Under en av mina resor till New York, närmare bestämt under 2010, hittade jag ett armbandsur från Nintendo, föreställandes The Legend of Zelda – du vet ett sånt där med ett enkelt spel i.

Eftersom jag köpte den i väldigt gott skick har jag dock haft svårt att använda klockan på det sätt jag vill; tills jag nu gjorde slag i saken och servade och fixade till den.

För några år sedan publicerade TT en artikel som säkert skrämde upp en del samlare; i den klargjordes det de flesta kemister redan kände till – nämligen att plast inte varar för evigt. Faktiskt inte ens hundra år i godtagbart skick. Boven är de ftalater som tillsätts för att göra plasten mjuk och smidig, men samma ämnen lossnar från plastens polymerkedjor och läcker ut genom plastens yta och bildar en syra som fräter på plasten.

Detta kommer att göra att våra actionfigurer bryts ner till en sörja över tid, men åldrande plast innebär också att till exempel mitt Zelda-armbandsur blir styvt och lätt bryts vid daglig användning. Min idé har länge varit att avlägnsa originalarmbanden av plast för ett nyare band, om än med retrokänsla, men olika anledningar ledde till att jag inte gjorde slag i saken förrän det var dags att byta batteri.

När jag kastade upp mitt Zelda-armbandsur på disken höll den unge klockmakaren på att trilla av stolen av lycka. ”Oj!” skrek han. ”Jag hade en Super Mario-klocka när jag var liten – får jag fotografera den och skicka till min bror (som av någon anledning också var urmakare, om än inte i samma stad)?”

Han öppnade snabbt upp klockan och kunde konstatera att det batteri som satt i inte hade läckt ut batterisyra, men å andra sidan hade tidigare batterier gjort det. Han avlägsnade det mesta av syran, som tydligen ligger kvar och fräter i flera år om den inte tas bort – och plockade fram en tygrem som såg väldigt retro ut.

När arbetet var färdigt (kostade drygt 200 kronor, allt som allt) var det nästan han som tackade mig för att jag kommit in med den lilla dyrgripen. Jag passade på att nämna att den gamle farbrorn som sålde klockan till mig även hade den lilla papperslappsmanualen kvar, vilket han bara log åt.

Nu kan jag faktiskt använda min Zelda-klocka. Det är nu en nöjd spelpappa som skriver dessa ord.

Ha en fortsatt trevlig torsdagskväll – som också råkar vara alla hjärtans dag.