massor av intriger, strategi och ständigt förändrade förutsättningar. Väldigt mycket avgörs i den sista omgången när maxsatsningarna är så pass höga – men den som inte lyckats skrapa ihop pengar nog att satsa maximalt får svårare att komma ifatt. Å andra sidan har jag sett fattiglappar vända på steken på slutet därför att stackhållaren (den med mest pengar) klantat till det och den fattige satsat helt rätt.

Får du tag på ett begagnat ex av Travspelet ska du definitivt slå till – det är en riktig pärla.