Säkert är jag inte ensam om att vara fullständigt förtrollad av bestiarier; jag kan sitta och bläddra i dem i dagar – vore det inte för att de faktiskt är ganska få till antalet. Jag menar – det släpps ju inte ett nytt bestiarium varje dag, men det kanske borde?

Ett bestiarium är ett bokverk som i ord och bild skildrar olika djur, ofta legendariska och påhittade. Själva termen härstammar från medeltiden.

Uppslagsverk av alla de slag har fascinerat mig sedan jag var liten men allra roligast var givetvis ett uppslagsverk helt bestående av fantastiska djur och monster; gärna skrivet som om de fanns i verkligheten och med skickliga illustrationer.

Alldeles nyligen plockade jag via auktion hem ett nytt bestiarium jag inte ens kände till tidigare; det heter Out of the Pit och är en förteckning från 1985 över de varelser som Steve Jackson och Ian Livingstone använde sig av i sina populära spelböcker från Fighting Fantasy-serien.

Bokserien gavs ut i ett 60-tal episoder på engelska, varav endast sex stycken översattes till svenska och gavs ut här. Out of the Pit går nogsamt igenom de flesta märkliga varelser du stöter på i bland annat Röda berget eller Tjuvstaden – och ritar dessutom upp regionen Allansia, en del av världen Titan där allt utspelar sig.

Detta är ett typexempel på ett bestiarium av den typ jag verkligen gillar och kan läsa om och om igen.

Allra första gången jag lade vantarna på den här typen av monsterböcker var förmodligen i och med Monsterboken 1 & 2 som gavs ut av svenska förlaget Äventyrsspel och som fungerade som spelhjälpmedel till Drakar & Demoner på sin tid.

Monsterboken var en skön mix mellan vanliga djur och andra mer verklighetsbaserade möten och mer tokiga saker som karkionen, onaqui – och dödsängeln(!). Mest uppmärksammad blev dessa två böcker förmodligen på grund av Nils Gullikssons inspirationsgivande illustrationer

Överhuvudtaget är ju rollspel och fantasyvärldar bra grogrund för att ge ut bestiarier; genom åren har jag även samlat på mig titlar som Magnamund Bestiary från Ensamma Vargens värld – men även klassiska Tolkien Bestiary av David Day har hittat till min bokhylla.

Det sköna med denna typ av böcker är att de likt ett uppslagsverk skänker mer information och kunskap till den som vill veta mer om fantasikittlande varelser – men sällan eller aldrig så mycket att det hela avmystifieras och blir normaliserat och platt. Flera andra bestiarier jag skaffat på senare tid är inte ens spelrelaterade utan är bara rent generella varelsesamlingar.

Däribland vill jag till exempel nämna en hyfsat ny bok, Nordiska väsen, av Johan Egerkrans; ett typexempel på att det inte behövs siffror och statistik för att nära vetgirigheten utan bara vackra illustrationer blandat med en villkorslös kärlek till det mystiska och nervkittlande.

Bestiarier är härliga för att vi vill att varelserna ska finnas men vi vet att de inte gör det. De är dessutom allmänbildande och håller igång fantasin på den nivån som jag tror behövs för att vi inte ska fastna alltför djupt i vardagshjulen som mal på.

Man kan aldrig ha för många bestiarier i hyllan.