I snart 25 år har det snackats om piratkopiering av datorspel. Debatten har i stort sett handlat om exakt samma sak – även om spelen, tillvägagångssätten och kanalerna har förändrats med tiden.
Det som inte verkar ha förändrats är domstolarnas kunskaper på området – men gläds då över att det var värre förr. Mycket värre.
I en förvisso rörig – och synnerligen felstavad och slarvigt hopslängd artikel – beskriver Lennart Nilsson den dittills största och viktigaste rättegången mot en 38-årig pirat i Kristianstad som sålt spel via annonser. Förmodligen lämnades texten in i en hast precis innan pressläggning; jag orkade halvvägs inte längre med att skriva sic överallt utan lät bara slarvfelen passera förbi. Men, men…sånt händer.
Det här är ganska gullig läsning i dag. 38-åringen säljer spel via tidningsannonser; han frågade en advokat om det var lagligt och fick något slags nja till svar. Ingenstans i lagboken stod det något om datorspel – och till svar får han en myndig avbasning om att vanliga människor kanske inte riktigt förstår sig på lagboken och ska överlåta det åt fackkunniga.
Kulmen nås när försvaret hävdar att datorspel i stort sett ”skriver sig själva” och därmed inte har någon verkshöjd – och käranden kallar in en programmerare som enligt artikeln själv är anställd på bolaget som anmält 38-åringen för att säga att så är inte fallet. Farsen avslutas med att 38-åringen säger att våldsporrfilmer inte täcks av upphovsrättslagen – och därmed bör inte datorspel göra det heller :)
Programmeraren som agera något slags överraskningsvittne är faktiskt ingen mindre än Peter Tuleby som bara några år senare är med om att tillsammans med Andreas Tadic skapa Team 17 som bland annat ger oss Alien Breed-serien. Kanske var det rentav rättegångens efterspel som fick honom att röra sig vidare? Eller så är det bara önsketänkande att något gott kom ur soppan nedan.
Varsågod – härmed sparat till eftervärlden som ett av Spelpappans guldkorn från förr:
Tvist om konstnärliga spel stoppade piraträttegången
KRISTIANSTAD (Datormagazin) Hur stor verkshöjd, eller konstnärligt värde, har egentligen ett datorspel? Det är den stora knäckfrågan när tingsrätten i Kristianstad återupptar den rättegång som påbörjades 10 oktober mot en 38-årig piratmisstänkt man från Skåne.
— Spelen kan jämföras med våldsporrfilmer, anser 28-åringen genom sin advokat.
Efter två års förarbete inleddes den hittills största rättegången mot en så kallad programpirat vid tingsrätten i Kristianstad den 10 oktober. En 38-årig man från en plats strax utanför Kristianstad stod åtalad för att vid drygt 200 tillfällen brutit mot upphovsrättslagen, samt bokföringsbrott på 580 000 kronor. Blir han fälld riskerar mannen sex månaders fängelse. Mannen anklagas för att ha sålt 1000 piratkopierade spel som det finns en svensk upphovsrättsägare.
Överens i sak
Både åklagare och försvarare är överens i sak. Mannen har sålt spel billigt.
Men 38-åringen förnekar att spelen är skyddade av upphovsrättslagen. Han förnekar också bokföringsbrott, eftersom han hävdar att verksamheten bedrivits som hobbyverksamhet fram till dess att han grundade sitt företag.
Det var 1987 som mannen började sälja piratkopierade spel. Anledningen var enligt honom att han ville bekosta sitt datorspelsintresse med vinsterna av försäljningen. Enligt mannen ägde verksamheten rum på en rent hobbybetonad bas och spelen ansåg han inte omfattas av copywright (sic).
— Jag frågade en advokat om det var lagligt, försvarade han sig i rätten. Och advokaten tyckte det.
Åklagare Christer Ström är av helt annan åsikt. Enligt åklagaren och anmälaren Heikki Karbing, VD för HK Electronics, är spelen skyddade av upphovsrättslagen, även om det inte datorspel inte nämns (sic) vid namn i lagboken.
Och man har en två år gammal dom i hovrätten i Göteborg att falla tillbaka på. Då dömdes en man till 100 dagsböter för att brott mot upphovsrättslagen i fyra fall. Den åtalade 38-åringe mannen köpte sin första hemdator 1986. Det var en VIC20 som han kort därefter bytte till en 64:a.
Samlar spel
Mannen samlar på spel, företrädesvis original.
— Jag såg annonser i tidningarna för så kallade turbospel på kassett, berättar mannen som på det sättet först kom i kontakt med piratkopierade spel.
Han tog kontakt med annonsörerna och köpte på det sättet sina första piratkopierade spel. Och för att få råd att köpa fler titlar började han sälja själv under 1987.
— Det var ren hobbyverksamhet, berättade han. Jag sålde succesivt ner (sic) och mer under 1987 så jag startade en firma i slutet av 1987 för att driva affärerna.
Tanken var att firman skulle importera tomdisketter och tomma kassetter, samt sälja billiga kopierade spel. Men det kom aldrig så långt. Strax efter det att firman bildades slog polisen till och beslagtog utrustningen.
Under 1987 sålde mannen spel på tre sätt. Postgiroinbetalning, postförskott eller kontant. De inbetalningar som gjordes genom postgirot finns registrerat och det är på grundval av den statistiken som summan 580 000 kommit fram. Det är pengar mannen fått in och inte redovisat för som inkomst.
