Det var verkligen hundra år sedan jag sist spelade det svenska rollspelet Mutant. Mest erfarenhet har jag överlägset av Drakar & Demoner, mätt i spenderade timmar, men skönast stämning hade dock alltid Mutant.
Vi hade det dock tunt med bra spelledare.
Det har kanske inte undgått den någorlunda rollspelsintresserade att ett nytt rollspel är på gång; Mutant: År Noll. I dag beställde jag ett, helt spontant.
Jag är förste att erkänna; jag har förmodligen aldrig mer tid att spela rollspel. Kanske hade jag inte ens tyckt att det var särskilt kul längre, det hör kanske ungdomen till?
I vilket fall lär jag inte få veta, så länge som jag har så ofantligt mycket att göra. Eller?
Någonting grep mig ändå när jag i morse satt och bläddrade i tidningen Fenix och fick läsa lite mer om spelet, mekaniken och världen. Det fanns en glädje i dystopin bakom original-Mutant; en glädje skaparna bakom Mutant: År Noll verkar vilja bygga vidare på – eller snarare förklara. Mutant: År Noll verkar vilja förklara för oss hur allting blev som det blev, och jag vet ju hur svag jag är inför sådant.
Rollspelare är förmodligen ofta äldre i dag än de var på 80-talet; det känns som att en del av oss växt upp och fortfarande vill uppleva de magiska ögonblicken med tärningarna och besluten; ödesval som kändes lika verkliga som att gå på Ica och handla men oändligt mycket roligare.
Men de flesta av oss har sällan tid; vi samlas då och då för att spela lite brädspel men hinner sällan med mer än några timmars glad underhållning tillsammans med uppdateringar om vad vi pysslar med nuförtiden.
Jag hoppas att skaparna bakom Mutant: År Noll tänkt lite på oss med ont om tid. Jag hoppas att en del av äventyren inte bara är dödslånga kampanjer över månader utan kan involvera en grupp fyrtioåringar som har maximalt fem timmar till förfogande. Per kvartal.
Det verkar kunna vara så; åtminstone utifrån den artikel jag läste om rollspelsboxen. I vilket fall gick jag in och beställde mitt exemplar ganska omgående. Några sekunder senare ploppade en samling pdf:er in i min mailbox och jag sitter nu i princip redan med hela rollspelet i digitalt format.
Jag kan alltså inte annat än att bara börja läsa direkt.
Och jag som har så mycket att skriva och göra i kväll…*suck*
[slideshow_deploy id=’12402′]
8 svar till “Kommer det att finnas tid åt Mutant: År Noll?”
Mutant, vilka minnen, vi körde det mest, men det var många, många år sedan. Vilka minnen det kom nu! :-)
Och Mutant: År Noll kommer nästa vecka! :D
Jag är 46, och jag rollspelar fortfarande. Numera med min 21 åriga brorson och hans kompisar. =)
Härligt – fortsätt så! Tidsbristen kan bekämpas med lite kreativitet.
Vi är ett gäng runt 35 som har lyckats få till fem spelmöten än så länge! Visserligen så har jag varit gräsänkling nu under maj månad men mycket har att göra med Fria Ligans inställning till rollspelande och deras anammande av flera indietrender. Spelet kräver i princip noll prepp. Eventuellt kan man som SL fundera på några övergripande händelser att slänga in på lämpliga ställen, eller hur några bikaraktärer tycker och tänker, men man kan också bara sätta sig i stolen och ha tabellerna (eller appen) redo så är det lugnt.
Håller på och plitar ihop en första spelrapport på min blog som borde dyka upp under veckan vilket kanske kan vara av intresse. Vi har väldigt roligt och mina spelare var helt till sig efter första mötet! De hade inte haft så här kul med rollspel sedan tonåren.
Lysande. Ja, efter en genomläsning kan jag också konstatera att Fria Ligan riktar in sig på oss som inte riktigt hittar tiden till förberedelser utan bara vill köra loss direkt. Det är ett mycket bra val.
Hojta till när du skrivit din rapport.
Jag är i samma situation med obefintlig tid att spela rollspel och dessutom ingen att spela med. Eller jo, Tassar & Morrhår hade dottern gärna spelat varje dag, men jag saknar vuxna rollspelare.
Jag fick ett infall i mellandagarna och beställde Paradispaketet till Mutant: År Noll (regelbok, kampanjbok och Genlab Alfa). Första intrycket är mycket positivt! Det känns som att FL har fångat Mutant-känslan och -humorn från 80-talets boxar och förfinat dem. Reglerna verkar enkla och snabba. Det var det som jag gillade så mycket med gamla Mutant och även anledningen till att vi skippade Mutant 2, efter några provspelningar. Detaljerade regler dödade hela känslan.
Jag skrev lite om mina initiala intryck här: https://plus.google.com/u/0/+KristerPersson/posts/ZCYFYFiiQUE
Jag hade heller aldrig tid, men min ädsta son har en sjukdom och är hemma mycket. Tänkte då för två år sen sådär att jag introducerar honom, hans bror och deras kamrater för mitt stora ungdomsintresse, rollspel. Kanske kunde det locka hem lite kamrater… och det gjorde det. Huset blev överfullt av ungdomar som ville spela och jag upptäckte att det var fortfarande kul för mig också. Då började jag leka lite med tanken att kanske spela med vuxna. Men det kändes lite fel. Kunde jag, 41 år gammal, spela rollspel??? Nu är vi här iaf. Jag spelleder en vuxengrupp en gång i månaden och det är en av höjdpunkterna i tillvaron. Det blev så populärt så vi ska dra igång en grupp till, och då prova Mutant – år noll. Det verkar lovande!
Rollspel är minst lika roligt nu, som när man var 12.