Julen kom och den var som vanligt riktigt bra. Jag gillar verkligen juletid. Som jag skrev i PSbloggen är julen den sanna gamerns verkliga högtid; det finns både plats och utrymme att spela det du vill – och spelvärlden är fri från julkonventioner.

En högtid som denna får mig dessutom att tänka på en gammal julkrönika som är värd att bevara för eftervärlden.

Jag läser just nu igenom stora mängder av gamla datortidningar från 1983 som research till kommande boken, C64 Made Me Who I Am.

Att ni inte hör särskilt mycket av den beror inte på att inget händer, utan precis tvärtom; jag har genomfört några helt fantastiska intervjuer under hösten och vintern med unikt material för alla som någonsin rört en Commodore 64. Jag återkommer när precis allt är på plats.

Tidningarna hade det gemensamt att ledaren ofta var kritisk, ibland till och med överdrivet kritisk – datorbranschen var ändå ny och ingen visste riktigt var ribban låg i varken prissättning eller nytta.

En av tidningen Datormagazins mer kända ledare, från 1989, skrevs av Tomten och dolde en surdeg som delade ut kängor på kors och tvärs. Kanske med lite starkvinsglögg med i bilden?

Den är i vilket fall för bra för att inte finnas sökbar på nätet. Är det månne Christer Rindeblad som ligger bakom denna ledare i vanlig ordning?

Tomtens brev till alla elaka barn

God Jul på er alla elaka barn! Små som stora, förvuxna som lillgamla. Snart kommer jag och terroriserar er och skrämmer slag på de minsta i familjen. Det är härligt med traditioner.

Håll bara utkik efter en stor skum typ med skägg, säck och käpp. Men släpp inte in vem som helst utan att kolla legitimationen. Det kan vara en televerkare som kollar TV-licenser! Eller kronofogden. Den 24 december är rena julafton för kronofogdar.

Många har skrivit brev till mig och undrat varför inte snälla barn får julklappar längre. För det första: jag betvivlar starkt att det finns några snälla barn kvar. Åtminstone dokumenterat snälla. Dessutom brukar snälla barn önska sig så trista julklappar. Vantar, pussel, böcker och annat tjafs.

Nej. Verkställande direktören (bossen alltså) för Förenade Julverkstäder Inc. beslöt, efter förra årets misslyckande, att lägga om företagets policy i den här frågan. Elaka barn önskar sig för det mesta mycket dyrare och roligare julklappar än snälla barn. Det är med andra ord en mycket intressantare kundgrupp. Eftersom företaget har så kort säsong gäller det att tjäna grova klöver snabbt.

Snälla barn kan klaga hos Barnmiljörådet om de inte gillar det här. Eller bli lite elakare till nästa jul.

…

Många barn har skrivit till firman och önskat sig en Amiga i julklapp. Tyvärr, det kan bli knepigt. Vi har drabbats av leveransproblem. Commodore vägrar nämligen sälja till Förenade Julverstäder [sic] Inc. Enligt Commodore har vi nämligen inte tillräckligt med kompetens för att ge bort deras datorer. De hävdar att vi inte kan handskas med Amigan. Att den är för komplicerad för jultomtar.

För komplicerad! Vi som precis har datoriserat hanteringen av önskelistor och förteckningen över alla elaka barn!

Ska det vara en dator i julklapp från Er får det bli en vanlig enkel C64 med bandspelare och ett ordbehandlingsprogram! Inget annat, skrev Commodore i ett brev till vår boss.

Det löste åtminstone våra julklappsproblem till Commodore. Deras chef får en gratis kvällskurs i ”God affärssed”. Resten av företagets person får gratis snabblektioner i ”SAS Charmskola”. Frågan är bara vad vi ska göra med alla elaka barn som absolut måste ha en Amiga för att inte bli mobbad av kompisarna?

…

Nyligen hade vi en liten japan på besök här på firman från ett företag som kallade sig Nintendos. De sålde något sorts japansk billighetsvariant av Amigan. ”Micket popppuler. Vi ha solt 140.000 av dem i Sverige.” påstod han. Tro det den som vill. Men vår boss blev heltänd på den där japanska plåtburken.

– Det är väl ingen som märker skillnaden. Och det kommer att dröja innan de flesta upptäcker att den saknar tangentbord och sånt krafs och att man bara kan använda den för spel, sa chefen till oss. Och när de upptäckt det har vi ju stuckit på semester hela gänget.

Själv gillar jag inte den här bluffen. Men vad ska vi göra? Klaga inte på oss. Det är inte vårt fel.

För övrigt kanske det här är sista julen vi slipper sådana här problem. Det ryktas nämligen att politikerna funderar på en ny lag som totalförbjuder dataspel i Sverige.

Enligt våra politi(kerna) finns det nämligen stora risker med dataspel. Det kan inte vara nyttigt att folk roar sig på egen hand, utanför Socialstyrelsens och Fritidsförvaltningarnas kontroll. Dessutom hotar det sysselsättningen för tiotusentals svenskar som enbart arbetar med att hjälpa oss att fördriva vår fritid på ett ”nyttigt sätt.”

Själv funderar jag på att emigrera ur landet för att slippa ifrån alla dessa ”nyttofascister” och börja om som tomte i något litet trevligt land där man fortfarande tillåts ha roligt på egen hand.

Men jag stannar i alla fall den här julen. Så lätt slipper ni inte undan. Och glöm inte att det faktiskt är tradition att ge även tomtar drickspengar…

God Jul! Och glöm inte bort att ge något helt oanvändbart till dom ni inte gillar! Det är liksom vitsen med julen.

Tomten