Försvaret sprack
I rätten försökte åklagare Christer Ström slå hål på 38-åringens argument och bevisa att verksamheten varit organiserad redan från början av 1987. Åklagaren pekade på en stor mängd inbetalningar på likartade belopp och frågade:
— Ser det inte ut som om verksamheten kom igång tidigare?
— Jo, svarade den tilltalade som därmed indirekt erkände bokföringsbrottet.
För att bevisa uppsåtet, avsikten, av brottet pekade Ström på att han beställd tomdisketter från ett företag i olika namn.
— Jag beställde i det andra efternamnet eftersom det är enklare att bokstavera, svarade 38-åringen som även beställde disketter i sin sambos namn.
När det rättegången kom in på själva kopierandet frågade åklagaren:
— Slog det dig aldrig att det kunde vara olagligt? 38-åringen kontrade med att han gått till en namngiven advokat och frågat, men att han under tiden fått vissa påstötningar.
— Folk ringde och hotade mig, berättar han och sneglar ut i publiken mot Heikki Karbing, VD för anmälaren, HK Electronics. De hotade att anmäla mig.
Läst lagen
— Dessutom har jag läst lagboken och det står inget om datorspel i den.
Då fortsatte ordväxlingen:
— Anser du dig tillräckligt kompetent att läsa lagboken och dra korrekta slutledningar, kommenterade Christer Ström syrligt?
Diskussionen i tingsrätten fortsatte hur hög verkshöjd datorspelen har. Försvaret gick konsekvent på den linjen att de flesta spelen var rena våldsspel som bar gick ut på att skjuta folk i och alla spel är näst intill identiska. Att programmerarna bara byter några koder och så får man ett nytt spel.
— Det finns datorer som gör spel, slog 38-åringen fast, trots att han själv inte är programmeringskunnig. För att motbevisa 38-åringen kallade Christer Ström in en så kallad ”surprise witness”, ett överraskningsvittne i form av spelprogrammeraren Peter Tuleby som arbetar för HK Electronics och som var närvarande i rätten.
Ringde och hotade
Eftersom försvaret var oförberedd för detta vittne ”hotade” man med att kräva ytterligare en utredning. Efter en formell dispyt om rättegångsordningen avbröt rättens ordförande förhandlingen eftersom man var osäker på hur pass konstnärlig gärning som ligger bakom ett datorspel. Detta skedde trots att åklagaren drog tillbaka sitt vittne och båda parter var eniga om att fortsätta huvudförhandlingen.
Åklagare Christer Ström klagade omedelbart till hovrätten för onödigt uppehållande av mål. Får Christer Ström igenom sin klagan kan förhandlingarna återupptas redan i oktober. I annat fall riskerar det dröja flera månader innan man hittar en opartisk expert och kan påbörja förhandlingarna på nytt. I en paus förklarade 38-åringen att man kan jämföra datorspelen med våldsporrfilmer.
— Det finns ingen upphovsrätt på dem heller.
Från den nystartade organisationen Dimik, Datorprogramföretagens intresseförening mot illegal kopiering, bemöter juristen Lars Gustavsson påståendet:
— Det är löjligt. De har absolut inget med varandra att göra.
När förhandlingarna återupptas kommer åklagare Christer Ström att yrka på sex månaders fängelse för den 38-årige piraten. Dessutom riskerar han betala ersättning till upphovsrättsinnehavare för 1000 spel.
Lennart Nilsson
7 svar till “Spelpappan hittar guldkorn: ”Tvist om konstnärliga spel stoppade piraträttegång””
Det är mycket i detta som är ren parodi. Jag sålde själv en del orginalspel till honom när jag jobbade på Datalätt i Eslöv. Spelen lät han andra knäcka (XAKK och TSL) och sedan sålde han kopiorna. Det sas att pengarna gick till spel på hästar.
http://csdb.dk/scener/?id=11192
De kanske gick till spel med hästar? Sport of Kings? ;)
http://www.lemon64.com/games/details.php?ID=2431
Jag som är fast i 1983-84 kan ju tillägga att dåtidens hemdatortidningar skrev om gisslet med piratkopior, och började efter ett tag finkamma privatannonserna efter sådant som antydde handel eller byte med piratkopior. Det gick så långt att vissa företag lät bli att släppa sina spel i Sverige eftersom de så snabbt skulle kopieras och spridas, minns inte riktigt vilken eller vilka tidsperioder det gällde.
Ok, finns det några exempel på spel som inte kom enbart på grund av piratkopieringsrisken? Jag har själv samlat ihop ett gäng gamla tidningar från den tiden inför bokresearchen men har inte riktigt hunnit plöja igenom dem allihop.
Jag ska försöka hitta konkreta exempel. I artikel i Allt om Hemdatorer nr 5-6/1984 står att ”Det har nu gått så långt att flera programföretag i England överhuvudtaget inte bryr sig om den svenska marknaden. Det lönar sig inte att ta hit program som inte går att sälja mer än någon vecka. Sedan har alla intresserade skaffat sig svarta kopior”. I Min Hemdatortidning nr 2/1984 finns en artikel om datapiraten Staffan, 29 år. Där rådde delade meningar hos programföretagen, vissa menade att ibland kan det öka merförsäljningen av originalspel om det samtidigt cirkulerar som kopior på svarta marknaden. I den artikeln nämns dock inget om hur utländska företag agerade.
Intressant, jag har också samma nummer – ska försöka plöja igenom hela bunten i helgen för att se om det kan finnas fler ledtrådar.
Jag måste tyvärr meddela att Peter Tuleby är död. Han dog för tre år sen, tror jag. Vidare detaljer vill jag inte, med hänsyn tagen till familjen, gå in på.